Jag vaknade upp före Emil och grundade med frukost. En havrerundel med mjukost och ost, en kopp te och en chokladdryck.
Piff piff medan Emil stod i duschen.
Kl. 10 hade vi bestämt att stå utanför Hjerparnas hem. Kerstin var redan där, och hade bara timmen innan tagit sin första vaccinspruta. Vi kom dessutom tio minuter för tidigt - DET är ovanligt när Emil är med.
Så for vi iväg. I bilen framför satt Stefan, Ninni och Kerstin. I vår bil satt jag, Emil och Colin.
Första stoppet: Sternersborgs choklad i Björnlunda. Här har de fantastiskt god hemgjord gelato, och nya smaker varje dag. Vi hängde på låset när de öppnade kl. 11, och beställde varsin. "Ta inte för mycket nu," rådde jag, "vi har massor kvar!".
Själv tog jag kaxigt en mellanbägare med gräddglass/salt karamell, mascarponeglass med rabarber/kardemumm och choklad.
Alltså sååå god. Krämig, smakrik... Helt perfekt! Gräddglassen, den osmaksatta, är egentligen min favorit (motsvarigheten till 'fior di latte' i Italien). Smakar som insidan av en kinder.
Vi tuffade vidare!
Nästa stopp: Femhundra grader. Det är en nyöppnad napolitansk pizzeria i Hälleforsnäs som Emil hittat på instagram. Och ni vet ju hur sålda vi är på just sådan pizza!
Och vi som tjatat hål i öronen på Stefan och Ninni om just napolitansk pizza, som de aldrig smakat... Det är ju något helt annat än vanlig svennepizza, och något som verkligen måste upplevas för att en skall förstå! Äntligen har det börjat etablera sig alltmer utåt landsbygden (dvs närmare Nypan).
Det var riktigt fin interiör och vi var först på plats även här. Men lokalen fylldes på snabbt... Vi delade upp oss i två bord, och jag fick Colin och Emil som bordsherrar.
Emil och jag beställde tre pizzor att dela på. Jag kunde verkligen inte bestämma mig 😂
En Gete Gott (chèvre-päron-honung) - erkänn legendariskt namn!, en Urskog (högrev-paprika-crème-fraîche) och en Maggan (klassisk margherita).
Pizzorna? Jättegoda! Degen var fantastisk, det märks att den har kalljäst ett par dygn (det ser man på leopardfläckarna). Seg, elastisk, mjuk men ändå frasig... Däääremot hade de lite för mycket tomatsås (bottnen blev rätt blöt) och en av pizzorna var lite dåligt roterad i ugnen och kanten fick inte samma seghet. Men annars så! 7,5 / 10. (Där Lorres äger 8:an, 450gradi tar 9/10 och Lilla Napoli i Falkenberg tar hem 10:an!).
Vidare till nästa stopp! Vi åkte verkligen förbi fantastiskt vackra vyer.
Sista stoppet: Slagsta glass! Jag minns ju när vi var här för ett år sedan, jag och Emil, och hur blown away jag blev av deras mjukglass. Redan nu var det lång kö.
En stoooor bägare. Nu gällde det att få ned det sista. Men som ni vet - en har ju en extra dessertmage 😉 Tänk att klockan nu var innan 14, och jag hade fått i mig en glass, 1½ pizza och en mjukglass inom loppet av tre timmar.
Fast både jag och Emil tyckte att mjukglassen inte var lika god idag som förra gången... Men ändå god, såklart! Men inte sådär magiskt god som första gången... 🙁
Nu åkte vi hemåt, med mat- och sockerkoma som hette duga... Wow, så skönt det var att susa över vackra landskap i passagerarsätet och lyssna på musik på hög volym.
Här är resan vi gjorde, kors och tvärs över Sörmland.
Vi landade hos Stefan och Ninni där de flesta av dem föll ihop i soffan av trötthet. Själv spratt det i kroppen på mig. Jag lämnade Emil hos sina föräldrar och åkte till gymmet för att röra lite på mig och bli av med överskottsenergi.
På vägen ut träffade jag en av mina barnmorskor jag inte sett på ett tag, som sade så snälla ord om mig. Vi känner inte varandra så bra, men hon sade att hon var så glad att de fått mig som handledare, att jag är en så bra psykolog och även fantastisk person, och att hon pratat om mig till sin man och hur bra jag var. "Hon lär mig så mycket.. Och hon ser inte ut som en psykolog, utan som en liten flicka!" hade hon sade till sin man. (Hon blev redigt förvånad när jag sade att jag fyller 30). 😆
Jättesmärtsamt att berätta för henne att jag skall sluta.... Nästan så jag ångrade mig.
Jag åkte och hämtade upp Emil som fortfarande låg raklång i soffan hos Stefan och Ninni, och vi åkte och handlade. Nu hade det gått ett par timmar och jag var mer moffsugen.
Apelsinkrokant och superbågar, beställde min mage.
ÅH så gott det var!!! Åt allt och tittade på svensk film i soffan hela kvällen. Det var en sån himla fin kväll.
Innan jag gick och lade mig möttes jag och Emil i en kram och vi båda tyckte det hade varit en kalasdag. En mat-roadtrip genom Sörmland - vilken genialisk idé, va?
Så fin komplimang av barnmorskan! Håller verkligen med om att du ser ung ut. Om du inte ser ut som en psykolog, hur förväntas en psykolog se ut?
SvaraRaderaHaha, jadu, kanske äldre och inte alls som en liten flicka? 😂 Jag är glad att jag ser ut som jag gör, oavsett!
RaderaVerkligen genialisk idé! Och så fint ,ed komplimangen från barnmorskan, få saker som gör en (mig) så glad som såna kommentarer alltså! Särskilt eftersom de verkligen inte behövs som socialt lim, hade ju räckt om hon hade sagt "vad fint att se dig!" liksom!
SvaraRaderaJa, att det var, som du säger, äkta och okonstlat, det värmde verkligen! 🥰
RaderaEn sån Emilieig dag. Plus att jag återigen känner att jag MÅSTE prova Lilla Napoli.. :P Hädelse att bo så nära och aldrig smakat.
SvaraRaderaJA KOM IGEN NU!! Haha!
RaderaDrömdag!!! Men kan mättnaden sedan innan spelat in i glassomdömet där på slutet haha?
SvaraRaderaJag funderade på det, ja! Men Emil tyckte ju också att den smakade mer luftig och mindre kompakt.. så jag vet faktiskt inte. Måste omprova och omprövas!
RaderaPizzorna!! och vilka finurliga namn på dem 🤩 Vilken smak var godast och vad tyckte Emils familj om napolitanska?
SvaraRaderaDen vanliga Margheritan var godast, men hade varit ännu godare med lite mer ost! Gete gott var god, men päronen förstörde lite och toppingen var inte så bra utspridd 😜
Radera