Jule-Jangi och syster-kväll

Fredagen började med att jag vaknade upp ur en god natts sömn, och vaknade innan klockan ringde.
Halv-smidigt krälade jag upp ur sängen och tog mig till anläggningen och kunde välkomna morgonen på en yogamatta och med tända ljus.

Efter yogan traskade jag hemåt - på det där fantastiskt rofyllda och stresslösa sättet som bara yoga kan frambringa.
Dock varade det inte länge, för Jangi livade upp stämningen snabbt när jag kommit hem och det var dags för fredagsbrunch.

Brunchen bestod av amerikanska pannkakor med blåbärssylt, samt ett urval av brödsorter och pålägg, yoghurt och flingor samt te för en armé.

Jangi och brunch

Jangi och jag hade en förrädisk strid med den kanadensiska lönnsirapsflaskan - som faktiskt besegrade oss båda i styrka. Jädra lönnsirap. Varken ren råstyrka eller varmt vatten rådde bot på den, och Hulken-starke (harkel) Jangi gav upp som ett litet flickebarn.

Därefter tvingade jag upp Jangi på den läskiga, kalla vinden för att hämta julpyntet åt mig.
Jag hade tänkt vänta till helgen, men... Jag kunde inte stå emot: Julpyntandet var ett faktum.

Finast av allt blev nog huvudet hans.

Resterande pynt såg inte heller illa ut!
Vi fick upp både ljus och julestjärna, juledukar och klädde granen.

Vid halv tre-tiden blev det att vinka Jangi hejdå och fara mot jobbet - trots snön gick tågen helt enligt tidtabellen.

---

Det var lika härligt som vanligt att få smyga ned i vattnet och skratta med simbarnen mina,
men höjdpunkten utgjordes emellertid av syster-kvällen med Nattis.

Hon hade påbörjat en gourmetmiddag - hemmagjord pizza, och sedan fixat chips och ostbågar som efterrätt.
Lite som på den gamla goda tiden.

Nu sitter jag här i soffan hennes och vi har nyligen tittat klart på Magic Mike.

Snart börjar jag nog gäspa, dock, för hur mycket jag än skulle vilja det så kan jag inte kalla mig en nattuggla...
(Vilket nog är lika bra - jag ska ju arbeta tidigt imorgon!).


God natt, världen.

Vinterlandet och planerad julinvigning

Idag ska jag trotsa snörusket och ta mig ut på veckans tredje träningspass. Se, så hurtig man kan vara!
Denna gång lättar jag med yoga, som även passar bra på morgonen.

För övrigt är det massor med vackert utanför nu när snön klätt gatorna; vinterlandet har vaknat.

Emelies vinterbostad

Sedan så har jag massvis med saker att se fram emot nu.
Efter träningen så ska jag möta upp Jangi för brunch. Jag har lovat honom att steka amerikanska pannkakor med lönnsirap, smör, sylt och socker (eftersom han lekte hantverkare och lagade min dator förra gången han var här).

Jag ska även ta mitt fredags- samt lördagspass i vattnet, ha syster-kväll och natt med Nattisen,
fika med Isa och sedan blir det helg!

Martin och jag ska ha en första-advents-helg där vi verkligen ska inviga julen.
Vi ska förbereda och slå in lite julklappar, julpynta hela lägenheten, baka lussekatter, koka julegröt
och allmänt mysa med vinterlandskapet utanför.

Och chokladkalender, får jag inte glömma att köpa!

Martin tjuvstartar med lego-tomten på BR-leksaker

Tihi, ser fram emot julmys så det kittlar i kroppen...

Emelie-knäppheter

Det finns alltid små finurligheter hos oss alla - och ofta är de så uppenbara för oss själva att vi inte märker dem. På sista tiden (och speciellt i umgänge med Martin) har jag tvingats uppmärksamma och blivit påmind om alla mina knasigheter.
Så här kommer en knäpphets-lista!

Jag har en stark olust inför att göra och/eller se andra göra gropar i smöret.
Det är absolut förbjudet att göra gropar i mitt smör. Att ge gropar i andras smör ger mig rysningar. Då måste jag fixa till. Släta ut. Räta till. Detsamma med skidbackar i osten. No-no. Man ska skära bort och göra rakt, om man så måste äta halva osten för det.

Jag kan inte sova med kläder på.
Det spelar ingen roll om det är världens skönaste mjukisbyxor eller ett silkeslent nattlinne. Det går inte.
Jag måste få vara helt näck när jag sover för att uppnå optimal sovkapacitet. Så är det bara.

Ett av mina favoritljud är golvknarret i min lägenhet.
Oberoende på hur tyst jag tassar, de skriar och gnyr ändå. Men jag älskar det - så hemtrevligt!

Jag gillar inte jordgubbar.
Okej, jag har något starkt emot att kalla detta en knäpphet, men alla andra i världen verkar tycka så.
Men jordgubbar är väl något av det äckligaste som finns. Och vadan denna jordgubbsmani om somrarna? Kan man inte bli lämnad jordgubbs-ifred? 

