Tankar om Mindler efter tre månader

Vid efterfrågan kommer här nu en liten redogörelse för mina första tre månader på Mindler!

Korta versionen? Stormtrivs! 🎉

Långa versionen? Jag har insett att Mindler är ett jobb som passar mig, både i det sociala och i det arbetsmässiga, fantastiskt bra. Jag trivs väl med det digitala formatet, med de kortare samtalen. Jag gillar att effektivisera och är lite mer "okej det här är problemet, nu gör vi såhär". ~Terapi~ mer än samtalsstöd, liksom. 

Jag älskar att arbeta hemifrån. Att inte behöva ta sig ut under regniga eller kalla dagar, utan att brygga mig en kopp te i lugn och ro och slå mig ned hemma. En stor fördel med det är att jag sparar tid på transport, och kan sova längre 😌

Ett av de största fördelarna är att få vara med Minou så mycket. Han är min bästa arbetskollega, som ligger bredvid på sin stol dagarna i ända. Jag får gos och kärlek hela dagen. Förutom Minou har jag även ett hundratal digitala kollegor som jag möter i de digitala forumen vi har, och jag har märkt att de alla är generösa med att ge sina tankar, tips, metoder eller att ta över patienter som jag själv inte är så inläst i. Det finns kollegial handledning som är frivillig att droppa in på 5 dagar i veckan, och en lång handledning att delta i en gång i månaden. Det känns tryggt. Fastän jag jobbar själv så känner jag mig aldrig ensam.

Arbetsdagarna är korta. Heltid är satt till 6 timmar per dag, innefattande 4 timmars patientarbete och 2 timmars administration. Då jag är relativt snabb med min admin, så behöver jag sällan två timmar. Oftast slutar jag efter 4½ timme, vilket praktiskt taget är halvtid. För en heltidslön! Ja, det är sant! 

Det innebär en större frihet och mer fritid i att ta morgonpromenad, träna, umgås med Minou, se på serier och ägna sig åt all den här egentiden som annars lätt prioriteras bort.

Det är väldigt häftigt med patienterna; från att enbart ha kvinnor mellan 20-40 år (gravida och nyblivna föräldrar) till att ha både män och kvinnor, allt från 18-70 år, från landets alla vrån och i livets alla skeden. Därtill, eftersom problemområdena är spridda och ämnena inte alltid lika "nära inpå livet" som att bli förälder, så upplever jag min roll blir mindre viktig. I början kunde jag sörja detta litegrann, men i dagsläget har jag sett det som en lättnad att ha ett minskat ansvar - jag är bara en person bakom en skärm som kanske kan vägleda dig lite grann. Jag behöver inte vara den personen som skall säkra hela din familjs framtid.

Dessutom har vi stor hjälp från våra iKBT-program, som är färdiga moduler med information och hemuppgifter utefter olika problematik (en för depression, en för ångest, en för social fobi, en för utmattning, etc..). Det är ett fantastiskt hjälpmedel för patienterna att arbeta med mellan sessionerna, och att vi psykologer finns till för att skräddarsy och använda programmet anpassat till just patientens situation. Jag har alltså ett färdigt paket med hemuppgifter som jag kan erbjuda mellan varje session!

Det känns som att vi får stort förtroende från ledningen och cheferna. Eftersom Mindler är uppbyggt av och med psykologer så verkar alla införstådda i uppdraget, och det faktum att vi vill samma saker. Det känns som at ledningen ger oss förtroende att göra arbetet på vårt sätt och utan att behöva styra eller kontrollera. En enorm frihet!

Jag tycker dessutom att det digitala är så smidigt! En får svar direkt från kollegor och chefer, alla är så haj på att vara tillgängliga. Både HR-avdelningen och Kundtjänst svarar på direkten när en skickar mail. Bäst av allt är vårt eget forum slack - där vi har både kanaler för att ställa frågor, fråga om hjälp från kollegor/chefer och även ett virtuellt fikarum.... 

Vi erbjuds 12 timmars utbildning varje år, som Mindler antingen köper in eller skapar via interna kompetenser. Det är digitala föreläsningar som ingår i arbetstiden, och som är specialiserat på lite olika teman. 

Detta har jag inte varit med om ännu, men Mindler skall också ha två stycken "kick-offs" per år, där samtliga hundratals psykologer är välkomna och bjuds på mat, övernattning och roliga aktiviteter. Senast i 2019 fick jag höra att de bjöds på spa.... 😌

Sen kanske det inte går att undgå det MEST positiva som jag kan tänka mig med Mindler.... 

ATT JAG KAN ÅKA TILL PARIS NÄR JAG VILL 😍

Nu ska jag försöka skrapa fram lite negativt då... 

Jo, självklart saknar jag Ida, Malena, Chrissy och Ansi. Men jag saknar inte det här sociala (att sitta och fika/äta lunch ihop) sådär jättemycket faktiskt... Istället kompenserar jag genom att träffa vänner/familj utanför arbetet. Det duger mycket väl för mig, och att jag istället kan lägga lunch och fikapauser på att ta mig egentid/Minou-tid.

En negativ sak är att jag måste stå för dator och fysiska arbetsverktyg själv - nog tyckte jag det var bekvämt att frikostigt gå och plocka pennor, block och post-it-lappar från ett outtömligt förråd... 😅

En annan negativ sak med att det är så geografiskt flexibelt är ju att det rört till det lite när det kommer till boende, och att jag alltid måste kunna arbeta från där jag bor (med krav på sekretessäkert rum och bra internetuppkoppling)... Men detta ser jag som ett temporärt och extremt specifikt problem just för min levnadssituation idag.

Det mest negativa var nog min oro och nervositet innan. Att behöva lämna något jag trivdes på så (Barnhälsovården) för att kasta mig ut och testa något nytt. I början var belastningen högre när jag hade fler besök (innan jag kunde skala ned) och enbart nybesök, men så fort återbesöken började snurra så fann jag mitt sätt att arbeta och tycker det är mindre belastande än något arbete jag gjort tidigare. 

Hur sammanfattade jag det nu igen? Jo, just det, jag stormtrivs! 🎉

Hur är det för dig på ditt jobb/med ditt plugg just nu?