Lösenord

onsdag, september 20, 2017

Mest frekvent använda ord på BUP: Fika

Sådärja. Jobbet rullar på, och jag stormtrivs. Dagarna flyger förbi, och från att ha tillbringat dagarna i en studiebänk och försökt lära in fakta, så får jag nu börja applicera min kunskap. Jag har patienter, jag auskulterar under testningar, jag får inblick i när jag har tillräckligt med belägg att ställa en diagnos och jag lär mig tusen nya grejer varje dag. Och alla de grejerna är intressanta.


Eller som min senaste snap. Mitt dagliga vokabulär har fått sig en rejäl befordran. Det roliga är att det ordet som används som mest frekvent: Fika. Här på BUP älskar vi vårt fika. (Plus, idag är det onsdag! Det betyder: gofika!)


Jag tränar vidare med spindlarna, jag läser på om patienterna, planerar utredning/behandling, har samtal, journalför, går på konferenserna, planerar min vecka..

Och förutom veckan ser jag nu även fram emot helgen!
På torsdag ska jag och Emil ska ha restaurangdejt (vår nya dejtkväll i veckan),
på fredag ska vi laga crêpes i vår nya crêpes-panna,
på lördag styrde vi upp att åka till Norpan och äta på Pizza Hut med vårt gäng vänner och
på söndag ska vi bara ta det lugnt och mysa.

... Sedan ska jag vara ärlig mot er: Jag har börjat tappa min bloggnista. Kanske är det mycket nytt runt omkring också, men främst av allt är det för att ni har försvunnit. Nu är det i princip bara du, Fredrika, som finns här och ger ett livstecken. 
Och när det blir så tyst, och att ni resten känner att ni prioriterar att höra av er mer.. Då tappar jag lite inspirationen att dela med mig, tyvärr... Så Fredrika, jag funderar nästan på om vi ska starta en privat mailkonversation, som blir mer berikande? Så får bloggen bli uppdaterad lite sporadiskt istället.

tisdag, september 19, 2017

Dagen jag fick både e-tjänstekort och medalj

Igår, måndag, hade jag egentligen sovmorgon till klockan 9. Det var nämligen konferens och planeringsdag på - hör och häpna: även denna gång - hotell.

Däremot började min käre bo klockan 7 som vanligt, så jag gick laglydigt upp vid 6 för att skjutsa honom till jobbet. 


Kände mig som en superflickvän och sade skämtsamt i bilen på vägen ned till hans jobb "Visst får jag väl ett pris för detta?", men svaret blev ett skämtsamt nekande. "Jaha, så jag får inget pris? Inte ens en liten medalj?!"

Blev så upprörd att jag var tvungen att ranta om det till Jocke och tigga om en av hans enduro-medaljer.


På vägen mellan att ha lämnat av Emil och min egen konferens så tog jag en sväng förbi centrum för att hämta ut mitt e-tjänstekort. Tänk, nu har det kommit! Nu har jag mitt passerkort som går överallt, tillgång till alla landstingets journaler och förmåner. 


Jösses, så vuxen jag kände mig. Och LYCKAD. Jag menar, kolla, vilket snyggt kort! Som är till mig! För att jag är landstingsanställd psykolog! TJOHO!

Efter en dryg timme till susade jag vidare till hotell Blommenhof, där vi skulle ha dagens konferens.


Jag stötte på en pratglad man utanför som prompt ville att jag skulle knäppa en bild på honom. När jag väl gjorde det så skrattade han hjärtligt. 


Hur som haver. Till konferensen! När vi kom dit bjöds det på frukost - frallor, te/kaffe och frukt. Sedan slog vi oss ned.


Dagen bröts för lunch där vi serverades fetaostbiffar med tzatziki och varma rotfrukter, tillsammans med bland det godaste restaurangbröd jag ätit (obs! I Sverige!). Sedan fortsatte dagen med än fler spännande diskussioner och föreläsningar.


