Lösenord

onsdag, maj 22, 2019

2½ årsdag med pollenfest och angry Pikachu

På vår 2½ årsdag hade jag ställt klockan till 08, för att hinna börja dagen så fort som möjligt (med rimlig sovmorgon). Vaknade förstås innan det ändå, och gjorde mig i ordning. Valde en gammal favoritklänning, som jag inte haft på år år år och dar. 


För det skulle bli 26 grader varmt OH YEAH 


(Ps. Hur imponerad blir en inte av min raka klippning? Emil kan, han!)

Medan Emil duschade hann jag sminka mig, fixa i ordning innan resan, städa, bädda sängen, vika in kläder i garderoben och ta selfies. Allt medan vår nya Pikachu (som jag spontanköpt under gårdagen) tittade på. Älskar angry Pika. Tycker gosedjur rent generellt är alldeles för glada. Helt orealistiskt.


Men vi lämnade Pikachu (och skämtade om att han inte verkade nöjd över att bli lämnad hemma själv) och satte fart!

Det var fantastiskt väder. Minst 26 grader varmt och inte ett moln på himlen. Som ödet?!
Nu skulle vi iväg till platsen som vi för tredje året besöker den 22 maj. Minns ni? (lugnt om ni inte gör det - avslöjas senare i inlägget!).


För att inte bli hangry så provade vi den nya sportlunchen på vägen. Roadtrip!


Mycket god! Inte lika god som den vanliga, nej, men tuggig och seg och karamellig. Den är värd ett köp!

Lite över en timme senare så stannade vi i Söderköping, och traskade vant över till Smultronstället.


Vi slog oss ned vid ett bord i skuggan (för solen var gassande!). Tänk, sommaren kom på vår 2½ årsdag.


Om ni visste hur peppiga vi var. Kunde inte sluta kladda på varandra, fnittra och var på så jädra bra humör. Kära, liksom. Vi beställde och fick in glassen på ett kick.


Emil tog en Karneval (någon sorts chokladhistoria), och jag tog en Rock'N'Roll - sex glasskulor (!) mjukglass, chokladsås och en munk. *kunde knappt vänta på ett hugga in*

Kan inte dölja min glädje när jag äter något jag älskar. Sitter och stor-ler och mmmmm:ar och småfnittrar och säger upprepat "ååååååååh, det är så gott!".

Efter glassen hade vi enorm sockerkoma, så vi valde att röra på påkarna och gå en promenad.


"Ta en selfie också!" uppmanade min älskade fantastiska underbara kärleksfulla pojkvän. 




GUD SÅ JAG ÄLSKAR DIG. Tänk att vi har denna tradition på 22 maj - att ta ledigt, åka till Smultronstället och moffa glass. Uppskattar det så mycket.


Efter lite tulpanfält och inköp av kall dryck bestämde vi oss för att bestiga berget. 


Uuuuuuuff, vad tungt det var att gå. En är ju inte 22 längre, precis.... Nä, jag vet inte om det var värmen, den fulla magsäcken eller något annat, men min puls var skyhög när vi kommit upp till toppen. "jag bodde på sjätte våningen utan hiss i helgen, och det var inga problem?! Men nu blir jag utmattad att gå ett par trappor upp för ett berg, vad är detta?".

Värt det dock.


När vi traskade nedåt tog vi en annan väg. Blev helt fascinerade av all aspblomning som låg i drivor över marken.


Alltså ser ju ut som snö?! Sjukt. Tydligen är det pga förra sommaren var så varm, så att alla aspknoppar som växte förra året nu släpper frön. (men nu kanske jag försöker leka utbildad kring något ni redan visste). #hargooglat


Efter att ha "gjort" Söderköping tog vi Kerstins lilla röda bil vidare (saknar minin....), och åkte till Norrköping. Där tog vi en shoppingrunda i Ingelsta Galleria, och köpte med oss färdkost för resten av bilresan hemåt.


När vi kommit hem pustade vi ut en stund. Jag småstädade (som en gör för att koppla av......) och Emil satte sig och ritade. Sprang ned till affären för att köpa gurka, och köpte med en överraskning till Emil på vägen. Hans favoritglass!


