Frieri och förlovningsringar

Innan vi går vidare i livet måste jag bara ta lite tid att hylla min ring. Jag trodde aldrig jag kunde bli så förtjust i ett smycke, men jag är som kär i den här ringen. Varje gång jag ser den pirrar det till i magen och jag tycker den är så vacker, och jag påminns om att jag har en fästman och att han vill lova sig själv till mig - för alltid.

Jag tänkte beskriva lite mer ingående om ringförberedelser innan frieriet och om själva frieriet:

Emil hade egentligen planerat att fria sommaren 2020 (detta visste inte jag), men när alla våra planer avbokades på grund av pandemin så sköt han på det. Det var först våren 2021 började jag ta upp ämnet om förlovning lite smått, då jag kände att det jag och Emil hade var så mycket större än bara flickvän-pojkvän.

Detta var i samband med att vi köpte radhuset, och lekandes med tanken så började vi kika på ringar. Vi gick till och med till olika juvelerare och kollade vår storlek (då "för skojs skull"), fönstershoppade och diskuterade högt vilka ringar vi tyckte var fina. Jag visste direkt att jag ville ha en princesslipad (fyrkantig) sten, med ett guldband (så det skulle matcha mitt guldhalsband från farmor och farfar - som faktiskt är deras vigselringar nedsmälta!). Jag föll snabbt för denna ring på nätet, som jag tyckte var så speciellt för det var den första som hade diamanten vriden.

Vad jag inte visste, var att Emil tog bilderna från den ringen jag tyckte om, gick till en juvelerare här i stan och bad dem göra en specialgjord utefter bildens utseende. Emil valde en lite större sten (0,4ct snarare än 0,3ct) än bilden, samt ett litet tjockare, kantigt guldband. 

Emil hade också letat ringar. Han hade letat genom flera hundratals ringar på nätet, och sedan fastnat vid den han ville ha. Det Emil inte visste, var att jag beställde den kort därefter.

Jag var nästan tvärsäker på att han skulle fria i Paris. Han hade smått hintat om "i sommar" hela sommaren 2021, och när det inte kom något frieri under sommaren förstod jag att han väntade på Paris-resan. Jag sade det skämtsamt till de runt om kring.. "Om han inte friar nu i Paris, då är han väl rätt dum i huvudet". 

Gick lite som på spänn under Paris-resan och väntade på det stora som jag hoppades skulle ske. Jag hade packat ned Emils ring och hade tänkt överraska honom med ett frieri tillbaka.

Så kom den där fredagsmorgonen när vi tog en picknick under pilträdet vid spetsen av ön, helt ensamma. På Paris mest ikoniska picknickställe. Efter att vi ätit våra baguetter sträckte sig Emil bak och plockade fram något ur fickan. Jag förstod direkt, men lyckoyran fick mig att svamla och skratta. 

Ringen var magiskt vacker. Jag frågade honom om processen, om hur den tillverkats, om hur han resonerat. Han beskrev att han ville ha diamanten precis som jag önskat den, och han valde guldbandets kantighet för att en "vigselring skall kunna ligga tätt intill i framtiden" och bredden på bandet för att "den ska vara lätt att förstora när vi blir gamla och tjocka tillsammans". 

Jag tog inte mod till mig att fria tillbaka till Emil förrän samma kväll, efter solnedgången. Han, däremot, var inte alls beredd och såg det som en större kärleksgest än jag kunnat tänka mig. (han grät 🥺).

Paris-resan blev allt jag önskade mig, och mer. Det bästa av alla Paris-resor jag upplevt, utan underdrifter.

Lustiga är, att när vi väl träffar Stefan och Ninni efteråt, så visar det sig att även Stefan har en ny vigselring (hans gamla kan inte förstoras mer)... och Stefans nya är en nästan exakt kopia av den Emil valt ut till sig själv. Hur är det ens möjligt?!