Resor:
Resorna blev sparsamma även detta år. Ingen undrar kanske varför. 
Första resan vi fick till var ett halvårsfirande i Göteborg. Jag trodde hela resan att Emil skulle fria till mig. Det gjorde han inte. Andra resan var även den inom Sverige; till Gotland. Det var min första gång på Gotland. Vi cyklade tandemcykel för första gången och var nära på att dö - helt i onödan. I juli lättade restriktionerna och jag hade min första jobbresa till Paris. Det var startskottet på något stort. Jag bodde gratis och tog hand om min pälsklädde rumskompis som hade diabetes. I september följde Emil med till Paris, och nu visste jag att ett smycke väntade mig... I oktober mötte jag min bästis och hade en skithärlig helg i Köpenhamn! Vi bilade även ned till Göteborg och bodde där i tre nätter när jag och Emil firade fem år ihop. ... och blev sedan hemlösa. Det var meningen att det bara skulle vara en månad, sedan blev det två, sedan fyra... och nu sägs kalaset inte vara klart förrän *tidigast slutet av mars 2022*. 🙃 Från september-december bodde vi hos Kerstin. Sedan december hoppar jag mellan att bo hos syrran på Lidingö, och farmor & farfar i Mariefred.
Förutom det har jag börjat min resa med att deltidsbo i Paris (detta år fyra gånger!), och ett mål för 2022 är att förhoppningsvis hitta en mer permanent bostad där nere. Arbete:
Jag gjorde det: Jag bytte jobb. Det som jag drömt och våndats över så länge. Efter flera intervjuer landade beslutet på Mindler, och jag kan inte vara mer nöjd med mitt val. Jag har varit nöjd med den nya friheten, flexibiliteten, mobiliteten, lönen, kollegorna, arbetsformen och att kunna resa obehindrat till Paris. Mellan april-juni hade jag två omgångar minisim, som jag saknat! Det var lika uppfyllande som jag minns det, men jag fortsatte inte; delvis på grund av en knepig chef, men mer självklart boendekaoset. Just det, första halvåret var jag funktionär i receptionen på Friskis! Känns som en livstid sedan. Det har varit mycket stress, tungt att separera från BHV och gamla lägenheten, ångest och oro har förstärkts i den oklara situation vi befunnit oss i. Däremot har jag köpt träningskort på Nordic Wellness, som har gym både bredvid syrran, men också mitt emot vårt framtida hem. Jag började på ett redigt styrketräningsschema men tappade det under året.
Promenera är helt enkelt så mycket viktigare för min hälsa.Familj:
Jodå, vi har trängt oss på alldeles lagom. Förutom att jag bott hos min familj... .. så har vi firat fejk-midsommar uppe på Lidingö. När farmor och farfar var klarvaccinerade i maj åkte vi dit och umgicks *på riktigt* för första gången på alldeles för länge. Vi har även firat syrran med tryffelmiddag på Aubergine. Jag njöt till fulla av min födelsedagspresent från Emils familj; en roadtrip-moffdag med Hjerparna.Vänskap:
Vänskapshänget i år har minskat något, då vi haft så fullt upp med annat. Christer har haft en stor roll, och vi har närmat oss varandra allt mer. Fler regelbundna telefonsamtal, och möjligheter att träffas nu när jag bor delvis på Lidingö. Vi har käkat tapas, flippade smörgåsar och napolitansk pizza x2. Han fick reda på detta år att han skall bli far. Jag har även haft flera minnesfulla stunder med Josefin. Hon ordnade en fransk picknick till min födelsedag, och vi har även varit på äventyr till Stockholm och käkat gott. Hon kämpade med flera missfall och blev gravid under detta år. Umgänget med Fredde, Emils bästa vän, har också mattats av. Kanske för att han blev far detta år. Vi blev bjudna till en härlig middag i Linn & Aziz nya radhus. och firade nyår där tillsammans med Fredde & Moa. Årets bästa fest: Grillfesten hos Marcus som varade i 10 timmar, och Emil blev så full att han råkade erkänna för alla att han skulle fria till mig den sommaren. Vi har lärt känna Chrissy (min f.d kollega) och Tomas (min nuvarande kollega), spelat rollspel och åkt på escape room! Har dessutom knutit fysisk kontakt med Sara, som hängt med mig på min bloggresa sedan 2011! (Tio-årsjubileum i år!). Vi har käkat pizza och pasta. Dessutom blev vi överraskade med en riktigt härlig förlovningsmiddag! 
