Lösenord

måndag, november 19, 2018

Nyköpings största fest - tema "gala"

I lördags hade jag och Emil (och resten av Nyköping i åldrarna 18-28?) blivit bjudna till årets fest. Det var en tjej som fyllde 20 år, hyrt lokal och som bjudit in i princip alla till fest. 70 personer skrev sig komma till eventet, och temat var "gala".

Jag klädde mig så uppklätt och tjusigt som jag bara kunde. Egentligen var jag inte så peppad på att gå enligt fenomenet fest, men det kändes lite härligt att få klä upp sig extra fint. Känns som jag aldrig får göra det!


Emil hade kavaj, skjorta och chinos.  


Vi började med en förfest hemma hos Andreas, där vi mötte upp Fredde, Marcus och Robin. De alla var så stiliga med vit skjorta och fluga! Åh, jag tycker fluga är så stiligt på män.

Vi spelade svälta räv och lite andra drinking-kortspel innan drösen med fem nya personer ramlade in på förfest. När vi alla spelat en omgång ring of fire (och Andreas åkt på att dricka häxblandningen som är straffet för förloraren) så körde de två nykteristerna i gänget till festen.

Festen hade ännu inte kommit igång när vi kom fram, men lokalen var prydd med ballonger, girlanger, glitter, spotlights, bål, groggvirke och massor av skålar med chips och popcorn.


Vi spelade beer pong och Nyköpings ungdomskretsar började rulla in.


Jag fick värsta "skoldisco"-känslan av den här festen. Vissa gäng (säg: mitt) stod mest och fuldansade i mitten av rummet. Vissa satt på scenkanten och tittade på. Andra satt vid ett bord och åt chips. Sedan kan ni försöka se en dansande Marcus (blå skjorta), Fredde (vit skjorta) och Emil (kavaj).


Jag var med dem och dansade i mina högsta klackar, men i och med att jag inte var lika berusad (dvs: inte berusad alls) så hade jag inte samma uthållighet på dansgolvet. Om och om igen gick jag och satte mig på sidan och tittade på, innan antingen Marcus kom och drog mig tillbaka "kom igen, dansa med oss! Klart du ska va'me!" eller Emil lyfte upp mig, bar mig tillbaka till dansgolvet och kysste mig.


Kan tycka det är lite roligt att bara titta på från kanten ibland. Men samtidigt är det ju smickrande när en blir upphämtad sådär - då känner en sig lite extra uppskattad.


Vännerna mina blev allt mer på pickalurven - Andreas fick rödsprängda ögon, Emil blev sådär fånleendes och Marcus började dansa bugg med en okänd tjej på dansgolvet.

När vi varit där i två timmar var klockan bara 22, och jag tänkte att det nog inte skulle bli roligare än såhär. Jag hade fått varit med på en hel del - ätit ur varenda chipsskål och utvärderat smakerna, spelat beer pong, dansat till dagens hits, slagit klackarna hårt i golvet, hånglat, druckit av groggvirket, spelat volleyboll med en ballong och skriksjungit med i låttexterna.

Vi åkte hem, åt rostisar på stående fot i köket och pratade om kvällen som varit. Sedan kröp vi ned i soffan. 


Där vi drack te, tände ljus och åt kanelbulle. 

söndag, november 18, 2018

Raclette och Spyro (the magic dragon!)

Bloggen har börjat stagnera. Jag har inte motivationen att uppdatera. Det är underligt - för jag fotar och tänker mig händelser i tankar om hur jag skall dokumentera det (precis som jag gjort sedan jag började blogga för tio år sedan), men sedan fastnar det. Sedan visar jag er bara inte.

Vi får se när det blir roligt igen att dela med mig av mitt liv. Men till dess får det bli som det blir.

I fredags så hade jag och Emil planerat att äta raclette till middag. Det är en sådanhär perfekt murrig vintermånadsmåltid, då det är varmt, mysigt och mättande. Dessutom hade jag tuffat igång surdegen och gjorde två knotiga, högst imperfekta små sirapsbaguetter.


Vi dukade upp med levande ljus, tryffelsalami, smör och en smältande fransk comté.


 Emil ville givetvis dokumentera. Det är inte alla dagar vi äter smält ost till middag. Det är lite lyx över det.


Denna fredag var Emil extra glad, för hans beställda paket hade kommit. I paketet låg nya pokémonspelet, och bäst av allt: nya Spyro!!!!!!

Jag spelade mycket Spyro när jag var liten, på mitt ps1, och nu har de gjort en remake på det gamla spelet till ps4.


Det ska vi spela ut tillsammans, jag och Emil. Vi började med att spela 2 timmar och köra ut 21% av spelet redan första dagen. Ska dock ge all cred till Emil för framgången, för själv har jag inte spelat på så länge att jag i princip glömt vilka knappar man ska trycka på. Emil framförde den lilla draken med perfektion, medan jag mest råkade springa in i hus och stolpar och skrattade högt åt min egen brist på skicklighet.

onsdag, november 14, 2018

Vardagslunk med whiteboardtavla och mango-te

Efter den händelserika helgen börjar saker rulla på igen. Tillbaka på jobbet, jag har mina besök, fikar med kollegorna... Särskilt glad att komma till jobbet är jag då mitt kontor äntligen blivit utrustat med både knapptavla och whiteboard. 


