Paris: Dag 4, Tour Montparnasse och donuts

I lördags vaknade jag upp till en mulig och lite småregnig morgon. Jag tog ett varv runt kvarteret och promenerade, när jag ändå skulle passa på att köpa frukost.

Köpte hem en baguette tradition och en stor cookie från boulangeriet på hörnet. Medan vi åt avtog regnet och himlen började spricka upp.

Jag fick en snilleblixt! Vi kunde ju åka upp i Tour Montparnasse, som varit på min bucket list sedan 2014? Det var ju dessutom precis i närheten!

När vi lyckats hitta entrén på det stora höghuset med 59 våningar. Montparnasse är den tredje högsta toppen i Paris med sina 210 meter, men faktiskt det högsta höghuset. (Bland annat Eiffeltornet är högre).

Utsikten var magnifik! Emil hittade även en spännande kikare där han kunde se mig ur otaliga olika vinkar. 

Det var en minnesvärd och så fantastisk spontanidé. Jag och Emil fotade oss i en fotoautomat, och den bilden kommer vi ta hem och rama in. Jag blir lycklig varje gång jag ser den 😍

Men! Nu var vi tvungna att skynda vidare! Vi hade bestämt dejt med Loïc, och att äta donuts tillsammans. Ända sedan jag tipsade Loïc om Boneshaker donuts har han varit helt såld, och nu går han dit regelbundet. Eftersom vi ändå hade planer på att gå dit så kunde vi lika gärna dela upplevelsen tillsammans!

Jag och Emil tog fyra att dela på: en banana cream pie, en cinnamon roll, en brownie och en pumpkin crème brûlée.

Vi hittade en park att slå oss ned i, och jag var tolken dem emellan. Loïc kan ju inte engelska, och Emil inte franska, så det blir mycket pratande fram och tillbaka. Mest är det dock jag som babblar till Loïc om allt som hänt och vad vi varit med om, och så skrattar vi gemensamt åt att jag har donut i hela ansiktet när jag moffar. 

Mätta och belåtna (okej, inte Emil, han ville köpa två donuts till att ta med hem!) så tog vi en promenad in mot centrala Paris för att lämna av Loïc. Jag ventilerade min ilska och frustration över radhuset som numera inte har ett slutdatum (vi fick ett nytt mail häromdagen: tillträdet är flyttat till "vi vet inte än, vi återkommer"). Dvs: förhoppningsvis innan årsskiftet 🙄

Men, när vi lämnat av Loïc fortsatte vi framåt. Vi fastnade framför kyrkan Saint Sulpice samtidigt som kyrkklockorna slog, ett nygift par klev ut och fick ett rosenbladsregn över sig. Emil kramade om mig, och vi kysstes. Plötsligt föll ett par droppar, och ett par till. Regnet tilltog och vi skyndade hem under ett gemensamt litet paraply. När vi kommit hem kom även åskan. 

Perfekt att stanna inne, siesta och titta ikapp på Draknästet! 

Vi låg inne en riktigt bra stund och bara slöade, lyssnade på regnet och åskan och vilade. Vi hade tänkt gå ut på restaurang men landade sedan i take away, då ingen av oss var sugna på att trängas med folk. 

Vi gick till en napolitansk pizzeria i närheten som jag hört gott om, och beställde. Emil väntade på sidan om. Fjärde dagen i Paris, fjärde och femte pizzan på resan. En undrar om vi är i Frankrike eller Italien egentligen, då alla middagar är italienska 😆

En liten margherita, och en tryffelpizza. 

Tänk att pizza fortfarande kan smaka gott fyra dagar i rad? Vi tittade på säsongspremiären av Wahlgrens Värld (som vi tänkt göra varenda kväll vi varit här, men antingen kommit hem för sent eller haft annat för oss. Men det kanske egentligen är ett tecken på en bra semester 😉)... 

Klockan 23 släckte vi ned helt och gick och lade oss. En så skön, händelserik men ändå lugn dag.

Imorgon är vår sista heldag i Paris innan vi åker hem på måndag.