Roadtrip med stopp på Lilla Napoli

Jag vaknade upp 07.00 på lördagsmorgonen - jag kunde inte sova en blund till. Alldeles för exalterad över de kommande dagarna, och mitt och Emils femårsfirande. Eftersom Kerstin skulle vara kattvakt så städade och fixade vi hemma hos henne inför hennes ankomst, och gosade friskt med 'nousen.

På med myskläder och in i bilen! Nu väntade 5 timmars körning.

... Men inte alltför långt därefter, ett stopp på donken. Jag testade deras nya mcflurry med Maltesers (god!!) och pommes att doppa i glassen.

Resan fortsatte, förbi Vättern, genom Småland och in i en tjock dimma. Vi dunkade musik, sjöng med och höll handen.

Under en period var dimman så tjock att vi knappt såg de ståtliga vindkraftverken. Emil stannade vid sidan av vägen och fotade, för han var så fascinerad. Men det går ju givetvis inte att få med på bild - ser bara mesigt ut. 

Runt kl. 16 (dvs nästan exakt fem timmar senare) så trängdes vi i Falkenberg där det var något sorts jippo på gång. Bilarna krypkörde fram, i ett försök att hitta parkeringsplatser. Det var smockfullt. Bilar ställde sig på gräsplättar, uppepå trottoarkanter. "Ska alla dessa till Lilla Napoli?" uttryckte Emil upprört med aningen panik i rösten. 

Men inte skulle de det, heller. Anna Maja skrev något om en julmarknad, och jag läste även att Åsa-Nisse hade en föreställning denna dag. Ja, det kan ju förklara saken. Efter många vändor runt omkring fann vi till slut en plats, och ställde oss i ledet utanför Lilla Napoli. Jag var IIIIIH så peppad att jag stod och gjorde små pipljud. 

Två peppiga pizzaälskande biltrötta sugna förlovade 👇🏻

Vi beställde en margherita och en vit tryffelpizza och delade hälften hälften - precis som förra gången. Lustiga är att förra gången vi var här (förra sommaren), så sade vi att "hit kommer vi nog aldrig åka igen, det är så långt ifrån oss... så nu njuter vi!". Lustigt att det bara tog ett år, längre kunde vi tydligen inte hålla oss 🙃

Pizzan var sååååå god. Precis som vi minns den. Jag märker det direkt när jag smakar på kanterna - de har en så perfekt balanserad smak. Det är så tydligt också att jag kan känna skillnad på degsmaken (precis som jag kan göra med olika baguetter i Paris).. 450gradi har en speciell smak i sin deg, Lorres en egen, Lilla Napoli en annan... Och allt har med vatten-mjöl-salt-balansen. Är inte det sjukt häftigt?

Jag sparade en bit av min pizza för att ha plats för dessert.

Vi kunde inte värja oss - vi var tvungna att ta en nutellapizza också. Den godaste vi ätit i Sverige, den med.

Mätta, lyckliga, belåtna, åkte vi sista timmen upp mot Göteborg. Solen hade nu gått ned och det regnade, men Emil körde tryggt och stabilt. Bara små missar bland all ombyggnation i Göteborgs centrum, men efter en liten omväg hittade vi in till parkeringshuset och gick med våra ryggsäckar mot hotellet.

PIGALLE 😍

Jag hade gjort lite research innan och frågat om ett särskilt rum som jag var sugen på att prova - rum 211 - och det var minsann ett riktigt bra val. Färgerna var i blå-grönt och rummet var så stort och fint!!! 

Till och med Emil var impad 😁😁

Toaletten var helt klädd i grön marmor. 

Och skrivbordsdelen, där jag sitter just nu i denna stund och bloggar. 🤓

Vi kröp direkt ned i sängen, satte på Så mycket bättre och jag åt min sista del pizza. Emil var smällmätt fortfarande men vi lyckas ändå dricka flera burkar pepsi.

Tänk att så sova här i tre nätter!!!!! 

"Vad är era planer nu då?" frågade Kerstin när vi ringde henne under kvällen. "ÄTA" svarade jag och Emil oplanerat i unison. För det är precis det vi ska. Fika, spisa, luncha, snacksa, dinera, äta, moffa... och så käka förstås. 

Just det vi kanske ska shoppa lite. Emil behöver en nagelsax (😂) och jag skulle gärna tänka mig en ny tröja. Något fint att ha imorgon, på vår femårsdag, kanske 🥰