Och fika. Vi får inte glömma fika. Det fanns småkakor, fruktsallad, vispgrädde, kladdkaka och små smågodis i form av praliner och haribonappar. (Det är farligt att gå på konferens).

När klockan slog 16 var dagen slut, och jag åkte för att hämta upp Emil på jobbet. Förutom en återföreningskyss så tog han dessutom upp ur fickan.....

En medalj?!?! TILL MIG?!


Så jag fick min medalj, trots allt!

Fram- och baksida. Nog för att "bästa chaufför" var att ta i från tårna, men "bästa flickvän" kan jag nog skriva under på *hoho*. Så glad och tacksam jag blev, för det hade jag verkligen inte förväntat mig! Så himla fint av honom... Tänk, att ibland är de verkligen de små sakerna - som dessa! - som räknas.

När vi kom hem tog vi itu med veckans tvättning, och sedan lagade Emil middag. Fettuccini Carbonara! 


... Som var så god att jag åt en extra portion för mycket. Men så värt. Mmmm...!

Fortsatt tvätthelvete (jag avskyr att tvätta!) och förträngning av diskning ledde slutligen till en kvällspromenad och inhandlande av kvällsmål. Vi köpte yoghurt, banan och frysta hallon.


Så gjorde jag mig en spexig vardagsdessert. Man kan ju inte äta nattglass varje dag, då skulle jag blir ruinerad.

Medan vi åt kvällsmålet satt vi i Excel och planerade in vår handlingsplan inför flytten (som är om 55 dagar!). Vad vi ska göra i vilken ordning, vad vi ska inhandla, försäkringar att teckna, flyttändringsanmälan, hur vi planerar första veckan med tapetsering/flytt av möbler... Och det bara kittlar i mig, så roligt det är att planera!

måndag, september 18, 2017

Tjat lönar sig tydligen

Söndagar. Lata, härliga söndagar! Och vad som är allra bäst med söndagar? En maffig söndagsfrukost!

Denna gång önskade Emil scones, så jag fixade fram ett par traditionella vetescones. Som vi åt alldeles morgontufsiga och otvättade.


Därefter frågade jag om vi inte kunde träna lite med spindlarna jag fått av Christoffer. Exponering av patienten kommer bli aktuell om några veckor, och då är det viktigt att jag själv är helt kolugn när det väl är dags. Så jag tränar, kontinuerligt. Nedan ser ni Tjockis (han är tjock för att han åt upp den tredje spindelkompisen i burken) och Smalis (som varken ätit eller blivit uppäten ännu). Ser ni vem som är vem?


Det gick bra! Eller, bra i den bemärkelsen att jag inte började gråta och hyperventilera denna gång. Jag kunde ha en av dem i taget i handen, och enbart en gång slet jag bort min hand i reflexiv skräck (eller var det två?). Förbättring var det, i alla fall!

Sedan hittade jag Emils plastpåse-stash. Detta är komiskt eftersom 1) jag vägrar köpa plastpåsar när vi är på ICA - jag tar alltid med mig tygpåse men 2) han alltid resonerar för att "de är så viktiga att ha för att kunna slänga sopor i". I slutändan har jag alltid lyckats få honom undvika köpa påsar, för jag vet redan att han har en del hemma.

Jag visste dock inte exakt hur många... Förrän igår. 


Det är en hel jävla plastpåse-armé. Jag skämtade om att bygga fort och så kastade jag upp dem i luften en del. Och retades. Jag är väldigt bra på att retas.


Sedan blev det matplanering inför veckan, veckohandling (OBS! Utan att köpa nya plastpåsar!!!), seriegos i sängen och pang! så var klockan 17. Och klockan 17 har jag börjat gå på ett Friskis-pass.


Men det var snabbt över, och helt röd och svettig susade jag hem i vår (!!) lilla mini cooper. Hemma började middagsförberedelserna med ugnsstekt falukorv och potatisgratäng. Mmmm...

