Paris: Dag 1, Stora pupiller på Pupetta

På onsdagsmorgonen bar det av! Vi sade adjö till Nattis och Vic när de drog till jobbet på morgonen, pussade Minou hejdå, åt snabbfrukost, och så åkte vi. Som rekommenderat var vi på flygplatsen 2½ timme innan avgång. Här är vi, och väntar vi gaten. Det pirrade i hela min mage av bara tanken på att vi faktiskt är på väg. 

En andra frukost bestod av grillad pestomacka och proteinbarer. Och lite bloggande.

Snart var vi på flyget och då kändes det på riktigt. Tänk alla mardrömmar jag haft om att råka få symtom, om att restriktionerna skall öka, att något skall hända... Men nu satt vi båda i ett flyg på AirFrance och åt en torr smörgås och en smörkaka. Älskar all mat som är gratis, to be fair.

Klockan 16:30 befann vi oss i Paris. Första vyerna när vi klev upp från tåget var det vackra slottet vid Jardin du Luxembourg, alla fransoser som njöt av det härliga sommarvädret... 

.. och det hav av blommor som fortfarande blommade. Det var 27 grader varmt. Har jag nämnt att september i Paris är min absoluta favoritmånad?

Vi har hyrt lägenhet av Angélique, min nya franska bekantskap, som bor bara ett stenkast ifrån parken. Vi möttes upp, fick nycklarna, tackade henne och så for hon iväg mot Schweiz och sin pojkvän.

Vi började med att handla semesternödvändiga livsmedel. Smör, ost, skinka och sylt till framtida frukostbaguetter, mjölk och te till morgonkoppen, drycker och så den godaste granolan och lite flingbarer. (japp granolan är öppnad och lite mumsad på redan).

Det vi saknade var biscoff, pepsi max på burk och banan (men det fyllde vi på med lite senare från en annan butik). 

När vi lastat kylskåpet fullt tog vi en promenad runt i området.

HEJ PARIS VI ÄR HÄR NU!

Nog för att jag var här en sväng i juli, men Emil har inte varit här med mig på två (!!!) år! Det är en helt annan känsla att gå här med honom, hand i hand, i Paris. Min mun går i ett och jag kan inte sluta babbla, dra skämt eller skratta. Jag mår så obeskrivligt bra här. 

Vi gick förbi alla våra favoritbyggnader, stannade för att fota (jag), kramade om mig bakifrån (han). 

Snart var klockan 19, vi hade inhandlat allt vi önskade för semestervistelsen och klockan var nu kvart i åtta. Det var hög tid för middag! Vi började gå mot favoritrestaurangen lagom till solnedgången. 

Pupetta, såklart 💓

Vi båda hade ögonen på tryffelpizzan (mitt livs godaste, som jag säkert tjatat om ett bra tag) och så beställde vi en med tomatsås, mozzarella och skinka för att bryta av. Delade hälften-hälften. 

Både Emil och jag var så förväntansfulla, och smakerna uppfyllde alla våra förväntningar. Vi satt där och mmm:ade hela middagen, varje tugga, och Emil utbrast "det här är LIVET". 

Vi åt upp allt och sedan satt vi och tittade på varandra, pratade, skrattade. Det låter ostigt, men att dela stunder av god mat tillsammans är verkligen då vi mår som bäst. Jag lade märke till att Emil hade jättestora pupiller, och jag hann tänka "är han hög/berusad?", men eftersom han inte druckit en droppe alkohol kunde jag konstatera att han nog bara var så jädra lycklig. Och kär, tror jag. Det kändes riktigt häftigt att få ett så pass kroppsligt bevis på det, som han själv inte visste om eller kunde styra.

"Nu är jag sugen på något sött", sade Emil. Jag var sugen på glass (men inte han), så jag passade på att ta en bägare med min favoritsmak från GROM. Under all grädde finns det en smak som heter Crema di Grom, som är en gräddglass med bitar av nötter, choklad och kex. 

Vi gick sedan vägen hem - solen hade gått ned och Paris blir som en helt annan stad nattetid. Minst lika vacker, dock. 

Vi var inte hemma förrän kl. 22. Vi passade på att köpa lite snacks på vägen, och bunkade upp oss i sängen och såg på nya säsongspremiären av Lego Masters. 

Så så så himla mysig och bra första kväll. Kl. 23 släckte vi ned, helt matkomiga och övermoffiga, och somnade på studs. Jag är som nykär.