Därefter tillät jag mig slutligen slå mig ned och vila i soffan, påbörja detta blogginlägg och vila lite. Fram till ungefär 17:30, för då blev vi hungriga igen. Det vi var allra mest sugna på - det var burgare från ät. 


Glufs glufs, sade det, och så var allt borta. Medan vi åt tittade vi på en cheesy high school-romcom och hånade de orealistiska dialogerna.

Efteråt ville Emil spela något, och beslutet föll på Spyro. Åh, vi har enbart 83% kvar av sista spelet, och sen är det över?!


Vid 21-tiden blev vi även sugna på något sött... Tanken hade varit att göra en blind-testning med olika milkshakes, men vi var för trötta för att ta oss iväg. Istället ville Emil ha glass, och jag var mer sugen på choklad. Och chips.


"Vet du vilka som är de godaste chipsen?" frågade Emil.
"De man äter med choklad!" hojtade jag tillbaka.
 "Japp, för det har du lärt mig." 

Sedan gick vi oss lade oss lagom vid 22-tiden, jag läste och Emil spelade mobilspel. Innan vi somnade utvärderade vi dagen med högt betyg, där de mesta av våra favoritsaker ingått. Tänk, en sådan succédag!

Kalas med Emils släkt

Igår, tisdag (alltså dagen innan vår 2½ årsdag)... (vilket betyder att IDAG är vår 2½ årsdag!!).. så var det en vanlig tisdag. Nästan i alla fall. Jag var ensam på kontoret bland mina kollegor då Malin var i Gnesta och Ann-Sofie i Vagnhärad. Själv tog jag emot ett återbud, ett uteblivet besök och ett återbesök. Soliga daaaaagar.... 


Jag slutade lite innan 15, och skyndade mig ned till stan. Jag hade tänkt göra en ny synundersökning, då var det exakt 10 år sedan jag gjorde en och jag känner att jag kanske bör justera skärpan på mina linser/glasögon. Lite pinsamt när de frågade om det var en "årskontroll", och jag bara "... eehm. aaa. typ".


Emil kom också dit och gjorde en undersökning precis efter mig. Han vill göra ett nytt försök med linser (tidigare har han slutat med linser upprepade gånger pga att det skaver så i ögonen på honom).

(Visade sig fult nog att jag inte har förändrad syn alls, utan enbart ett nytillkommet bristningsfel i vänster öga som ändå inte kan justeras, så, synundersökningen helt i onödan, haha).

Efter undersökningen traskade vi omkring ett par varv på stan för att invänta kl. 17. Då gick det nämligen ett kalas av stapeln - Emils kusin fyllde 19 år och hela närmaste släkten var inbjuden. Där fann vi Emils familj: Stefan, Ninni och lillebror Colin, farmor Kerstin, sedan farbror Lars och farbror Mats och deras fruar och barn. Och hundarna. Totalt 18 stycken var vi (med hundar), om jag räknar rätt nu.


Lättast när det är ett så stort sammanhang med folk en inte riktigt känner, det tycker jag är att försöka hjälpa till i köket. Jag fick skära upp brödet (åh, så mycket bröd!) och hälla upp chips i skålar.


Det bjöds på tacogryta med bröd och nachochips, och till efterrätt var det en riktig kakbuffé med tårta, cheesecake, choklad och olika sorters kakor. 


När vi ätit blev vi så mätta att Emil somnade i mitt knä i matkoma. Även farbror Lars låg och jordbävningssnarkade borta i ett annat soffhörn.


(Vilket ni kan skåda till vänster på bilden nedan). Resterande familjemedlemmar satt och pratade om ditten och datten, och jag själv nöjde mig med att mjukt smeka Emil över håret.


Lite innan 21 tog vi oss iväg, och skjutsade hem Kerstin i hennes bil. Vi skulle få låna den för idag (2½ årsdag!!) och återuppleva våra vanliga traditioner.

---

Just nu står Emil i duschen och jag är färdig och redo. Väntar. Så fort han är klar skall vi ge oss iväg!!

måndag, maj 20, 2019

Paris: Dag 5, Långbrunch och klättra på hustak

ALLTSÅ JAG VILL INTE ÅKA HEM, skrek hela min kropp när jag vaknade kl. 8 av mig själv (fastän jag inte somnat förrän kl. 2 på natten). Kunde inte somna om, inte ens för en liten timme. Jag gick ut på en promenad för att ta vara på så mycket som möjligt av min drömstad.