Och därefter blev Emil så glassugen att det var det enda han kunde prata om hela kvällen. Jag försökte stå emot, i ljuset av att jag redan ätit onyttigt för en hel småbarnsfamilj denna vecka, men han själv hade det svårare. Jag åt fruktsallad framför youtube-videos och försökte att inte bli alltför influerad av hans finurligt återkommande "men glass då......?"- kommentarer.


Och NOG för att jag älskar att han är lika glassmanisk som jag, så är det också farligt. En farlig grej. 

När han fyra timmar senare, när vi låg nedkrupna i sängen i beckmörker, säger.. "Det här är så mysigt. Det enda som saknas... Det är glass." så kan jag inte hejda mig mer.

Jag säger: "Nu går jag in i köket, och så hämtar jag en Half Baked och två skedar." 

Emil blev så förvånad att först inte verkade tro mig. "På riktigt?!".


Så vi satt i sängen med en liten nattlampa tänd, grävde med varsin sked i glassburken och mumsade ikapp. 

Så känns kärlek, tror jag.  (plus: tjat lönar sig tydligen).

söndag, september 17, 2017

Han somnade i bilen på vägen hem

Igår, lördag, ska ni få höra vad för spännande saker vi hade på agendan! Det var så mycket att (*spoileralert!*) Emil somnade i bilen på vägen hem. Men, vi tar en sak i taget..

Först av allt hade vi bestämt träff för att fika med Christoffer runt 13-tiden. Han kom nämligen till Stockholm en helg från sitt nya hem i Mora (där han fått anställning som ptp) och då ville jag ta tillfället i akt att träffas. Vi beslutade oss för Café Saturnus, som har de absolut största och godaste bullarna i hela stan. Dessutom är det ett franskt café, så jag får lyckan att prata lite franska!

Efter 1½ timmes biltur så var jag och Emil framme på Östermalm i Stockholm. 


Eftersom jag och Emil kom lite tidigt hann vi sitta och ta selfies. 


Lite nervöst var det allt. Emil hade ju aldrig träffat Christoffer, och mina ex har alltid varit ett känsligt ämne för honom. Men nu, nu skulle det äntligen bli av... (Kan nog medge att jag själv också var rätt nervös).


När Christoffer dök upp i dörröppningen kilade jag snabbt fram och gav honom en stor kram. Jag och Christoffer har ju inte setts sedan vi tog examen i slutet av maj! Jättekonstigt, var det. Sedan fick jag introducera dem för varandra, och vi gick och beställde fika. Gigantbullarna, såklart.

Sedan satt vi och pratade. Tack och lov betedde de sig båda exemplariskt (inte för att jag var rädd för en catfight eller så..) . Mest var det jag och Christoffer som satt och diskuterade hur det var att börja arbeta som psykolog, om olika psykometriska tester och arbetsbelastning (eller brist därav, för hans del). Dessutom hade han med sig tre spindlar i en burk till mig som jag ska få fortsätta träna med, varav de vid överlämningen bara var två eftersom den ena blivit uppäten av en av dem. Oops.

Efter en dryg timme så hade Christoffer massor av ärenden att utföra - sin systerdotters födelsedagskalas och andra familjefestligheter. Vi sade adjö och brummade vidare.

Emil och jag åkte hem till mig för att hämta upp lite av min mammas gamla möbler - sådant jag vill ha med mig till vårt nya bo. Vi gick ut på mitt tak och beundrade utsikten ett tag, också.




Tänk att jag inte utnyttjat denna underbara vy så mycket tidigare. 


Bra för både fotografering och hångel.


*så himla himla himla kär*

Lite spontant (och eftersom det ändå var på vägen hem) så åkte vi till IKEA. Vi är ju båda superkåta på att planera allt inför flytten den 13 november, och studerade nu grundligt nya köksbord och stolar, skrivbord, mattor och bokhyllor. För ännu mer precis planering så satt Emil och ritade upp rummen och hur eventuella möbler kunde stå.


Tror vi traskade runt i IKEA i 2½ timme ungefär, diskuterande och granskande av vad vi senare ska inhandla. Sedan blev vi båda toktrötta.