Jag gör allting gärna en vecka i förväg. Eller en månad.
Jag står inte ut med deadlines. Har jag en deadline gör jag klart en uppgift gärna innan den ens blivit offentliggjord.
På samma vis är jag en perfektionisk planeringsmänniska och vill gärna ha allt på papper. I kalender. Färg-koordinerat.
(Se Veckans kalendersida.)

Jag tar alltid tre ostskivor på smörgåsen.
Ost är nog mitt mest besatta pålägg. Alltid något med osten. Och skivorna, de måste alltid vara tre. Oberoende på hur liten mackan är. (Några kommer i munnen också.) Men färre än tre känns så futtigt, sådana snålheter mättar inte mitt ost-begär. Sedan ska osten alltid ligga i mackans lock. Underdelen får skinka eller leverpastej.

Jag glömmer alltid att stänga köksluckorna.
Det spelar ingen roll hur noggrann jag är. Det finns alltid minst en kökslucka som står på vid gavel i mitt kök. Vilket är konstigt, med tanke på hur perfektionistisk jag är. Men jag glömmer alltid. (Eller så öppnar de sig själva).

Jag kommer alltid i tid.
En annan sida av min perfektionism är behovet att alltid komma i tid. Jag erfar ett rejält obehag av att inte vara i tid, och känner mig respektlös. Ofta menar jag att om man inte kommer i tid, så har jag man inte prioriterat sina aktiviteter väl nog. Detsamma när folk kommer för sent till mina möten - jag känner mig ofta nedvärderad, underprioriterad och orespekterad.

Jag äter blodpudding med händerna.
Och doppar skivorna i lingonsylt på sidan om. Vet inte när jag började med denna udda tradition, men nu känns det konstigt att äta på annat sätt. Det är som en smörgås, som man doppar i lingonsylt lite då och då. Visst blir man fettig om fingrarna - men gud, så mycket godare det smakar!

Jag lämnar toalettsitsen uppe.
Inte bara för att det sparar tid och är flexibelt, men också för att jag inte riktigt ser vitsen med att ställa ned den hela tiden. Man ska ju snart sätta sig där igen. Ska man behöver träna armarna så mycket i onödan?

Jag gillar inte glögg - eller gör jag?
Jag får alltid för mig, varje jul, att jag gillar glögg. Men det gör jag inte. Jag ogillar starkt smaken av glögg.
Men varje jul när det luktar så gott (det luktar gudomligt!) så får jag för mig att jag nog tycker om det ändå.
Jag blir helt lyrisk över att jag varit så naiv tidigare. Men så smakar jag. Och nej. Tycker om det - det gör jag inte.

 ---

Nu är det säkert hur många som helst som jag glömt, men... De är de som gjort sig påminda på sista tiden.
Och lite udda får man väl vara.

Jag förtjänade bättre.

En nattligt samtal mellan Martin och mig väckte mycket inspiration och utvecklade inneboende självklarheter till insikter.
Just denna natt talade vi mycket om värdering av självet, värdering av det egna förflutna och acceptans av en undermålig tillvaro.

Vi talade om att vi värderar oss - utan undantag - utifrån den kontext vi befinner oss i.

I en folkmassa där alla är 190 cm långa och du själv är 180 cm, så klassificeras du som kortast. Men betyder verkligen det att du inte är lång?
Det låter idiotiskt självklart när man formulerar sig så; men sanningen är att man ofta glömmer sin individualism i kontextens vimmel. För sanningen är ju att det är omöjligt att fullständigt sluta jämföra sig med människor; omöjligt att inte mäta sig med sin näste.

Problemet är att vi ofta placerar oss i fel kontexter. Vi fastnar i en omgivning där vi ständigt inte anser oss själva vara skickliga nog, snygga nog, kompetenta nog, starka nog. Alla runt om oss verkar vara så erfarna på alla dessa plan i jämförelse med oss själva, och vem är då jag att tala om mig? Vem är jag att värdera mig?
Lite i stil med; "Om du är mer intelligent än mig kan inte jag kalla mig smart."

Jag tror många kan känna igen sig i att ha ett bristfälligt förflutna. Att ha erfarenheter och upplevelser vi inte skulle kalla optimala, utan förklara som en spricka i en annars helskinnad spegel.

Ofta händer det (åtminstone i den värld jag lever i) att man jämför mig med varandra även här. "Jag har mått sämst" eller "Jag har skurit mig såhär många gånger" eller "Jag försökte ta livet av mig för jag mådde så dåligt". Nog för att jag avskyr alla dessa tävlingar som tävlar om falsk sympati och kollektiv uppmärksamhet - men det finns en annan sida av myntet:

Att inte våga se sig själv utanför kontexten och värdera sin egen självbild utifrån sig själv - och enbart sig själv.

Ibland är det jäkligt bra att tycka synd om sig själv. Självömkan placerar jag inte synonymt med desperation eller uppgivenhet, som många andra. Jag förklarar det som - i lagom dos - inte bara är nyttigt; utan vitalt.
Att tycka synd om sig själv innebär att man värderar sitt liv för vad det är.
Det innebär att jag kan ställa mig upp och säga "jag förtjänade bättre".

