Lösenord

tisdag, oktober 27, 2020

Jag var beredd att slakta Emil (men lagade vodkapasta istället)

I måndags tog jag en omväg till jobbet efter att jag postat paketet till Storbritannien, och gick lite längs ovana vägar. Kändes uppfriskande att få lite nya vyer.


Först på plats på jobbet vid kl. 07 och hann ta lite selfies i morgonljuset.


Det var sviiinkallt på jobbet, precis som det alltid vid den här tiden när höstkylan tränger sig på och centralvärmen inte helt fattat sitt raison d'être. Värmekudden Raffe fick premiärmikras.


Arbetade en heldag full med utmanande men roliga patienter, men sedan gick jag hemåt förbi träd som stod i både rött, grönt och gult. 🍂


När jag kom hem var jag så hungrig att jag var beredd att slakta Emil för en matbit. Emil var lika hungrig han, han åt bulle och jag smörgås samtidigt som jag förberedde maten. Vi var så nära på att banga och köpa hämtmat pga klarade inte av att vänta på maten, men jag vet ju hur gott det här är.


Vodkapasta! Andra gången i livet - och denna gång blev det till och med ännu bättre! Hade i stekt fläsk för en mer nyanserad sälta, mindre chili och en extra nypa socker. Plus vodkan självklart, som sammanför med chilin så att den blir mindre stickande och mer behaglig i styrka. SÅ himla nöjd!

På kvällen tittade vi på Så mycket bättre (följer ni?) innan jag kröp till kojs, lagom 2 timmar innan Emil. Haha, vi har fått så udda kvällsrutiner, han och jag. Först tyckte jag det var lite trist, men numera så tycker jag det är rätt skönt att kunna bre ut sig i hela sängen för mig själv, samtidigt som jag vet att han är i rummet intill. 

måndag, oktober 26, 2020

Skickar svenskt godis till Storbritannien

I söndags var jag en skör själ. Jag kände mig ledsen och grät en del under förmiddagen, och kände mig låg och frånvarande. På eftermiddagen kom jag dock på lite andra tankar:

Jag har på senaste tiden tittat en hel del på ett brittiskt par på youtube som gör matvideos av olika slag. Jag hörde av mig till dem och frågade lite lättsamt om de ville göra "a swap" - svenskt mot brittiskt godis och, om de ville, testa det svenska godiset på deras youtubekanal. De svarade entusiastiskt att det lät som en jätterolig idé, och genast fick jag inspiration och motivation!

Jag övertalade en lat och skeptisk Emil att följa med genom att fuldansa i hallen, plirade på honom och sade "är du säker på att du inte vill följa med på svensk godisjakt?".


Vi åkte till två olika butiker och köpte på oss 16 olika svenska godissorter. 


(Japp jag valde godingar för det är MYCKET godare än gifflar). 

Vi stannade upp en stund på Hemköp och snackade skit med Fredde & Moa (som jobbade helgpass), och fick med dem på att gå på bio med oss på torsdag. När vi var klara frågade jag Emil om han fortfarande var sugen på chop chop (som han nämnt lite tidigare). "Nej, jag är mer sugen på kebab." … "Jag med!" utbrast jag.

På vägen till pizzerian sade Emil spontant "Jag tycker så mycket om att leva med dig, Emelie. Jag har det så himla bra." Då blev jag helt varm i hjärtat. För trots att jag suttit och gråtit under förmiddagen över något ovidkommande så älskar han att leva med mig. 

Kanske är det hela principen; ha godisjakt, högsjunga till låtar i bilen samtidigt som vi testar nya godissorter (vi köpte lite dubletter 😉) och äta kebab som han känner är så oss

Jag postade iväg paketet till Storbritannien redan dagen efter. Ser SÅ fram emot att det kommer fram,. att de testar det svenska godiset och att jag får lite brittiskt godis att prova! 


