Paris: Dag 5, Lyxfrukost och Parc des Buttes-Chaumont

I söndags bjöd jag ut Emil för att äta lyxfrukost ute på café. Det gör vi så sällan då det är tusen gånger billigare att köpa hem, men eftersom pålägget enbart skulle räcka en dag till så tänkte jag att vi passar på!

Klockan var 11 när vi väl tagit oss ut och slagit oss ned på Le Mabillon. Hur många gånger jag har inte gått förbi det här caféet? Varje dag när jag jobbade på boulangerie PAUL somrarna 2015 och 2016, samt otaliga gånger därefter för att hälsa på Loïc. 

Vi beställde in en mastodontfrukost! Två halvbaguetter med smör och sylt, varsin varm dryck, varsin apelsinjuice, en pain au chocolat och ett löskokt ägg med toaststavar.

MÄTT. När vi ätit upp så tog vi oss nordösterut. Emil tog ledningen.

Det var djäävulskt varmt (31 grader) och trots våra lätta sommarkläder trånade vi efter kall dryck vartannat kvarter. En timme senare landade på dagens sevärdhet: Parc des Buttes-Chaumont. 

Vi slog oss ned på en parkbänk i en kvart eller så, svalkade oss och iakttog förbipasserande. Sedan tog vi själva en promenad runt om i (vad Emil kallar) sagoparken. 

Vi gick upp och ner stora kullar, över den stora hängbron...

Kikade upp mot Paris-byggnaderna som tornade upp sig på andra sidan.

En så häftig park. Den var dock belamrad med folk denna söndag, då alla är lediga och vädret lekte högsommar. I en enskild träddunge stannade vi och hånglade, till ljudet av en plinkande gitarr lite längre bort. 

HUNGRIG. Emil ville ha något kallt. När han fick syn på ett paket med fyra biscoff-glassar så kunde vi inte motstå!

"Två var! Det blir perfekt!"

Efter våra fyra glassar traskade vi vidare hemåt, och ramlade över ett ställe som jag velat testa jättelänge! Det är ett kebabställe som har kebabrullar med burrata och tryffel!!!  Vi var tvungna att köpa en (fast utan burrata för det gillar inte Emil 💔).

Vi delade på en pga mätta, och så kunde jag bocka av det på min att-äta-lista... Vi fortsatte gå i dödsvärmen och både jag och Emil önskade nog bara kunde transportera oss hem. Lite bättre blev det när vi kom till vattnet, och vinden svalkade oss. Vi stod vid Pont au Change och bara njöt av utsikten ett par minuter. 

Det är en av sakerna jag verkligen uppskattat med den här resan. Att ha stannat upp och verkligen varit i nuet, med Emil. Han och jag. Inga måsten, inga tidsramar, bara vi två.

Vi kom hem. Dog lite. Låg nakna utspridda i sängen och rörde oss inte ur fläcken. En blir helt utmattad av värmen en sådan här dag. 

Vi skulle egentligen gått uppåt en timme mot 17ème, men ingen av oss hade kraft i ben eller kropp. Efter att ha sprungit ut till busshållplatsen i regnet, insett att bussen var en kvart sen, valt att ta tunnelbanan och sen råkat ta fel tunnelbanelinje, så hamnade vi ändå lagom ifrån restaurangen innan vår bokning gällde. Som menat. 

Mamma Primi! Där Emil ätit sitt livs godaste pasta, och dit han ville återvända en sista gång innan hemresa. 

Jag var envis och tog en pasta med ragù, fastän Emil påpekade att ingenting kan slå tryffelpastan. 

Han hade rätt. Min pasta var supergod, men inte i närheten som tryffelpastan. Tur att han lät mig smaka en hel del 😉

När vi ätit upp och skulle börja traska hemåt, så önskade jag gå förbi en butik som sålde kakor i närheten. Scoop me a Cookie, heter det. 

En med mjölkchoklad & havssalt, en med mjölkchoklad & karamelliserade mandlar, och en med kanel. 

Sedan började promenaden hemåt. Det bästa med att promenera från 17ème är att det är nedförsbacke hela vägen. "Vi har inte tagit någon selfie idag!" menade Emil. Skärpning!

Emils stackars fötter ömmade, och vi tröstade med kramar vid övergångsställen och kall dryck som promenaddricka. Solen började gå ned över Place Vendôme.

Ännu vackrare blev det när vi korsade Seine, och himlen spelade rosa och blått. Så tacksamt att få vara med om en sista solnedgång. 

Sedan fick vi rappa på - Emil önskade stå framför sin favoritbyggnad kl. 21, då han spådde att ljuset skulle vara perfekt. Vi kom dit exakt kl. 21 och Emil passade på att fota.

Han blev väldigt nöjd med bilden 👆🏻

Efter detta gick vi hemåt, tittade på Uppdrag Mat på youtube, drack te och åt kakorna. Sedan somnade i i den bastu som nu var Angéliques studio, för att dagen efter... åka hem.