Paris: Dag 3, Pique-nique under pilträdet

I fredags vaknade jag upp kl. 08 och tog mig ut i franska morgonluften. Molnfritt även idag. Vilket jädra flyt.

Här ser ni en bild på mitt morgontrötta nylle, på väg att handla bröd. 

Idag gick jag hit; Boulangerie Joël. Min gamla arbetsplats. Finns dock inga av mina gamla kollegor kvar, så jag kommer enbart för baguetterna. 😌

När jag kom tillbaka till studion så stod Emil redo för oss att göra frukostmatsäck av det. Han föreslog att vi skulle gå ned till spetsen av ön vid Notre Dame, och äta picknick under pilträdet. 

Saule Pleureur de la Pointe (tårpilen vid spetsen), kallas det, vid parken Square du Vert Galant. Ingen dålig utsikt, inte. Dessutom var vi helt ensamma. Det händer typ aldrig, då detta är THE picknick spot i Paris (även bekräftat av Angélique). 

Så vi slog oss ned och carpade järnet. Av med skorna!

Fram med frullen!

Vi satt där och pratade, mumsade baguetter med olika pålägg, kramades, löste korsord.. Och så givetvis en croissant med biscoff och banan... Och så tog vi selfies, för jag är så himla kär i dig! 

Mer än 1½ timme satt vi där, och hela den sista timmen satt jag ihopkrupen i hans knä och han höll om mig. Vi tittade på vattnet som kluckade framför oss, på turistbåtarna som passerade med tiotals entusiastiskt vinkande turister (vi vinkade tillbaka), lyssnade på den svala vinden och söp in stunden. Det här kommer vi kanske aldrig få vara med om igen. 

När klockan närmade sig 12 började fransmännen komma för att äta sin lunch runt om oss, och då valde vi att packa ihop. Vi passerade min favoritplats i Paris - Place Saint Sulpice, på vägen tillbaka. 

Vi landade hemma ett par timmar innan vi tog oss ut igen - för promenad och crêpes! Det var runt 30 grader varmt, så vi försökte hålla oss i skuggan för att inte förgås fullständigt. 

Eftersom mitt favorit-crêpesstånd var stängt för semestrande, så tog vi ett crêperie precis i närheten som vi blivit tipsade om. Jag tog en rykande färsk en, med massor av nutella. 

Emil tog en med nutella och krossade oreo-kakor. 

SÅ. HIMLA. GOTT.

Sedan gick vi hem och siestade ett par timmar, innan det var dags för middag. Alltså är så förbannat kär och hälften av stunden går åt att kramas, kyssas, kramas ännu mer, skratta, dra ett dåligt skämt, skratta åt hans dåliga skämt, kramas mer.. 

När klockan närmade sig 19 tog vi oss ut för att käka middag. Vi gick över broarna vid Île Saint-Louis. 

Emil ville stanna och fota lite här och var. Det gör mig lycklig. 

Det blev Pupetta idag igen! Vi kunde inte hejda oss! 

Denna gång ville vi testa tryffelpastan, och se hur den kunde mäta sig med Mamma Primis kända pasta som vi ätit under gårdagen. För att balansera ut smakerna tog vi en margherita också. 

Pastan var god, men vi kunde mellan tuggorna mena att Mamma Primis tryffelpasta fortfarande äger pastatronen, och att Pupetta äger pizzatronen. 

Efter vi ätit satt vi och höll handen, pratade, och hann bli sugna på dessert. Emil googlade upp ett gelatoställe precis i närheten med skyhöga betyg, och det visade sig att de hade min favoritglassmak: fior di latte! 

Vi mumsade i oss varsin bägare och sedan tog vi en lugn promenad hemåt igen. Det hade redan börjat mörkna, och himlen gick från ljusblå, till klarblå, till djupblå, till mörkblå. 

Vi stannade till på hörnet vid Emils favoritbyggnad och möttes i nuet ännu en gång (vi är riktigt bra på att göra det i Paris!). Så många romantiska ögonblick. Årets bästa dag... hittills.