Förresten; denna vecka blir riktigt lustfylld!
Idag ska jag göra ett nytt försök med vodkapasta, 
på tisdag är det AW för Malena som fått sin legitimation, 
på onsdag är det dejt (och jag ska träffa en vän på kvällste), 
på torsdag ska vi på bio, 
på fredag kommer Nattis och 
på lördag åker vi upp till Stockholm med Emma & Fredrik för att äta italienskt!


söndag, oktober 25, 2020

Oense i diskussionen om polyamori

I lördags var jag och Emil tvungna att ta itu med en storstädning. Det har inte städats på flera veckor hos oss, pga en härlig mix av "först måste vi fixa.." med sängklädeskaos, bilförsäljning, fläktbyte, generell oro och lathet. Men idag satte vi igång! Allt från att vika tvätt och plocka ur diskmaskin till damma, dammsuga, torka lister, skrubba toalett och torka golv. Och storhandla

När vi var klara tog jag mig en välförtjänt dusch och kunde piffa mig inför kvällen. 


Minou med sin lilla tratt höll sig på sin kant när dammsugaren och golvmoppen åkte fram. Han tycker inte om dem nämnvärt, men ser det som sin plikt att ha koll på vad de gör. 


Eftersom han nu haft tratten i mer än ett dygn och är helt handikappad med den, vi valde vi att ta av den en stund (och samtidigt se till att han inte kliade sig). Han tillbringade en härlig timme med att tvätta ikapp sig. Emil spelade Nintendo Switch.


... och jag pusslade.


Klockan närmade sig 17, vi förberedde lite och så dök gästerna; Malin och Marcus, upp. Bordet dukades med ketchup, tryffelmajo, sallad, picklad rödlök, pommes, tomat och rödlök och... ni kan säkert gissa vad det skulle bli till middag 😉


Efter vi inmundigat våra hemgjorda högrevsburgare (muuuuums) så plockades det fram snacks. 


Emil drack rödvin, Marcus drack öl, Malin drack cider och jag drack... pepsi max 🙃

Vi satt en god stund och pratade; om relationer och polyamori (där var jag och Marcus överens som pro, Emil och Malin båda helt emot), om otrohet och p-boter. Högt och lågt.


Minou gjorde sina instickare med chipsstöldsförsök, gossessioner och lekattacker. En lycklig katt utan tratt.



Sanningen är att han skötte sig så bra, att han slapp ha på sig den under varken kvällen eller natten! Hurra!

När klockan blivit runt 22.30 så gäspade vi ikapp runt bordet, Malin kände sig tillräckligt nykter för att köra och de begav sig hemåt. Redan på vägen hem skrevs det i chatten "det här var supertrevligt, det gör vi om snart igen!". 

Jag chattade med Sara och åt glass i soffan till dess att jag kände mig helt färdig. 😴

fredag, oktober 23, 2020

Pizzadejt på Brödernas och en trattkatt

I torsdags fick jag skjuts till jobbet då det regnade. Åh. Snart närmar sig den där perioden då jag måste åka bil varje dag till jobbet pga kylan. Längtar ICKET. 


Hade samspelsbehandling och ett återbesök och sedan blev det lunch. Efter lunch hade jag ett spännande möte att få kika på våra nya lokaler som vi kommer flytta till! Jag traskade dit.


Skälet till att vi behöver flytta är för att (förutom att lokalerna vi har nu har varit "tillfälliga" i mer än tio år) vi är alldeles för många. Redan nu delar Ida och Ann-Sofie rum, och i februari planeras det komma en PTP-psykolog (alltså en nyexaminerad praktikant), som vi inte har en jädra aning om var hen ska sitta. 

Hursomhaver, här inne är dem! En halvtimme att gå hemifrån, istället för mina tidigare 45 minuter. Beläget mycket mer centralt dessutom!


Två trappor upp och så här ser den öppna ytan ut. (Det ska målas om och renoveras).


… och fortsätter man vägen bort... 


Rummen var av varierande storlek, med fönster som vätte antingen mot en innegård eller gatan utanför. 




Jag råkade genast kika in mitt favoritrum, så nu håller jag tummarna för att jag kan paxa det (och att mitt gigantiska skrivbord går in där). 

1 mars är inflytt!

Min chef såg lite häpen ut när jag sade att jag skulle stämpla ut redan 13.48, men jag var ju redan nära hemmet (okej, en halvtimme ifrån). Plus att jag hade planerat att få vara med Minou lite innan kvällens dejtplaner. 

När en sådan här lastbil korsar ens väg så måste betyda tur, visst? 🍀


På vår innegård hade ett träd börjat släppa alla sina löv. Det låg som en stor pöl runt trädstammen. 


