Jag sade upp mig

I onsdags var det fint väder när jag traskade till jobbet. Åkte med Emil till sitt jobb (då det var svinkallt ute) och gick sista biten upp till de nya lokalerna. Så uppfriskande att få gå lite nya promenadstråk! Gick genom torget och förbi kyrkan.

Den nya kontorets första selfies:

Backa bandet lite: På vägen till jobbet hade jag stannat för att köpa mjölk, blev överraskad av philadelphia med tryffel (har letat över den massvis men inte hittat!) och så lyxade jag till det med en pepsi (pga min pissdag igår, finns inget stopp för unnandet).

Elisabeth, vår chef från Eskilstuna, var på plats och hjälpte till att packa upp i de nya lokalerna. Kl. 11 kallade jag in henne på mitt kontor och berättade som det var. Att jag skulle sluta.

"Men... nej... Inte ska du väl... Åh, vad tråkigt... Men... Kan du inte stanna ett år till åtminstone? Du kan ju ändå inte resa till Paris nu?"

Det var jättejättejättejättejättejobbigt. För en stor del av mig vill inte sluta. Jag älskar det här jobbet. Men samtidigt måste jag respektera mig själv nog att följa min dröm. Jag kommer ångra mig annars.

Usch. Jättejobbigt.

Till lunch åt jag restpizza som blivit kvar från gårdagen, och åt kanterna med tryffelphiladelphia. Den var jättegod.

Under eftermiddagen hade vi möten, där vi förgäves försökte få igång journalsystemet. Jag fick en dunkande huvudvärk och var glad åt min pepsi som jag köpt. Emil hämtade mig efter 16, fick se lokalerna och sedan åkte vi hemåt.

Medan vi bredde smörgåsar till middag försökte Minou dricka ur kranen. Han samlade mest vatten i tratten och blev blöt längs hela bröstet. Vi pressade in andra korisontabletten i käften på honom. FRISK skaru-bli.

Efter maten frågade jag Emil om vi inte kunde ligga och kramas ett tag. Det gjorde vi, i en halvtimme låg vi i soffan och blundade tillsammans. Jag är så tacksam att jag har hans famn att slumra i tider som dessa; dagar som känns om att simma i kraftiga vatten.

Försökte mig på att pussla lite men det var ett kattarsle i vägen.

Omotiverad men pliktskyldig åkte jag till Friskis för att ha mitt kvällspass kl. 19-21. Jag har bestämt att jag har kvällspassen på Friskis fram till v. 19 (samtidigt som jag har minisimmet v.15-19). Tror det blir för tufft för mig annars.

Som tur är hade jag en liten uppiggare på plats i repan. "Ta så mycket du vill", sade Tobbe, PT:n som absolut inte ville ha med dem hem (är inte det klyschigt? - en PT som med självvåld motstår godsaker, hehe)

MVH en som moffade tre Lindt-praliner så fort hon fick höra det.

När jag kom hem hade jag fått ett hemligt, rosa kuvert från Josefin. Jag blev helt pirrig! Hon har planerat ett försenad födelsedagsfirande den 20/3 och jag får inte veta någonting!

Som ni kanske minns färgmarkerar jag i min kalender så fort något är bestämt, och blått är kategorin "personligt". Notera den lilla raden längst ned i höger hörn: (ät inget innan).

HIHI.