Vardag som inneboende hos Kerstin

September är ändå min favoritårstid. Det blev jag återigen varse, när jag under onsdagsmorgonen gick en morgonpromenad för att göra nytt pass. Jag ska ju till Paris igen i oktober, och mitt pass går ut snart! 

Jag var först i kön kl. 09 och klar på tre minuter, och sedan hade jag helt plötsligt nästan två timmar att nyttja innan jag skulle börja jobba kl. 11.

Passade på att gå förbi Nyköpingshus och den vackra ån, och det var vindstilla och alldeles sensommarfriskt.

Ringde farmor och farfar, gick på stan, lämnade tillbaka en tröja, köpte ett par jeans och en liten whiteboard att ha som arbetsverktyg.

Här är förresten min temporära arbetsplats i Kerstins sovrum. Min och Minous plats 👇🏻

Med den vita skärmen (i.e. tvättställning och rullgardin) och så ett klaffbord med dator och min lilla whiteboard. 

Fast just denna dag hade jag även en föreläsning inbokad på schemat, som handlar om Mindlers iKBT-program som vi kan använda som verktyg i patientarbetet. 

Då kan en ligga i sängen och lyssna!

Minou är alltid med ❤

När både jag och Emil slutat jobbet slöts vi upp utanför Wilson Guld - den lokala juvelaren som skapat min ring. Vi skulle båda lämna in våra ringar för gravering.

Kändes naket att gå därifrån utan dem, trots att vi inte ens haft dem i två veckor. Vi lyxade till det med burgare till middag, som tröst.

Foodtruckens tryffelburgare - helt underbar!

Förresten har vi hittat en påse nya chips när vi handlade häromdagen, och det kunde vi inte undgå att provsmaka! Emil har lärt sig mina små egenheter, så när han packar in matvarorna i bakluckan tar han med sig chipspåsen till framsätet och ger till mig. 

"Aw, du känner verkligen mig!" sade jag rört. 

"Ja, jag vet att du vill smaka dem direkt."

För ja - bland det bästa jag vet är att äta färdgodis och prova godsaker så fort vi kommer ut ur butiken. Jag har sällan ro att vänta hela vägen hem. Vad har ni för små egenheter som er partner numera är medberoende i? 😆

Ps. Chipsen smakade.... ja, kantarell.