Och nu till spoilern i rubriken: Vid 18-tiden så somnade Emil i bilen på vägen hem. Lille söte, som satt med halsen vikt på ett sätt som garanterade nackont vid uppvaknande. Så trött var han.

Så fort vi kom hem lassande vi in grejerna vi köpt och hämtat med, och sedan började vi sätta en annan plan i verket... En resa till Paris! Jag har inte kunnat hjälpa annat än att sakna det, och trots att vi pratat om att åka redan i oktober så valde vi istället att boka en lite längre resa i december. Åh åh åh, jag längtar så så mycket! 


Så nu är det bara roligheter kvar. Nya psykologjobbet, flytten till nya boet, och sedan jul och en Paris-resa..!

Efter det så satte vi på en film - andra Thor-filmen (för att förbereda oss på trean som snart har premiär!) och åt de sista Emil-kakorna. Sedan hånglade vi en del. För jösses, vad han kan hångla, min pojkvän. 


lördag, september 16, 2017

Sista konferensdagen, Emil övningskör och friterad kyckling med sötsur sås

Dagen efter första konferensdagen så vaknade jag upp tillsammans med Emil i den här röran. 


Men Emil smög iväg innan sju, medan jag låg och drog mig. Sedan smög jag upp och åt hotellfrukost! Jag menar; smörgåsar på två olika bröd, rostat bröd med sylt, yoghurt med müsli, pannkakor, bacon, nutella och vispgrädde, små croissanter (tyvärr gjorde de mig bara besvikna eftersom de inte alls är så goda som i Paris...#kräsen) och mängder med te. Jag åt så jag storknade..! Inte konstigt att folk som jobbar på hotell går upp så mycket i vikt.

Konferensdagen fortsatte med mer föreläsningar, fika och så lunch! Jag hade fortfarande ett så abnormt matkoma att jag nästan somnade i sofforna i lobbyn medan jag sippade på min efter-lunch-kopp med te.


Nedan kan ni se två av mina konferenskollegor, Charlotta och Hanna, som diskuterar någonting värt att fundera över. Och två av dem, Åsa och Sandra, som uppdaterar sig på sociala medier.

Konferensen fortsatte även efter lunch men nu var jag så trött att det mesta jag gjorde var att teckna menlösheter på ett papperark. Och dricka mer te.


Vid 15-tiden tog allt slut och jag traskade över till Emils jobb, som nyligen också skulle sluta. På kvällen hade vi planer med Emils farbror Lars. Vi skulle ut och äta på en asiastisk krog som är högt uppskattad inom Emils familj, och samtidigt slutföra affären med mini-coopern (som vi då köper av Lasse). Emil passade på att övningsköra lite när vi ändå var igång!


Vi kom iväg utan varken motorstopp eller döden (min pojkvän är rätt bra på att köra bil ändå!) och slutligen kom vi fram till restaurang Long. Jag, som inte är asiatiskt lagd rent kulinariskt, var däremot lite sugen på en gammal barndomsklassiker: friterad kyckling med sötsur sås. Mmmm..!


Och Emil tog oxfilén, medan Lasse tog bådadelarna. Mellan tuggorna hann även en hel del tunga swish-summor flyga över intranätet.


Sen dessert. Givetvis, dessert. Friterad banan med glass - jag har inte ätit det... jag vet inte hur många år?! 
Makalöst gott var det i vilket fall. 

Sedan körde Emil hem Lasse, och allt blev lite kalabalik när jag i mörkret råkade köra ned bilen i ett dike och fastnade med hjulen över marken på en sten, precis vid Lasses uppfart. Det var med ansträngning och skräckblandad nervositet som Lasse slutligen lyckades dra loss lilla mini:n med sin stora pick-up, innan vi äntligen kunde susa hemåt. Jahapp. Bilkörning kanske inte riktigt är min forté, om man säger så. Jag arbetar bättre med människor än fordon. 

fredag, september 15, 2017

Första konferensdagen; spa, trerätters och ett hemligt besök med smågodis

I onsdags fick jag avvika från min nya favoritarbetsplats, och istället åka iväg till ett hotell här i Nyköping. Vi nya psykologer skulle nämligen ha två-dagars-konferens!