In i lägenheten kom jag, och såg att Minou återigen kliat sår på öronlappen. Det blödde och han ville inte låta bli. Så jag var helt enkelt tvungen..... 


OCH LILLA STACKAREN, det gör så ont i mitt hjärta när han har tratten på. Han blir liksom så lågmäld, gör inte ett knyst för sig (är annars rätt pratglad), vågar inte hoppa upp i soffan/sängen, äter knappt, dricker inte och det enda han gör är att försöka ligga på en eller klättra upp i ens famn. 

Trots detta, och att han vet vad det är som händer, så låter han mig sätta på tratten. Han försöker inte fly, han ålar sig inte ut. I början försöker han sakta backa iväg men när jag säger ifrån stannar han upp och låter mig fästa den. Det gör ännu ondare i hjärtat nästan 😭 plus tvättade med koksalt vilket måste gjort svinont men han sade inte ett knyst.

Han fick klänga på min axel i två timmar innan jag bäddade för honom i soffan och mötte upp Emil på stan. Vi hade bokat bord på Brödernas för att testa deras, enligt dem, napolitanska pizza.


Tycker de har en himla härlig vibe ändå! 


Vi hade riktigt höga förhoppningar då vi sett på deras instagram: pizzor med riktigt fluffiga kanter! Samtidigt var vi lite skeptiska, då vi sett att de har vanliga ugnar (och inte vedugn, som napolitansk pizza egentligen måste bakas i för att få kallas napolitansk).

Vi beställde in en Margherita och en vit tryffelpizza med mozzarella, tryffelsalami, sparris, tryffelcrème och pinjenötter.


Vi blev rätt besvikna, kan jag säga... Det var inte alls napolitansk stil då kanterna var kompakta - inte alls fluffiga och elastiska. Smakerna var goda, absolut, men napolitanskt var det INTE. Det smakade som surdegspizzan på Pizza Hut! (som är svingod, men i relation till napolitansk pizza blir det en rätt grov förolämpning 😂).

Men ändå var vi tvungna att beställa en nutellapizza. "Vi har tyvärr bara en enda kvar, men den får ni!"... (Vadå en enda kvar? Har de inte mer pizzadeg, fastän klockan precis slagit 17? Knappast. Är nutellan slut? Vadå, hemköp finns ju precis mittemot, det kan inte vara ett problem?... ⬅ Okej här tappades ett förtroende för hantverket direkt).


Men den var god! Men jag och Emil kom ju fram till att allt en kletar nutella på blir gott, så... 🤷🏻‍💁🏻‍♀️


Vi åkte hem igen och jag postade en bild på instagram. När Josefin kommenterade och frågade vad jag tyckte, och jag skrev "blev rätt besviken, det var inte napolitanskt", så skrev själva restaurangen till mig och frågade vad som var fel, och att det visst var napolitanskt.

SNACKA OM att jag kände mig bajsnödig AF när jag var tvungen att förklara att det inte alls var det, och bifogade det 10 sidor långa dokumentet om regler för napolitansk pizza enligt italienska riktlinjer 😂 (på italienska!!!!).

(Vi kom senare fram till i PM att det är helt nya pizzabagare - dvs unga kids som behöver jobb - som håller på att lära sig, och att den mest erfarne pizziolon bara jobbar där ibland.... Och att vi ska få veta när nästa gång, så jag kan testa igen!). 

Hursomhaver. Jag satt och pusslade en massa.


Och fick ingen bättre bild än den här för Minou klättrade på mig desperat. Ville upp på axeln och sen ner i knäet och sen upp på axeln och kände sig ändå aldrig tillräckligt trygg för att komma till ro.


Samma sak under natten; han gick mellan att ligga på min huvudkudde, till längs min sida, till vid benen, till Emil, till upp nära mitt ansikte igen. Han slappnade inte av. Åh LÄK dumma sår i örat så vi kan ta av tratten snart. 💔

torsdag, oktober 22, 2020

Glassrecension: Lohilo Damn

Jag har inte köpt Lohilo på ett tag (då Nicks visat sig vara mycket godare!) men när jag såg denna var jag tvungen att köpa den. En glass om heter Damn - this might be the best damn ice cream ever made, seriously, så var en ju tvungen! Bara tvungen! 