Sedan spelar det ingen roll om grannen nedför gatan förlorat båda sina katter i en bilolycka när din lilla Misse "bara" sprang bort. Det betyder inte att din sorg är mindre berättigad.

Jag brukar säga att man inte kan jämföra upplevelser - för de baserar sig på en subjektiv känslomognad.
För att göra rätt för sig tror jag man behöver se sig själv separat från den kontext vi lever i - för vi alla har blåmärken, vi har alla skrapsår och vi har alla många sprickor i spegeln. Bara för att mitt blåmärke ser större ut än ditt betyder inte det att olyckan var mer smärtsam för mig.

Alla har rätt till sina egna känslor.
Jag är jag, mina upplevelser är mina upplevelser och jag förtjänade bättre.

Veckans kalendersida

Veckans kalendersida är såhär färglad;

Nu har jag även fått en ny färg också - eftersom jag fått en ny kategori i min almanacka: Träning. Nödvändigheter nu när man har köpt ett träningskort för 3 lax och allt. Så 3 pass lyckades jag få in denna vecka, och det tror jag blir prima!

Sedan har jag lite trevliga fikor och middagar inplanerat med båda Isa och My, en brunch med Jangi och så inviger Martin och jag julstämningen i helgen med lussebak och julpynt.

Åh, fina vecka!

Indiskt lunch och det vanliga fredagspasset

I fredags hade jag lunchplaner med far min -
och till en början var avsikten att vi skulle högst upp i Kaknästornet och kalasa (med en fantastisk utsikt!).
Det gick emellertid inte enligt planerna, vilket innebär att det fick bli restaurang Mumbai.

Även den första restaurangen jag någonsin åt indiskt på!

Min skugga på restaurangväggen

Pappa skrattade lite åt det vid lunchen: "Och indiskt har verkligen blivit en storfavorit!"
och vi båda kunde komma överens om att det var tur att vi tog just den här restaurangen den där gången.

Det här var min lunch denna fredag!

Fredagens lunch

En stoooor, saftig, energifyllande grönsallad! Nom!
Eller nääärå. Så kul ska vi inte ha det (eller kulinariskt dötrist).

Det blev en klassisk Butter Chicken Tikka Masala, som var redigt stark!
Till och med pappa menade så. Och då är det ju starkt, på riktigt.

Fredagens lunch, på riktigt

Fast ett halvt litet futtigt naan-bröd räckte sällan till, så jag fick köpa mig ett helt till för att göra lunchen komplett.

---

Efter lunchen fick jag äran att bli skjutsad till jobbet, där jag kom hela 2,5 timme för tidigt.
Man får utnyttja när man får skjuts - så resonerar jag. Där satt jag och strösurfade, förberedde mig
för fredagens pass och pluggade smått i Gruppsykologi-boken.

Passet gick fenomenalt bra!
Idag var det första dyket för mina nybörjarbebisar, och för de lite äldre barnen fortsatte vi nöta på crawlet och ryggsimmet. De börjar alla bli så himlans duktiga!


Därefter åkte jag för att möta upp Martin, och vi myste tillsammans under kvällen.
Planen var egentligen att vi skulle lägga oss tidigt (upp för lördagspasset, givetvis!),
men istället fastnade vi i djupa samtal och låg och samtalade till småtimmarna. 

Det var ett otroligt utvecklande och inspirerande samtal oss emellan,
som jag (om jag har tur) kanske lyckas plita ned skriftligt med liknande intensitet någon dag.

My-sig onsdag och diverse andra sociala inslag

Igår var det onsdag; och en alldeles förtjusande sådan, kände jag.
Jag klädde mig därmed i vitt, rödrutigt och svart och förevigade känslan.

Jag hade många storslagna och sociala planer denna onsdag, med många fina människor. 

Först hade jag förmiddagsföreläsning kl. 9-12, men vid lunch traskade jag och träffade jag upp en saknad Martin. Gentlemannen bjöd på lunch i campusrestaurangen och jag åt det vegetariska alternativet; tabouleh-fylld paprika med ris och cole slaw. Fast mest åt jag givetvis bröd. Och smör.

Efter lunchen hade jag stämt träff med en aldrig tidigare skådad My - en liten bloggkamrat.
Vi möttes upp på Wayne's Coffee vid Slussen, och där fann jag henne kurandes bakom en dator; pluggandes.

Där beställde jag en kopp te och hon hade redan börjat med kaffet.

Jag måste medge att jag var riktigt nervös.. Visserligen älskar jag att träffa nya människor - speciellt om jag känner tilltro till dem. Innan hade jag nämligen en väldigt bra känsla angående My.

Fikaträffen överträffade mina förväntningar, och det slog mig hur lättsamtalad, öppen och varm My var.
Så pass att jag även bjöd hem henne för att kika i min lägenhet, ska ni tro! Det händer inte ofta på första dejten...
Jag föll lite för henne direkt, skulle man kunna säga, tehe.

