Paris: Dag 2, La fameuse pâte à la truffe

Torsdag, vår första heldag i Paris, började vi med en dunderfrukost. Jag hade varit på en kort morgonpromenad i området och köpt med mig baguette och croissant, som vi dukade upp på det lilla bordet.

Vi hade baguette med pålägg, granola, te... och bäst av allt: croissant fylld med biscoff och banan. 

Efter maten duschade vi och klädde oss redo för dagen. Det skulle bli upp mot 28 grader ute, så jag valde tunna linnebyxor och ett linne. 

Sen bar det ut i stora Paris! Solen sken och himlen var helt molnfri. 

Vi var lite shoppingsugna - Emil hade glömt packa alla sina t-shirtar, så vi letade nya. Plus en present till Angélique för ett (förhoppningsvis fortsatta) bra samarbete med boende. 

Och så hittade jag något jag letat efter länge... Schokobons white! 

Har letat efter dem i flera ååår! Och nu hittade jag dem! Slet upp påsen innan vi ens kommit helt utanför butiken. De smakade bättre än de vanliga... 

Emil ville gå i lite nördbutiker. 

.. och jag fotade vackra hus!

... fler nördbutiker... 

Till dess att vi blev hungriga, och jag tänkte visa Emil mitt nya favorit-crêpesstånd som jag hittat förra gången. Jag hade hype:at upp det rejält, så det riktigt pirrade i magen när vi närmade oss... 

MEN när vi kom närmare såg vi att det bommat igen. Jag blev orolig och gick in i grannrestaurangen.. "Vad har hänt med crêpesståndet? Kommer de öppna igen?". Paniken var inte långt borta. Lättande nog fick jag höra att de gamla paret som driver ståndet är på semester, och "kommer tillbaka när de kommer tillbaka". Så som fransoser är, I guess... 🤷🏻‍♀️

Lite besviken att jag inte kunnat visa Emil den godaste nutellacrêpen jag ätit så valde vi ett annat ställe som vi skrivit upp på vår "to do"-list i Paris. Cupkie - kakdeg på skopa! 

En kunde välja mellan klassisk amerikansk kakdeg, fransk lättare kakdeg, chokladkakdeg, vegansk mandelkakdeg och vegansk jordnötskakdeg. 

Vi valde varsin stor skopa med klassisk amerikansk kakdeg, varsin vaniljglasskula på toppen och Emil tog bitar av saltad karamell. 

Nu ska här mumsas kakdeg! 

Sorgligt nog var kakdegen alldeles för torr och smulig för att vi skulle kunna njuta fullt ut. Emils kakdeg är tusen (ja, tusen!) gånger godare. Det fick det att snurra i Emils huvud och helt plötsligt var han halvvägs ut i tanken på att öppna en egen kakdegsaffär i Sverige 😆

Vi gick hem och tog en siesta: dvs, scrollade mobilerna i en halvtimme och somnade sedan hopslingrade i en timme. När vi vaknade igen var det dags att göra sig i ordning för kvällens middag! 

Jag berättade om min dröm att någon dag bo på det pampiga hotellet Lutetia, och Emil försökte matcha med portar. 

Vi försökte rätt portnyans hela timmen upp till 17ème arrondissementet, där vi hade bord på Mamma Primi. 

Mamma Primi är en restaurang som jag besökte för ett par år sedan och älskade deras tryffelpasta. Den heter till och med "den kända tryffelpastan" på menyn. Nu, när tillfälle gavs, så ville jag ta med Emil och visa honom. 

Restaurangen är trendig, chic och har en inredning med tema av blommor och siden. Det är dessutom nästan alltid fullbokat. Och se - här är min bordherre! 

Vi beställde in en tryffelpasta och en tryffelpizza (för den hade jag ju inte smakat, och vi kände oss tvungna!). Vi delade hälften-hälften.

Förlåt men VILKEN middag. Vi försökte verkligen ha opartiska blickar på pizzan, men kunde ändå konstatera att Pupettas tryffelpizza är snäppet bättre. 

Pastan, däremot.. Emil uttryckte med säkerhet att detta var den godaste pastan han någonsin ätit (ändå försökte han få mig att äta de sista slurkarna, pyttsan!). 

"Är min pupiller stora idag också?" frågade Emil, och jag skrattade. Hans gröna ögon var nästan helt svarta. "Ja, jag kan knappt se din iris...". Tänk att god mat och härlig stämning kan ha den effekten på honom. 

På väg hem igen spelade solnedgången vackert över husen. Emil började redan prata om att gå tillbaka, gärna innan resan var slut. 

"Kan vi inte gå och se när Eiffeltornet glittrar?" frågade Emil. Absolut, då blir det en liten omväg, men inte oss emot! 

Vi gick genom Parc Monceau och såg en utställning med Smurfarna som någon ställt upp, fullt med massor av växter och blommor. Ett litet smurfsamhälle, och i mitten satt ett par smurfar i en kittel som kokade. Ser ni dem?

Emil fotade massor 🥰

Vi närmade oss Seine och vid Pont Alexandre III stannade Emil mig och sade "det är bara en kvart kvar! Ska vi inte stanna här och vänta in det?".

Sakta, sakta såg vi hur solen gick ned alltmer och staden lyste upp på andra sätt. 

Jag satte mig på räcket och Emil höll i och om mig. Vi räknade ned minuterna till dess att Eiffeltornet skulle glittra. Bland det mest romantiska ögonblick jag varit med om. 

Trots att jag visste hur det skulle se ut så drog jag för andan och utbrast ett tjut när det började glittra. Vi båda skrattade och kysste varandra. Sedan satt vi och tittade på glittrandet till dess att det slocknade. 

Paris är så vackert under nattetid. Såhär såg det ut när glittrandet tog en paus, och vi fortsatte hemåt i natten. Väl tillbaka hemma var vi så trötta, så efter lite obligatoriskt scrollande så släckte vi ned och lade oss för att sova. 

Dag två hade varit magisk. Undra om det här går att toppa....