Söndag på Paris gator. Helt dött. Spöklikt vackert.


Bara tio minuter in i promenaden kom det som jag förutsett på väderprognosen: regnet. Jag tog fram mitt paraply men inte långt därefter hörde jag hur sulorna gnisslade av att vara fyllda med vatten. Jag skyndade in till mitt favoritboulangerie, där jag planerat inhandla min brunch.


På boulangeriet är det inte dött, kan jag säga. Få boulangerier har öppet på söndagarna, och de som har det har mycket kunder. I plingande stress gjorde jag min beställning, skyndar hem i regnet och dukade upp.

En halv baguette tradition, en brioche praliné och en bit citronkaka.


De två bakverken hade jag ännu inte provat från detta boulangerie, och jag var mycket nyfiken. Jag gjorde i ordning mina smörgåsar, kröp ned i sängen och tittade på youtube medan jag åt.


*tittar på när Nick Dompierre äter de donuts som jag och Emil tänkte få tag på när vi är i Florida*

Så såg jag att regnet avtagit, så jag valde att duscha, packa ihop lite och sedan försöka ta mig ut på ett sista stros runt kvarteret.


Det var friskt ute, precis som det brukar vara efter att det regnet. Inte kyligt, men liksom fräscht. Som känslan när en precis har borstat tänderna, fast översatt till hela kroppen.


Jag kom in igen efter en timme, och kikade då längtansfullt ut genom fönstret. Nog hade jag spanat på ett det fanns en liten avsats där efter fönstret - men inte skulle väl jag...?

Eller jo. Det skulle jag visst det. Det var min sista dag i Paris och bannemig om jag inte skulle få gå på ett parisisk hustak!


Spontant krälade jag mig ur det lilla vindsfönstret, gled försiktigt ned på avsatsen och pustade ut. Det var väl inte så svårt? Efter att ha andats in min dramatiska handling en aning kom jag på att jag måste ju föreviga detta?! Jag ålade in genom fönstret igen, hämtade mobiltelefonen och tillbaka ut. *mvh mobilberoende*. Vinkade till mig själv i fönsterreflektionen.

Så spanade jag ut igen. Vilken mäktig känsla. Här står jag på ett hustak i Paris.


*PIC OR IT DIDN'T HAPPEN*


Alltså wow. Försiktigt trampade jag mig närmare kanten. Vågade inte stå upp, så satte mig på huk och kikade ned över kanten. Ned på gatan. Oj. Långt ned dit. Huuuu...  


Fast jag vågade bara ett par minuter, sedan hade rädsla och förnuft ersatt den tidigare starkare nyfikenheten. Jag klättrade in igen och klappade mig själv på axeln för ett väl utfört äventyrsdåd!


.... Så kan jag stryka det från bucket list:en, ska ni tro!


Men till den tråkiga delen. Att åka hem. Hej då, Paris. Vi ses om tre månader. Jag kommer sakna dig. Buhu och suck och allt det där. 

Hämtade upp ett par bakelser från det lokala boulangeriet (resematsäck samt nattamat till mig och Emil) och tog bussen till flygplatsen.


Där åt jag min medhavda, halvt mosade men ack så goda croissant.

Och så det här vanliga - hur man knäpper bältet och vad man gör om planet kraschar:


Klockan 23 stod Emil på parkeringen och vinkade glatt. Jag kastade mig in i bilen och kysste honom, massor. Vi åkte hem, och jag blev helt lyrisk när såg att han städat hela lägenheten och dessutom ritat ett gulligt meddelande på vår whiteboard. Därefter plockade både jag och han fram det vi hade till vår nattbuffé. (Nattamat är den bästa maten!).


Varsin halv baguette tradition med olika pålägg och så massor av fika. Vi slog på Netflix medan vi åt.


Fast Emil blev mätt någonstans mitt i så jag fick avsluta kalaset med det sista. Då var jag moffklar och redo för sömn, kan jag säga er! (tror jag tänjt ut min magsäck en hel del i Paris, hehe).

Vi somnade inte förrän kl. 2 på natten, efter att ha mumsat fika, pratat och gosat. När klockan ringde kl. 6 sade min fitbit att jag fått tre timmars sömn. Håhåjaja, nu kör vi jobb!