---

Vid sex-tiden så hade jag bestämt träff med en annan filur - nämligen Jangi.
Vi skulle kika på A Clockwork Orange tillsammans, äta godis, chips och dricka läsk. En dyadisk filmkväll!

Och Emelie var pepp!

Som överraskning hade Jangi med sig en välutfunderad gåva - nämligen installations-CD:n till Windows 7! Min version har nämligen börjat strula, och nu kom IT-konsulten som räddaren i nöden och hjälpte en tekniskt handikappad liten Emelie. (Sedan satt han sig förgrymmad i typ 1,5 och försökte installera den...)

Hursomhelst var filmen bra, men sällskapet bättre.

---

Martin husade även hos mig efter jobbet, vilket innebär att jag fick kvällsmys och sömnsällskap som körsbäret på tårtan.

Tre fina människor en alldeles förtjusande onsdag, och alla gav mig oerhörd energi.

Redig fika, tjuverier och spontant träningskort

Igår fick jag mig en redig fika med Isan min, och vi kunde tala ut om allt och inget hur länge som helst.
Äntligen - alltid har det antingen varit hon eller jag som behövt rusa mot arbetet.

Som vanligt blev det vårt nuvarande stammiscafé, och när jag stod där i kön så suktade jag så hemskt över en kopp te -
men visste att jag inte hade råd.

Läskigaste av allt var att.. Jag råkade få med mig fel nummerlapp, och fick därmed en te av misstag (eller någon annans te, faktiskt). Trots att jag sade "men jag har inte betalat för detta", så lämnade servitören teet vid mig och gick.

... Och jag gjorde inget annat än att.. Surpla i mig det illegala chaitéet..

Fy, så dåligt samvete jag har.
Kan inte hjälpa att må dåligt över att jag drack av någon annans te - och utan att betala för det..
Isa var finlirig och försökte lätta på mina skuldkänslor med egna kaffe-tjuvar-historier, och det lugnade faktiskt.
(Tur att man har någon som är värre än en själv, tehe.)

 ---

Och på tal om varför jag inte har råd med 29-kronors-te.
Jo, det ska jag förklara.

Jag råkade nämligen köpa mig ett årskort på Friskis & Svettis. För 2800 kronor.

Jag förstår inte riktigt själv vad som hände, heller. Det gick för snabbt för min hjärna. Och så råkade jag gå förbi Stadium och spontanköpa yogabyxor och en träningstopp.

Men nu ska jag tydligen börja träna, alltså.


Jösses Amalia, säger jag bara.

Plötsligt händer det.

Det mest underliga hände mig igår när jag satt i skolan och lyssnade på grupprocesser.
Helt plötsligt fick jag ett spontant sug efter att träna.

Vilket var det knasigaste som hänt mig. Jag som i princip avskyr att anstränga mig, och förkastat nästan all sorts träning så länge jag kan minnas (förutom yoga, då). Men helt plötsligt blev jag sugen på att livligt pass; dans eller gympa.

Sagt och gjort. Impulser bejakas!

Så efter skolan stack jag iväg till en närliggande träningsanläggning,
bokade in mig på ett pass afro-dans och lekte ur-karaktär.

Emelie-utan-kondition blev sig starkt påmint efter halva passet, men på något sätt lyckades hon pressa sig igenom hela.
Hon tvivlade igår på förmågan att kunna gå idag, men spännande nog verkar hon kunna traska helt dugligt.



Så helknäppa saker jag får för mig ibland, alltså. 

Veckans kalendersida

Men se här!
 

I veckan får jag göra massvis med roligheter!
Jag ska fika med Isa och en ny liten tösabit My, jag ska luncha med mannen min och även ha filmkväll med Jangi.
(Jangi har lovat ta med choklad och godis och några överraskningar. Emelie förväntansfull!)

Sedan ska jag gå lite i skolan, jobba lite, luncha med fader och sedan se om jag får söderfina hälsningar
från en Liselotte på söndagen.

Kladdterapi med Minister

Idag efter jobbet så möttes jag upp av min gamle vän Minister, och vi tog pendeltåget iväg mot Södermalm.
Detta för första gången jag fick bjuda in Minister till mitt favoritcafé och inofficiella terapirum, och kunde bjuda på en extra stor portion av ställets bästa.

Jag fick till slut mitt älskade kladd - jag som inte varit där på mer än en vecka!
Snacka om att jag haft abstinens.. (Istället har jag ju fyllt magen med kanelbullar... Men det är inte riktigt samma sak).

Med det sagt så tog det inte lång tid förrän skålen såg ut såhär:

... Och ännu kortare tid till dess att den var helt tom.

Minister och jag catchade upp varandra om vänskap, arbete, utbildning och partnerskap.

---

Efter fikat åkte vi upp och hämtade upp Martins och min hund för natten; Lukas!
Just nu smyger Lukas, som är en nova scotia tolling retriever (tollare) och nosar sig runt i hela Martins lägenhet,
medan Martin tar en dusch.


Det kommer bli en intressant helg, det här.

Ett halvt julfika och förväntansfull hundvakt

Mer fika har det blivit på senaste tid, och även den traditionella Café60-vistelsen..!