Jag och Emil förlovade oss den 3 september 2021, under tårpilen vid spetsen av ön Île de la Cité. En annan viktig dejt och tradition är vår årliga glassresa till Smultronstället. Vi testade bubbelvåfflor i Sörmlands mitt. Den finaste dejten kan ha varit när vi hade picknick och Emil var spontanromantisk till en blodröd solnedgång. Dessutom har jag varit fortsatt kär i Minou.Prestationer och stolthet:
Jag bytte jobb. Det var tokläskigt men också obeskrivligt viktigt och utvecklande. Vi köpte radhuset, trots mycket velande och efterföljande oro. Jag är ändock stolt att vi tog steget. Jag vet inte om jag någonsin har skrattat så okontrollerbart och hjärtligt i år, som när jag lurade Emil på första april. Minou har börjat komma överens med sina kusiner. (Kanske inte min bedrift, men kan inte hjälpa annat än att känna mig lite stolt).
Insikter:
Att det är värt att kasta sig ut och testa något nytt, för chansen att börja uppfylla sina drömmar.
Att det är värt att kasta sig ut och testa något nytt, för chansen att börja uppfylla sina drömmar. En ring på fingret gör större skillnad i hjärtat än vad jag trodde. Det verkar göra svinont att vaxa sig. Jag är så tacksam för min syster och farföräldrar, som alltid finns där och ställer upp, helt utan krav och med sådan självklarhet. 
Årets största upptäckt och efterföljande besatthet har utan tvekan varit BISCOFF. De godaste bullarna hittade vi på Själsö bageri på Gotland. Vi blev som frälsta. Tryffelpastan från Mamma Primi uppskattades något enormt från Emils sida och vi gick dit två gånger på tre dagar. Livets godaste burgare åts på Funky Chicken food truck med Evelina och Simon. Jag åt en regnbågskuk. Den var nutellafylld och lika god som den ser ut (kanske lite godare, till och med!). Vi fick återigen äran att äta på Lilla Napoli i Falkenberg - Sveriges godaste napolitanska pizzor. Detta trots att vi året innan sagt "hit kommer vi nog aldrig ha chansen att åka igen", men tji fick vi, för vi kunde inte hålla oss borta! Vi experimenterade fram en ny och maffig dessert. Magnum täckt i kakdeg!
2021.
I slutet av 2020 tänkte jag att "nästa år kommer det nog inte ske så stora förändringar", men ändå lyckas så mycket nytt hända på ett enda år. Året jag började jobba hemifrån på heltid, närma mig drömmen om Paris och har haft så obeskrivlig ångest över ett radhus som aldrig verkar bli klart.
Berätta om ert 2021! Vad tar ni mer er in i 2022, och vad lämnar ni bakom er?
När jag läser det här slås jag av tanken av att "jösses, vad mycket som har hänt!" men jag slås också av tanken på hur modig du har varit som har bytt jobb, köpt radhus, testat på att vara friskisvolontär och hålla i minisim, utvecklat nya relationer (tänk alla kompisdejter du har varit på!) och fördjupat andra relationer... Och inte bara mod, tänker att det också har att göra med att du har ett inre driv - att du vill att något ska hända (bättre möjligheter till att vara i Paris) och att du därför byter till ett mer flexibelt jobb och skapar dig de möjligheterna. Tycker ditt driv är beundransvärt.
SvaraRaderaVad har du för mål inför 2022, mer än att ha ambitionen att hitta ett mer permanent boende i Paris?
Åh 🥺🥺🥺 Vilken ära att få en så fin summering av dig!
RaderaVad har ditt 2021 bjudit på? Vad tar du med dig, och vad lämnar du bakom dig?
Jag har nog bara radhuset och Paris i sikte 😁
Mitt 2021 har bjudit på att jag har vårdat mina nära relationer (och insett att jag har så fina och trygga relationer, trots att jag är en introvert person som sällan söker mig utåt), börjat arbeta på en arbetsplats där jag mår bra och trivs och känner att jag utvecklas, att jag och Linus har börjat tänka ett steg framåt (läs: att vi vill köpa hus så småningom) och att jag har insett att det gör jättestor skillnad för mitt mående att springa en liten sväng nästan varje dag.
RaderaÅr 2022 vill jag fortsätta med sånt som får mig att må bra! Vill känna mig trygg, umgås mer med min krets av familj och vänner (pg a corona blev det lite begränsat med umgänge under år 2021) och strävar inte efter någon större förändring i livet (mer än kanske ett husköp). Vill bara känna mig trygg och må bra och se vad det kan leda till.
