Gotland, Dag 2: Vi cyklar tandem (nästan) helt i onödan

På fredag, första heldagen i Visby, vaknade jag upp innan Emil och bestämde mig för att gå ut på promenad/frukostjakt. Jag vinkade hejdå till hotellet, där Emil låg och sussade på andra sidan mittenfönstret 

Så spännande att upptäcka en ny stad! Ska jag gå hitåt, eller ditåt?

Jag tog rätt väg, för jag hamnade här! Det kunde inte bli mer rätt än så. Visbys gator var i princip tomma, och allt jag hörde var vinden och fågelkvittret.

Gölli dörr 🥰

Frukost! Jag kom fram till Brödboden som jag stalkat järnet på nätet. Här skulle vi handla bröd!

Men vad ska man ta?.. 

Det blev två surdegsfrallor på vete, en sockerkringla och en pistaschbulle med mormorshosta. Emil hade hintat hela gårdagen om att han ville ha en sån.

Traskade vägen hem genom söta gränder och längs ringmuren. 

När jag kom tillbaka var klockan nio och Emil hade vaknat. Jag dukade fram vår frukost. 

Ååååh, så gott det var! Frallorna var fantastiska, sega och mjuka och med små luftbubblor. Bullarna var saftiga och smakrika - Emil tyckte till och med att sockerkringlan slog den hos MR CAKE! 

Efter att vi ätit upp, duschat och klätt på oss tog vi oss ut för vårt första äventyr; att hyra tandemcykel. Det står nämligen på vår bucket list!

Det var lättare än jag trodde att kunna hålla balansen, och vi testade båda att vara fram respektive bak. Vi insåg snabbt att Emil var tvungen att sitta fram, för jag var för lätt för att sitta där. Då svajade bakdelen fram och tillbaka av Emils vikt. Men att vara den som satt bak innebar också noll styrning och knappt någon sikt framåt.

"Att sitta bak är ingenting för den som har ett kontrollbehov som jag", sade jag. "Bra träning för mig". 

Ändå var jag den som satt bak och gormade PLIIING PLIIING fastän Emil hade ringklockan där fram 😂 ...

Vi kom fram till slutet av cykelvägen och Emil visade mig en rauk. Mitt livs första rauk!

Snäck Chimp Rauk, heter den tydligen. Fult namn, tyckte vi.

Sedan fick Emil en snilleblixt. Ska vi inte cykla till Lummelundagrottorna, nu när vi ändå cyklat redan en tredjedel av vägen? Ska vi verkligen det... Hmm... Vi tänkte ett tag. Det var rätt långt. Och vi hade tandemcykel, vilket tar mer på krafterna än två vanliga. Men vi hade ju ändå kommit en bra bit redan så... 

Okej, vi kör! Det är såhär minnen skapas! Men bara om vi stannar på vägen för att fylla på med bränsle till kroppen. Vi ramlade över Själsö Bageri, där vi parkerade cykeln. 

Varsin bulle och varsin liten glass. Och det kan jag säga var lyckat, för Emil sade att det var en av de godaste kanelbullarna han någonsin ätit. Och sockerkringlan sen, den var bakat på brynt smör (resans tema), det märktes i smaken. Såå god!

Vi cyklade vidare, och jösses, vad det var tungt... Men vi kämpade på! Ett tramp i taget. Hej och hå, hej och hå... När vi slutligen kom fram till Lummelundagrottorna, parkerade cykeln och gick in för att köpa biljett.

"Hej, det är fullt. Men ni kan återkomma imorgon".

🙃🙃🙃🙃🙃🙃🙃🙃🙃

Haha, gud vad jag skrattade. Hade vi cyklar 1,5 mil på tandem för att få höra att det var fullt?! Jahopp. Vi tog en promenad i området ändå, och ramlade över en (gratis! och tom!) grottmynning.

Läskigt det såg ut där inne... 

Jag hoppade in en bit i grottan för att göra upplevelsen komplett, men märkte fort att det var en grind lite längre fram. 

Men en liten bit kunde jag smyga in och utforska. "Gör en cool pose!" uppmanade Emil.

Dessutom var det inte helt förgäves ändå, för Emil hittade en ädelsten i souvenirbutiken och så köpte jag örhängen, en ny tygpåse (japp! med får på!) och en gemensam ny kylskåpsmagnet.

Sedan var det cyklandet hem. Åh herre min je vad det var jobbigt. Både min och Emils röv värkte som bara den, och vi kämpade oss igenom varje liten uppförsbacke med lackande svett över hela kroppen. 1,5 mil tillbaka, och det kändes som ett rejält träningspass. 

Vi kom hem, landade på hotellet, tog varsin dusch.. och så var det middag! Sicken tur, för vi var vrålhungriga!

Middagen som vi peppat som mest för under den här resan: napolitansk pizza på Mille Lire! Emil tog en margherita, och jag tog en vit tryffelpizza med prosciutto crudo. Så delade vi hälften hälften 😉

Pizzorna var grymt goda! Särskilt reagerade jag på hur generösa de var med toppings (särskilt mozzarellan), och det ÄLskar jag. Vi blev vrålmätta, och så slog vi oss ned på stora torget och löste korsord och drack pepsi i en timme eller så. 

När solen bländade för starkt i solnedgången tog vi en bubblig och kärleksfull promenad runt i staden. 

Jag älskar dig, du gör mig lycklig ❤

Kvällgottet blev glass på Glassmagasinet! De har helt vansinnigt många galna smaker. Detta är bara ett litet urval från deras 260 olika smaker.

Vi körde varsin bägare med tre kulor.

Emil tog stracciatella, oreo och ruby choklad med bär. Jag tog brynt smör, romrussin och kinder.

Vi satt nere vid kajen och åt, fiskmåsarna skrek om sommaren och vi slickade upp glassdroppar som smälte ned längs handleden. Fy, vad härligt det är med semester ändå. Och att få vara här med just honom.

Ps. Han fick såklart MEGAbonnabränna efter timmarnas cykling i solen (till och med efter sina glasögon!), eftersom han enträget var den av oss som inte "behövde" smörja in sig 🙃😂