I torsdags eftermiddag så lekte Isa julepingla och beställde en stor, saftig lussekatt.
Emelie höll sig på väl bekanta nivåer och fick sig sitt vanliga, kanelorienterade bakverk.

Trots att Emelie var skeptisk och stressad höll sig 1 ½ timme alldeles lagom för skvallerfika denna torsdag.
Sicken tur!

---

Nu ska jag iväg och arbeta, innan Minister möter upp mig och vi ska fika kladdkaka.
(äntligen äntligen äntligen, va.)


Därefter ska jag iväg och hämta upp en liten kamrat:
Tollar-valpen Lukas, som jag och Martin ska sitta hundvakt för under helgen. Tihi.

Finurliga fredag med hetsiga diskussioner och lek

Idag har jag haft en fantastiskt finurlig fredag fylld av högtidliga diskurser
och hetsiga argumentationer med min vän Jangi (även kallad Markus).

Vi strosade runt i stan, tittade på inredningsprylar och lekte fåniga lekar.
Så hade vi konstant högljudda diskussioner - som båda med skarp retorik försökte vinna (jag vann).

Vi bestämde oss för att äta italienskt till lunch, och jag fick introducera mitt favorit-pasta-ställe; Bistro Celine.
Eftersom han total-utklassades i leken så fick han betala. Fair and square.

Pasta frutti di mare

Jag beställde en skaldjurspasta med massa gott (fick visa Jangi alla bebisbläckfiskar innan jag åt dem) och själv tog han en stark kycklingpasta.


Sedan gick vi längs Hornsgatan och tittade runt i flertal inredningsaffärer, där jag hittade uggla efter uggla efter uggla..

... Och det här är bara ett fåtal av vad jag hittade och "åååh!"-ade mig om...

Tyvärr var alla hutlöst dyra och något jag absolut inte har råd med.
Jag som knappt har råd med fika innan löning (och då är det allvarligt!).

Efter nog med "aw!" och "åh!" så promenerade vi vidare till dess att jag skulle bege mig mot jobbet, och vi hoppade på pendeltåget som tog oss mot Jangis hemtrakter och mina arbetstrakter.

Glada barn, några glömda badkläder, ett par kallsupar och russinfingrar fick avsluta den fantastiskt finurliga fredagen och jag känner mig berikad som få.

(Och ännu bättre blir det imorgon, för då ska jag träffa Minister och fika kladdkaka! Lite för länge sedan nu.)

Apelsinjuice till mumindamen

I onsdags kom jag äntligen till skott med att träffa min favoritfinska; supertjusiga väninnan Laura!

Laura är en sådan piffig tös att man knappast kan säga "kompis" eller "kamrat", utan hon är en väninna i full bemärkelse. Annat är inte tillräckligt beskrivande för hennes karaktär!

Bara efter några försök fick vi till en lyckad minnesbild utan varesig läskig hand eller konstiga miner. Tack och lov.
(Ser ni bilden på henne i min mobil? Inception!)

Själv lyste jag upp vid tal om det komiska förekommandet av våra fotografiska misslyckanden.

Laura hade själv blivit helt förtjust i Café Giffis apelsinjuice (det var jag som introducerade henne till caféet, ska ni tro!),
så det behovet bejakade vi och stack till Hornsgatan.
Själv drack jag två koppar Earl Grey-påste.

Kravlöst, gäspande och enkelt satt vi och småpratade samt storpratade om kamrater, hemmafester och pojkar som bakgrundsbild på telefonen.

Därefter fick jag en springande kram hejdå och kunde infinna mig i det lugn som jag alltid känner efter att ha fått fikat med världens mest optimistiska och harmoniska Laura-lotta.

Födelsedagsdamen behagar

Häromfredagen mötte jag upp min kära syster efter jobbet, eftersom hon haft äran att fylla år!
Hon är ju numera ett år över myndig, och det tål att firas.

Nattis fick själv ta beslutet om vilken restaurang som vårt privata firande skulle utspela sig på, och valde den kinesiska klassikern China Station.

Där började vi snabbt och smidigt med presentöppningen!

Nattis öppnar presenter

I födelsedagspresent så hon fick två köpta gåvor, middag och mitt ovärderliga sällskap!
Hon hade inte kunnat vara annat än helnöjd.

Sedan beställde vi god asiastisk mat - Nattis övertalade mig att testa något nytt, så jag slog på wookad bläckfisk med grönsaker. Själv var hon mesig och tog något hon ofta brukar äta. Fegis-Nattis.

Wookad bläckfisk med grönsaker

Så när besticken började klinga mot tallriksporslinet kom ett litet trevande ".. Blir det efterrätt..?" innan jag slog på ett självklart och beställde in två av vad födelsedagsdamen behagade.

Det blev en Bananasplit - så länge sedan som jag ätit det på restaurang!
Måste varit år och dar, någonstans på en utomlandsresa.

Hursomhelst var det gott nog för att äta sig proppmätt på, och jag kunde efter en kram och lite familjesnack hälsa födelsedagsdamen hej då för denna gång.