Vilka fina insikter. Särskilt det där med arbetsplatsen gör mig så glad att höra. Det är så viktigt att ens dags största sysselsättning är åtminstone någorlunda givande. 🥰
RaderaÄr ni redo för husköpr år 2022 alltså? Kan du inte berätta mer om ditt drömhus? 😍
Åh alltså en SÅ bra grej att du gör de här sammanfattningarna och kan se tillbaka på!!
SvaraRaderaDu kanske såg min lilla (enorma) årsresume på instastories 😅
Och wow 10 år!!! Haha du har ju praktiskt taget vuxit upp framför ögonen på mig 😂
Haha ja, jag älskar dem!! Så himla smidigt. Jag älskade din årsresumé, den var fyllig och tydlig 😁
RaderaWow, beundrar verkligen att du är så modig!!! Tänker ofta på det när jag läser din blogg, att du är modig. Så kul att läsa om ditt år och hoppas att 2022 för dig ska vara lika händelserikt och kärleksfullt men att ni äntligen ska få ert hem ❤
SvaraRaderaMitt år har känts stillastående av vissa anledningar. Har också haft ett stort sug efter att göra saker "själv" dvs utan man och barn men tyvärr har det varit svårt pga corona osv. Känns lite som jag tappat bort mig själv och det vill jag ta tag i 2022. Hoppas även att jag ska bli klar med medicinsk utredning och operation innan sommaren då det är en stor anledning att mitt liv satts lite på paus.
Det bästa med 2021 är att jag har vågat göra vissa saker som jag tidigare bett min man om hjälp med (pga språket). Att jag har tagit tag i vissa hälsorelsterade saker (ta bort visdomständer, kolla upp leverfläckar). Och att jag fick vara i Sverige med min familj, en gång med barn och en gång utan!
Men gud, tycker du??? Blir så förvånad (och RÖRD) varje gång jag hör det, för jag tänker inte på det själv. känner mig ofta rätt rädd och feg, haha.
RaderaÅh, jag förstår. Vad är det du brukade göra, som du numera inte kan göra? Vad är det du vill återuppta för att hitta dig själv? ❤️ Orkar du berätta mer om vad operationen innebär?
Vad grymt av dig!! Blivit mer självständig och vuxit massor i det, kan jag tänka mig!
Haha, ja, det kanske är svårt att se sig själv så och du känner dig säkert rädd och feg ofta, men du är ju modig för att du trotsar feghet och rädslan! :)
RaderaJag känner att jag nu jag en stark identitet i min mamma/familjeroll och även som en student, men att jag behöver mer än det, till exempel en identitet som vän och som partner.
Operationen är en njurdonation och operationen i sig tror och hoppas jag ska vara relativt enkel. Men har väntat på att få starta utredningen så länge pga corona (och pga att jag bor i Israel och detta ska ske i sverige) och har undvikit att planera in resor och event för att jag inte vetat när jag kommer behöver åka till Sverige för att göra detta. Har även inte kunnat besöka min familj vid tillfällen jag velat då jag inte vetat om jag månaden efter skulle behöva åka igen, vilket hade blivit svårt logistiskt. Men nu ska jag göra hela utredningen i februari/mars och om det blir godkänt så är det bara operationen sen :)
Som partner? Känner du att det är något i er relation som kan förbättras, eller mer ditt sätt att förhålla dig till relationen?
RaderaÅh, jag håller verkligen tummarna för att det går snabbt! ❤️
Åh dessa inlägg! Alltid lika välgjorda och uppskattade av mig (och garanterat resterande läsare) varje år :') På stolthet måste du dock lägga till ditt sätt att hantera bostadslösheten och denna ovisshet. Återkommer med tillägg om mitt år då jag har mer tid!
SvaraRaderaHaha fattar inte att ni orkar läsa!! Eloge till er, alltså. Ser fram emot att höra om ditt år ❤️
RaderaDet känns som att du hunnit med saker för två år det här året. Så mycket som hänt!
SvaraRaderaJag har inte orkat reflektera över mitt år. Överlag vill jag påstå att det varit ett bra år men det har också varit ett väldigt jobbigt år där det känns som att vi hela tiden sagt "snart blir det bättre". Samtidigt som det känns som ett år som bara tickat förbi i väntan på något annat, känns det också som ett år där det hänt mycket meningsfullt när jag betraktar F och ser hur han har vuxit och utvecklats.
Hahaha, ja, du skämtar inte... Ja, jag vet att ni kämpat en hel del, både med F men också med önskade framtida lyckoämnen ❤️❤️❤️
Radera