Lohilo Damn
Proteinglass med vaniljsmak, karamelltäcke och knapriga karamellkulor


Smak: 9/10
Vet ni vad den smakar som? Som Daim-glass. PRECIS som Daim-glass. Den har ett tjockt härligt karamell/choklad-täcke och så små bitar, liksom daimkulor, inuti. Det protein-iga i glassen försvinner direkt när det blandas med knaprig choklad och karamell. Det är så HIMLA bra!

Utseende: 4/5
Ja, men se bara! Det där karamelltäcket går inte av för hackor.

Tillgänglighet: 3/5
Så jävla onödigt betyg det här, haha. Men ja, har hittills sett den i många butiker jag varit inne i. Ingen direkt marknadsföring för den har dykt upp ännu, dock.

Upplevelse: 10/10
Förlåt men jag var bara TVUNGEN att sätta fullpott här. Jag hade verkligen inte förväntat mig det men DAMN (pun unintended) vad bra det var! Synd bara att det är så lite i kartongen - det tar slut direkt och jag vill ha mer. Rent näringsvärdesmässigt är det samma kaloriinnehåll som i vilken fullfet glass som helst (det på boxen är felskrivet), fastän denna har en helt annan fördelning med övervägande protein-innehåll. Och den här proteinsmaken som lätt smyger sig in: denna smakar inte som det, över~huvud~taget. Jätteimponerad!

Totalt: 26/30

onsdag, oktober 21, 2020

Heldagsutbildning i stödsamtal

Tisdag var dagen med stort D. Den dagen som jag förväntansfullt och nervöst väntat på, där jag och Malin skulle hålla vår heldagsutbildning i stödsamtal för BVC-sköterskor. Jag har suttit och pillat med den här utbildningen under många månaders tid, och idag skulle den framföras!

Utbildningen skulle hållas i Malmköping - mitt i Sörmland och en timme ifrån Nyköping, för att så många sköterskor som möjligt (från Eskilstuna, Flen, Nyköping och Mariefred) skulle kunna komma. Den jävla hyrbilen hade frost på sig. 


Frostade av, hämtade upp Malin som förberedde det sista och så for vi över Sörmlands vägar. Soluppgången var obeskrivlig. Det ser nästan ut som att skogen brinner där borta. 😍 


Kl. 8 var vi framme utanför Hotel Malmköping - dagens konferensanläggning. 


Vi fick tillgång till rummet, startade upp dator och projektor och väntade in våra sköterskor. Totalt skulle vi bli 25 stycken inklusive, plus mig, Malin och vår kollega och barnsjuksköterska Sara. 


Hej här är vi, söta och peppa!


Har sagt det förr och säger det igen: Det bästa med utbildningar är allt gratis fika. Till frukost fick vi en chèvre-smörgås på ett svingott, egenbakat filmjölksbröd med rosmarin. Hade kunnat äta en hel limpa!


Alltså utbildningen flöt på så bra! Från att dagen innan stått och övnings-hakat mig framför Emil, så stod jag där med VÄRSTA flow och bara LeVeRerADe.

Till lunch blev det slottsstek med kokt potatis, gräddsås och vindruvsgélé från deras *lokala* odling. 


Dagen fortsatte, och eftersom utbildningen är helt *nygjord* så hade vi inte helt koll på tiderna. Blev att vi avslutade mer än en halvtimme tidigare, trots att vi hade ett låååångt rollspel i slutet där jag rollspelade ett helt stödsamtal med en nedstämd mamma (Malin). (Men vem gillar inte att få sluta tidigare?). 


Vi for hemåt, lämnade in hyrbilen och sedan fick jag skjuts hem av Malin. Det regnade och jag var tacksam att inte behöva bli helt dyblöt. 

Emil fixade middag. Grillad kyckling, som vi åt med sallad respektive ris, och så sötsursås


Han är så bra på att laga mat, den där. (Särskilt eftersom jag kokat både riset och hackat salladen 😆)

På kvällen såg vi Vargen Kommer och redan när det var tio minuter kvar av avsnittet börjar jag tänka att jag inte vill att det ska ta slut. Så måste en vänta hela vägen till SÖNDAG för ett nytt?!