Förbannade vilseledande socialsamhälle

Någonting jag tycker är essentiellt respektingivande; det är vikten hos den egna integriteten.
Att man vågar stå för vem man är och vad man själv vill i kontrast till alla andra och deras viljor.
Integritet handlar för mig om att kunna urskilja tydliga gränser mellan självet och andra.

Nu för tiden får jag känslan att integritet hellre ersätts med någon sorts falsk känsla av tillhörighet.

Det är nästan så att jag blir lite äcklad.
Allt jag ser runt omkring mig är människor som spelar något sorts desperat spel; anammar en roll som på något sätt ska bedyra att deras existens värdesätts.

Jag är inte värd något om inte alla verkar älska mig.
Temasången klingar tydligt.

Det är som att man ingår i någon sorts outtalad, social allians om att bekräfta för att bli bekräftad.
"Om jag säger att du är underbar så säger du till mig att jag är underbar". Ett skådespel av ge-och-ta, ett gycklarnas utbyte.

Långt ifrån alla menar det - men det känns ju så skönt att höra.
Fastän egentligen vet man väl att ansträngningen inte sträcker sig längre än ett "<3" i en facebook-kommentar. Men att personen inte senterar en mer än så är tydligen försumbart om man då och då möts av några smöriga ord och ett budskap om att du existerar.

Jag tar avstånd från alla lögnaktiga utsagor om (spelad) intimitet och komplimanger med baktanke.
Framtvingad virtuell vänskap är för mig oansenligt - för att inte säga smädligt - och jag står fast vid integritet och ärlighet. Jag behöver ingen falsk validation och skulle avvisa all kontakt som är grundad på bekräftande premisser.



Och det vaknade jag upp klockan tre på natten för att skriva.
Förbannade vilseledande socialsamhälle.

Traditionsfrälsta bulltöser

Igår fick jag efter ett långt uppehåll (sisådär 3 dagar) träffa grannen igen.
Så snabbt man vänjer sig vid att träffa människor man fäster sig vid.

Lyckligtvis matchade vi varandra i känslotillstånd, när post-work-zombie-Emelie mötte en särskilt bakis-skakis-Isa.
Gissa om hon hade historier från sin festande fredag att dela med sig av!

Det är tur att jag har Isa, som kan förklara för mig alla dessa berusningstillstånden som jag själv aldrig erfarit (och tur är nog det!). Jag kan leva genom hennes knasigheter.

Båda med röda näsor, ett segt sinne och ett starkt bullbehov så snackade vi bort några timmar.
Det hade redan hunnit börja mörkna utanför när vi sade adjö, och insåg att vi nog inte skulle ses för en proper fika förrän på torsdag.


Hur det nu ska gå, det kvarstår att se.

Ni borde veta att jag vägrar välja mellan kladdkaka och Ben & Jerry's...

Nu har jag sammanfattat alla frågorna, och försökt svara på de allra flesta som jag anser mig bekväm med. Vissa saker kommer nog komma ut som jag tidigare inte skrivit om, vilket jag hoppas kommer underlätta i mitt senare skrivande.

För jag är ändå väldigt personlig när jag skriver, i mina texter och mina vardagssummeringar.
Det är så jag mår bäst av att uttrycka mig.

Personlighet

Vilken händelse/tid/person har format ditt liv mest?
Oj, det är i princip omöjligt att svara på. Det är så himlans mycket...
Men jag tror att det är pappa. Han och jag har alltid haft lite av en "du och jag, Alfred"-relation,
och lärt mig allt jag tycker är viktigt i livet. Han är ovärderlig för mig.


Vad är din sämsta/bästa egenskap?
Min bästa egenskap.. Är nog att jag är.. Viljestark. Jag har tillit till mig själv som person, min potential till utveckling och mina möjligheter att påverka. Jag har goda intentioner att hjälpa till och visa mina närstående att jag älskar dem,
och jag har tilltro till min förmåga att bejaka mina begär.
Min sämsta egenskap är väl att ibland kan jag bli lite känsloblind och bli överväldigad av känslostarka situationer.
Jag tappar då mycket rationellt tänkande och förlitar mig helt på aktuell känslosensation.


Vill du ha en julklapp av mig? :3 (Majs)
Maw! Det klaaaaart jag vill. Jag älskar juleklappar!


 Hur spenderar du helst en ledig dag?
Martin. Kladdkaka. Film. Mys.


Vad är det bästa/roligaste/mest givande med att läsa till psykolog?
Att jag lär mig så otroligt mycket! Och det är saker jag verkligen trivs med att lära mig;
som jag förstår; som jag utnyttjar i vardagliga situationer och som gör mig rikare som person.
Jag utvecklas, personlighetsmässigt, jag får inte bara mer kunskap.
Jag växer i mig själv som individ, dotter, flickvän, barnbarn, syster och siminstruktör. Hela tiden. 


Har du någon hemlig talang?
Hm.. Hemlig och hemlig.. Men.. Jag kan vicka på lilltån? Jag kan hjula riktigt fint?
... Och sen så.. Så har jag litegranna av ett fotografiskt minne. 