Först möttes vi upp vid 9-tiden här, blev bjudna på frukost och fika och slog oss ned i ett av konferensrummen.


Ett långt U-format bord där alla slog sig ned. Jag kände enbart två personer - två av mina kollegor som börjat samtidigt som mig på BUP i Nyköping, men resterande psykologer kom från vårdcentraler i Nyköping, Eskilstuna eller Trosa, BUP i Eskilstuna, Barnavårdscentraler eller andra vårdinstanser.


En sak jag älskar med att vara vuxen och ha konferenser: Det finns ingenting som heter rast. Det heter fika. Alltid i pauserna så är det gratis fika uppställt. Dagen blir alltså såhär:

09:00-09:30 Frukostfika
09:30-10:15 Föreläsning
10:15-10:45 Fika
10:45-11:45 Föreläsning

12-13 Lunch

13-14 Föreläsning
14:30-15:00 Fika
15:00-16:00 Föreläsning

Förstår ni? Älskar fika. Fika är bättre än rast alla dagar i veckan. (mvh drack 6 koppar te och åt oändliga mängder smågodis, frukt och kakor).

Vid lunchen fick jag en avisering om att min nya mobiltelefon ankommit!
Hallelujah, så jag väntat! Hej, min lilla Samsung Galaxy S7 Edge i Gold Platinum.


Efter dagen var slut vid 16 så fick vi tillgång till gym, relax/spa och även våra rum. Först fick jag ett litet kyffe nederst med utsikt över parkeringen, men jag gick och bytte upp mig så jag fick ett tokfint rum på andra våningen som var dubbelt så stort!






Inte illa. Hotellet var fint i stort, men enda nackdelen var att personalen var rätt otillmötesgående och stel... Tänker mig att det är lätt att bli stressad i en hotellmiljö, och att det beror på det. Hur som haver!

Efter en eftermiddag med att ha simtränat och sedan bubblat i bubbelpoolen, så var det klockan 19 dags för middag. Konferensledarna bjöd på trerätters-middag!


Till förrätt var det en körsbärstomat och lite groddar.


Näää, skoja bara. Det hälldes på en kantarellsoppa sekunderna senare. #humor


Huvudrätten slukade jag utan foto - det var en oxkind med rödvinssky, färskpotatis och rotfrukter. Himla god! Medan vi åt satt jag och pratade med två av mina kollegor - en psykolog på vårdcentral i Trosa och en på en Barnavårdscentral i Eskilstuna. Vi pratade om passioner, drömboenden och drivkrafter. Så härligt att sitta och diskutera saker med människor som har lite liknande intressen och tankar kring saker och ting. Desserten hann jag inte äta förrän...

... jag fick ett hemligt besök av min favoritpojke i hela världen. Emil kom, och skulle tillbringa kvällen och natten med mig på hotellet. Ja, varför inte passa på när en väl har möjligheten!?


Så glad att se honom..! Särskilt när han får mig att skratta mitt i kyssarna.


Kvällen till ära bestämde vi oss för att fuska järnet med sockerintaget (som vi vanligtvis låter löpa fritt enbart helger) och åkte och köpte godis! Bland annat lysmelk, ferraribilar, polly och haribo-nappar.


Som vi sedan låg och åt tillsammans och tittade på film. Och jag var fnittrigt glad över att ha smugit in Emil i mitt hotellrum. 


Sängarna var dessutom gudasköna! Vi båda sov som kungligheter (båda tätt ihop på min sida av sängen) och vaknade båda med insikten om att "såhär skön säng ska vi ha i vårt nya bo!".

Emil cyklade till jobbet medan jag låg och snoozade, pillade på mobilen och förberedde mig för hotellfrukost... Men resten av dagen kommer imorgon!