Den pissigaste pissdagen av allt piss

Tro inte att jag överdriver i rubriken. Det gör jag inte.

Till att börja med hade veterinärkliniken bokat om min tid två gånger, från att ha den kl. 08.40 till kl. 14 till kl. 09.20. Som att jag inte har ett jobb att gå till. Tack och lov var det flexibelt nog att ordna (tack vare kollegor som ställde upp också!) och jag kunde snällt sitta i bilen kl. 09.15 och vänta på att få bli insläppt.

Minou tycker så illa om när veterinären pillar i hans sår... men det måste göras. Det är tydligt att han har fått nya köttsår på vänster öronlapp, som han inte kliat fram (då han haft tratt i tre veckor). Veterinären sade att kan vara allergi, men än troligare en autoimmun sjukdom: dvs att Minous kropp attackerar sig själv och skapar sår på honom. Det... var inte roligt att höra. Veterinären önskar försöka behandla med kortison, och se om det har effekt.

För att säkra upp fick vi även köpa svindyrt allergifoder att testa i åtta veckor och en saftig veterinärsräkning att ta med hem. 

Pissjobbigt. Jag åkte hem, tvättade hans öra, kramade om honom och gick sedan för att hämta upp hans kortison på apoteket. Där var det en k*rring som sket i maxantalet i lokalen och dessutom trängde sig före mig i kön (alltså kan inte ens TÄNKA på det utan att bli helt förbannad, haha, alltså det var som att bägaren rann över). 

Gick till "nya" jobbet och där började möblerna komma på plats. Här är numera personalrummet.

Mitt rum var fullt av min packning. Scroll to clean!

✨✨✨

Det blev jättefint! Nästan jobbigt att det blev så fint, eftersom jag bara planerar att jobba kvar 3,5 månad till 😅 Lite extra ångest på det, tack.

Vi beställde flyttpizza till lunch! Det kändes obligatoriskt i och med flytten. (Sen behöver jag inte nämna något om att foodora-appen strulade så jag höll på att få psykbryt då ingenting gick min väg denna dag). 

Beställde en pizza med chèvre och honung 😍

Vi åt vår flyttpizza ihop innan vi fortsatte uppackandet och fixandet. Jag hann precis fixa en mötesagenda till dagen efter och skicka iväg ett par viktiga mail innan jag var tvungen att ta mig vidare. 

Nämnde jag att det blåste och snöade?

Mötte upp Emil. Vi hade stämt träff med mäklaren för radhuset, där vi hade fått tillstånd att komma och kika på övervåningen. Det är hög tid att bestämma om vi vill ha kvar väggen mellan de två små rummen eller inte, och vi har svårt att bestämma oss. 

Efter att ha riskerat livet ett par gånger på rangliga stegar, och fått se hus med både vägg och utan... Så var vi fortfarande lika ovetande om hur vi vill ha det. 

Vi traskade hemåt, jag och Emil. Pratade massor. Ska vi ha väggen kvar eller inte? Oklart. Det finns för- och nackdelar med båda delar.

Hade tänkt laga en kycklinggryta men Emil var för hungrig, så jag stekte snabbt upp blodpudding istället. 

GOTT tycker jag! Men jag är väl ensam i världen om detta.

På kvällen tittade vi på TV och jag fick ett lugn i kroppen när jag insåg att EMIL FÅR BESTÄMMA om väggen ska vara kvar eller ej. Det är trots allt han som vill ha ett spelrum, så han får välja om det skall delas med annan yta eller om han vill ha ett mindre rum.

Tyckte synd om mig själv, så Emil föreslog att vi skulle åka och handla glass 🥰

Jag: "Jag VET att man inte ska tröstäta för att reglera sina känslor..... men vi gör det ju så BRA!"

Jag gick och lade mig kl. 22 och somnade snabbt med en Minou på bröstet. Klev upp vid midnatt, hade en klump i magen, blev rädd när jag inte hittade Emil någonstans i lägenheten. Blev skrämd halvvägs till döden när han dök upp bakom ryggen på mig - han hade varit i badrummet och tittat på prospektbilderna från radhuset... Han har liksom jag, svårt att bestämma sig i sådana här stora beslut.