Sjunger du i duschen? Vad har du då för repertoar? 
Det gör jag faktiskt inte.. Men jag borde börja! Skulle bara sjunga Bamse-sånger, dock. 


Det bästa minnet du har från gymnasiet?
Åh! När jag fick gå upp på scenen framför alla skolans elever, för att jag fick stipendium.
Jag hade bäst betyg i skolan och fick därmed 2000 kronor och en ros. (Och förevigad ära och stolthet!) 


Har du haft någon pinsam tonårsperiod du helst vill glömma?
Faktiskt inte. Jag var en väldigt lydig och stabil tonåring, till dess att jag flyttade hemifrån och blev vuxen. Typ direkt.
Jag kan inte riktigt påstå att jag haft min urspårade tonårsperiod, eftersom jag aldrig varit ute och festat, druckit,
snusat, rökt eller begått något brott.
Jag pluggade hellre.


Om du får drömma helt fritt; hur ser ditt liv ut om tio år?
Jag har ett barn! Och en hund. Och gärna ett hus. En karriär..


Vad är det första du tänker på när du hör ordet "lycka"?
Jag tänker inte lika mycket som jag ler. Fån-ler.
Sedan tänker jag på kramar och ögonkontakt och beröring och smaken av kladdkaka och harmonisk tystnad.


Hur går det med ditt bokskrivande?
 Det går .. sisådär! Jag har skrivit lite grand, men nu känner jag att jag inte riktigt har motivation eller tid att hålla i den röda tråden. Jag skriver hellre nya texter hela tiden...

---

Relationer

Hur lärde du känna Marieke, hon bor ju i Holland?
Marieke och jag fann varandra genom internet - ett forum på TV.com. Det var fem år sedan nu, och trots att vi snabbt slutade med det forumet så höll vi kontakten via MSN (tuffa brudar), facebook, Skype och även några resor.

Hon är utan tvekan min bästa vän och en av få personer jag känner möter mig på samma nivå, som jag kan tala med utan att behöva förklara vad jag menar. Det uppstår inte missförstånd mellan oss.


.. Din mamma? Har aldrig riktigt förstått hennes roll, eller var hon finns..
Om det är för känsligt behöver du naturligtvis inte svara <3
Jo.. Min mamma är inte i livet längre. Hon orkade inte mer, och valde att sätta punkt lite efter att jag fyllt 15 år. Det är ingenting jag ångrar eller vill göra om - hon mådde väldigt dåligt och jag tror det var för det bästa att hon fick frid. Inte för att mena att jag inte saknar henne - för det gör jag.

Hur var första mötet med Martin, och när insåg du att du hade känslor för honom?
(Är så nyfiken på er "historia") :)
Åh, haha. Det är en historia för sig (som tog typ hela dagboken att fylla). Vi träffades nyår 2011, på en av mina psykologkamraters nyårsfest. Han var definitivt inte som någon jag tidigare träffat, utan fascinerade mig genom att vara väldigt överdådig och mondänt charmant. Jag blev väldigt nyfiken på honom, för jag kände att han spelade ett väldigt intrikat socialt spel med (i princip) hela sin omgivning.

Och när jag insåg att jag hade känslor.. Ja.. Du.. Det tog ett tag. Tror inte jag vågade erkänna det för mig själv förrän jag antagligen var helt intrasslad i honom. Måtte varit någon gång i början av mars, när jag insåg att jag var litet förälskad i honom.


Vad är det sämsta/bästa med Martin?
Här går vi rakt på sak!
Åh, det bästa.. Det är nog.. Att han är så uppfriskande ärlig.
Han är modig i sina utsagor, skarpsint, rättvis men samtidigt förstående och väldigt förnuftig.

Och det sämsta.. Problematiskt att fråga mig det när jag är så kär. Haha.
Erm.. Måtte jag komma på något bra här, så jag inte låter alltför mycket som en toffel.
Typ.. Att.. Vi har lite olika värderingar ibland, vad gäller prioriteringar och dylikt. Och att hans ärlighet ibland kan gå i baklås och ointentionellt såra.


  Vad var det som fick dig att först falla för Martin?
   Hm, det beror på om man menar attraktionen eller främst förälskelsen.
   För attraktionen så var det på grund av hans radierande karisma.
   Men kärlekskänslorna.. Att han är så trogen sig själv; ärlig, frank och modig med sina egna känslor
   och tankar. Det förundrade mig väldigt tidigt.


Hur är din relation med din förra pojkvän? Pratar ni något?
Jag hade hoppats att vi kunnat hålla kontakten, Simon och jag. Han har trots allt varit med större delen av min uppväxt,
och varit med i min utveckling sedan efter mor dog.
Dock var försöket förgäves, och jag tror inte vi hittills varit (om vi någonsin kommer det) bli redo för att omvärdera våra roller gentemot varandra.
Han klandrar snarare mig för väldigt mycket - varav en hel del jag står till svars för - som förstör för eventuell kontakt.