Förstår inte hur jag klarat mig utan whiteboard så länge. Hur skall jag annars kunna rita upp alla psykologiska samband och händelseförlopp på ett begripligt sätt för mina patienter? Hur skall de förstå the circle of security? Hur skall jag annars kunna förklara eskaleringen av vardagskonflikter på ett begripligt sätt?!


Annars är det lite kyligt på jobbet. Jag dricker kopp efter kopp med te. Hittade ett mango-te som gjorde mig helt lyrisk vid åsynen.


Annars är jag bara lycklig att november fortfarande är rätt milt, så pass att jag vissa dagar kan promenera till jobbet. Jag och Emil har ramlat in i hushållslunken med matlistor, tvättschema och seriegluttande under kvällarna. Jag älskar det.

Jag är så kär i Emil just nu, och vardagslivet med honom. Ikväll skall jag laga kålpudding - en vardagsfavorit. Men imorgon, vet ni, så ska vi gå på bio! Det är inte ofta jag unnar mig det, inte.
(OCH!! Nu är det bara 8 dagar kvar till vår tvåårsdag!)

söndag, november 11, 2018

10K KCAL CHALLENGE

Klockan slog midnatt, och vi alla sprang in i köket för att hämta varsin burk Ben & Jerry's. Vi började med glass, te, och försökte få i oss så mycket som möjligt innan sovdags. Ju mer vi fick i oss nu, desto mindre skulle vi behöva pressa efter vi vaknat.


Efter glassen var jag ute efter något salt, så både jag, Emil, Marieke och Dirk plockade fram varsin chipspåse. Jag glömde fota, men åt 40 gram av tryffel- samt cheddarchips. Sedan tog jag en bit butterkaka.


Dirk åt upp nästan en hel påse Doritos med ranch-dipp, Emil moffade en hel bunke sourcream & onion-chips och Marieke gick in på choklad och donuts.


Emil var en riktig maskin! Vi loggade allt i en app i mobilen, och när vi somnade hade vi alla ett extremt matkoma.

Jag vaknade på morgonen vid 09 med en helt uttänjd, öm och fortfarande full mage. Vi började samtliga med att skriva upp morgonvikten samt stundande kalori-räkning. Innan frukost var jag den som låg sist (vilket jag starkt räknat med!).


Min frukost blev Start!-müsli och smörgås. Emil åt en jätteskål med chokadflingor och nutella, Marieke åt yoghurt med müsli och Dirk bacon och ägg.

Efter den frukosten låg vi andra runt 2800 kcal, och Emil hade dragit ifrån med en whopping 4000 kcal. "Fan, jag kommer ju klara det här ju!" menade han. Vi andra var i ett tillstånd mellan beundran och chock över hur bra han låg till.

Efter att ha slappat ett tag på soffan var jag och Emil tvungna att ta oss ut på en liten promenad. Slänga sopor och panta burkar, var tanken.


Vi behövde verkligen röra på oss. Magen kändes helt utspänd, och en liten promenad innan lunch var precis vad vi behövde.


Jag älskar dig, min knasboll. Vi är helt galna som gör detta.


Vid 12 var det dags att ta oss ut för lunch på stan. 


Vi skulle till stället med bäst burgare i stan: ät. Det var ett självklart val. När vi kom fram var ingen av oss direkt hungrig (förutom Dirk, men det var för att han ätit en så knapp frukost).


Burgare är bra, för det är så jäkla kaloritätt. Och precis lika gott som onyttigt.


Snart kom maten in som vi beställt. Jag och Emil tog varsin tryffelburgare med massor av ost och karamelliserad lök.


Dirk körde på en trippelburgare med sötpotatispommes och en ranch-dipp, och Marieke en burgare med friterad kyckling. 


Vi alla lyckades slutföra, men Emil kände sig lätt illamående efteråt. Marieke och jag kände också mättnaden rejält, till skillnad från Dirk som sade "jag hade lätt kunnat ta en till". För första gången sade Emil "Alltså.... Jag börjar tvivla på att jag kommer klara det här." (Tydligen bara jag som inte är totalt naiv gällande detta, men nu börjar polletten falla ned för de andra!)

När vi kom hem såg ställningen ut såhär: (jag låg inte sist!!!!!).


För trots att Dirk kan äta en hel jäkla del, så pressar han sig inte på samma sätt som vi andra. Emil, däremot, ledde med hästlängder, och kände sig efter ett toalettbesök tillbaka på banan igen.

Dags för nästa intag. Milkshake från Max!


Lyxshakes/milkshakes till samtliga samt Dirk tog en extra burgare och Emil några chili cheeses. Det var något spännande som hände när vi alla drack våra kalla milkshakes - plötsligt kändes mättnaden inte lika påtryckande, och det kändes lättare att fortsätta äta. Jag tog en skål med cheddar- och tryffelchips, och testade en ny lokal glass med smak av lussebulle som precis kommit ut i affärerna.