Jag minns din "flykt" hemifrån, när du inte stod ut med att vara kvar utan behövde komma bort därifrån. Har relationen med din pappa och (jag gissar på att det är hans nya fru) förbättrats något eller är det fortfarande väldigt jobbigt emellan er?
Min pappa och jag talar mer numera, än när jag bodde där. Jag har kommit mycket närmare min pappa - nästan lika bra som innan han träffade sin nya fru (då var vi fasikens ler och långhalm, pappa och jag!)
Hans fru har jag dock inget till övers för, och kommer antagligen inte prata med mer för resten av mitt liv. Hon har betett sig på ett sätt som för mig är oacceptabelt. Hon är en av få personer som jag inte anser är värdig ett försök, och som jag hoppas håller sig borta från mig.

---

Favoriter

Favoritrestaurang i Stockholm? Italienskt: Bistro Celine; indiskt: 3 Indier; steakhouse: Jimmy's Steakhouse.

Favoritklädesplagg? Klänning! Bara synd att jag endast kan använda dem på somrarna - jag fryser så annars..

Vilket är ditt favorit-simsätt?
Ryggsim, utan tvekan. Lite för att jag alltid varit bäst på det, att jag kan simma längst och uthålligast i det,
plus att det är väldigt behagligt och skönt att simma på rygg.


Vilken är din favorit-julsång?
Guuud.. Alla? Jag tycker Rudolph har en härlig klang, och såklart Let It Snow. 
Men det är lite svårt att bara säga en. Många är så julestarka.


Favorit-julfilm?
How the Grinch Stole Christmas! Mwihi. Blir helt varm inombords när jag tänker på den.
Och The Nightmare Before Christmas är inte illa, den heller..!

---

Åsikter och tro

Vad tycker du att vi människor skulle behöva lite mer av? 
Medmänsklighet tycker jag att många av oss saknar. Och respekt. 


Tror du stjärnorna har någon inverkan på oss människor?
Cyniskt som jag är, så gör jag faktiskt inte det. Jag tror snarare att vi alla skapar våra egna öden. 


Vem ser du upp till mest? (Om du gör det, ibland har man ju ingen förebild på det sättet, hehe) 
Det är nog.. Min syster, tror jag. Och farmor, som är en fantastiskt krutkärring hon med! Nathalie för att hon är en så beundransvärt stark person, och farmor för att hon alltid har så fina intentioner om oss hon bryr sig hon.


Vad anser du om politik? Är du insatt? I så fall, vad röstar du på? 
 Jag är relativt insatt, men inte heller helt politiskt trångsynt.
I vilket fall som helst så lutar jag starkt mot blått block. I förra valet var det inriktning mot centerpartiet - men just nu känner jag att jag vill bli lite mer fördjupad i partiernas aktuella agenda innan jag yttrar mig om exakt parti. 


Om du fick en övermänsklig kraft, vad skulle du välja då?
Stanna tiden. Åh, det vore fantastiskt. Att få lite extra. 


Har du spelat något instrument någon gång, om inte, vad skulle du vilja kunna spela? 
Jag brukade spela lite trummor. Men numera är jag kass på allt.
Fast jag har alltid velat spela piano. Det verkar så vackert att kunna.  


Vad tycker du mest om att läsa på fritiden, skönlitterära böcker och sådär?
Jag älskar deckare! Massvis! Gärna Agatha Christie; hon är överlägsen alla författare jag utforskat alster av.

---

Godsaker

Vilken är din favoritchoklad?
Min egentliga favorit finns inte i Sverige. Boo..
Det är Cadbury Crunchie som min brittiska väninna en gång introducerade mig för.

Men i Sverige så är det..

Fazers mjölkchoklad, tror jag. Det eller Marabou mjölkchoklad, eller Marabou Digestive.
Jag gillar även mintchoklad och apelsinkrokanten, eller åh..!
Tryffelnougaten i Paradis/Aladdin-asken.

Favoritsmak på yoghurt/fil?
Haha, det är faktiskt olika beroende på var jag är någonstans..
Jag har mina olika rutiner.

Hos Emelie: Arlas Citronyoghurt
Hos Martin: Arla Yoggi fri, blåbär/banan


Vad är det ABSOLUT godaste du vet?
Kladdkaka!

Tycker du mest om underdelar/överdelar vad gäller smörgåsar?
Underdelar till skinka, överdelar till ost!

Vad tycker du om mannagrynsgröt?
Uuuuusch.. Nej, risgrynsgröt eller havregrynsgröt ska det vara!

Tycker du om jordgubbar och märänger? (Mwhihihihihi bara buuus den sista frågan)
Ännu mer uuuuuuuusch..!

---

Geografi

Om du skulle få välja tre ställen på jorden (eller utanför) som du skulle åka till, vilka skulle det vara? 
1. Paris, 2. Paris, 3. Paris.
(Okejdå, Japan och engelska landsbygden också..)

Om du skulle flytta utomlands, vart skulle flyttlasset gå?
Paris.

 ---

 Och så var det med det!

Jag vägrade svara på vissa frågor som ställde ultimatum mellan kladdkaka/b&j, kladdkaka/indiskt,
för de tyckte jag var rättfram grymma! Vad hände med medmänskligheten?!