+ 1000 kcal bara där för min del! Marieke och Dirk smakade av lussebullsglassen (som aldrig smakat lussebulle givetvis, det svenska påhittet) och Marieke tyckte den var så vidrig att hon var tvungen att spotta ut. Själv åt jag upp burken med god aptit - den smakade precis som lussebulle (med saffran och russin)!

Vi slog oss ned för att spela ett parti Munchkin. Jag åt en ostsmörgås, lite choklad och några schtroumpfs. 


Emil försökte äta en skål med chips, men när det blev för svårt så krossade han den med handen och åt chipskrosset med sked. *endast under 10k*


Mitt under spelet fick Dirk mersmak för mer mat. Han låg nu under med flera tusen kalorier jämfört med oss andra, men nu gjorde han det som ingen annan hade magrum för - beställde pizza. En XL amerikansk panpizza med salami och massor av ost. Marieke räknade ut att hela pizzan skulle ge honom runt 4200 kcal - helt vansinnigt!


Emil påbörjade sin sista måltid med en burk Ben & Jerry's, inblandad med en 200g marabou med frukt och mandel. Det tog inte lång tid förrän han låg helt utslagen och bara ville dö.


Det var så svårt för honom, stackaren! Han försökte pressa sked för sked, men det blev allt svårare. Snart hade hela glassen smält och skålen bestod av en sörja av smält glass och chokladbitar. Emil låg runt 9700 kcal och kände sig nästan redo att kasta in handduken.


Marieke och jag växlade mellan att säga "det är klart du får ge upp om du inte orkar, Emil" till "kom igen, bara SÅ LITE KVAR. Tänk, du kan inte sluta nu när du är så jävla nära!". Vi tittade på 10k kcal-challenges på youtube, och när personen på tv:n mådde illa ropade Emil mot skärmen "jag vet precis hur du känner!!!" medan vi andra runt om satt och asgarvade.

Dirk klarade inte av de två sista bitarna av pizzan, men lyckades pressa en sista burk Ben & Jerry's - och helt plötsligt hade han klarat sig över 10.000-sträcket. Han som var en underdog igenom nästan hela utmaningen, men som nu tog igen sig med pizza för 3000 kcal och en burk glass.


Emil låg fortfarande utslagen och kunde knappt röra sig. När Dirk klarade det så fick Emil också förnyad energi. Han insåg att han inte hade en chans att klara av att äta glass-sörjan, så han gjorde sig en ostsmörgås med skinka och tuggade varje bit i flera minuter.

23:15 hade han lyckats pressa i sig sin sista smörgås.


Snacka om att han kände sig nöjd!


Och jag menar... Det här trodde jag ALDRIG. På riktigt, ALDRIG. När vi tidigare pratat om detta, och alla runt mig har suttit och sagt "alltså, det där är ju inte svårt" och ingen har trott mig när jag påstår motsaten. Men han klarade det (även fast han visst medger att det var jävligt svårt).


10.002 kcal landade Emil på, och som förväntat på klarade jag sämst. (jag skyller på att jag även väger minst).  


Vi kände oss inte i toppform när vi vägde oss (men hade gått upp förvånansvärt lite!). Magarna var utspända, vi ville inte ens se synen av mat och vissa av oss hade svårt att ta djupa andetag. Men nu hade vi gjort det (och vissa av oss till och med klarat det!). Vilket jag aldrig hade trott. Jag hade aldrig trott att någon av oss skulle lyckas.

Vi gick och lade oss, helt slutkörda efter den otroliga dagen. Detta var något vi inte skulle glömma i första taget. Nästa dag, redan på förmiddagen, skulle Marieke och Dirk flyga hem till Nederländerna igen.

lördag, november 10, 2018

Kvällen innan 10k kcal challenge

Som tidigare beskrivet så åkte jag och Emil och hämtade upp Marieke och Dirk efter att ha ätit middag på torsdagen. Äntligen fick jag träffa min bästa vän igen!!!! Men vi hann inte mer än att köra timmen hem och sedan lägga oss för att sova. Dagen efter, fredag, skulle vi preppa inför 10k kcal challenge. 

Jag gick tidigare från jobbet, och medan Emil jobbade så åkte jag, Marieke och Dirk och handlade. Det blev en hel del, kan jag säga.


Allt ifrån chokladbarer, chips med dipp, donuts, butterkaka, nachos med ost, godis och sex burkar Ben & Jerry's. Marieke började direkt räkna ihop allt, och vi var rätt lyriska. "36 tusen kalorier för allt detta."


Vid 16-tiden hämtade jag upp Emil på hans jobb, och vi åkte hem för att äta fredagsmiddag. Det blev min hemgjorda pulled pork med bröd och sallad. Plus massor av flera svenska, lokala öler för öl-konnässören Dirk att provsmaka.


Efter maten var klockan 19, och vi kunde knappt vänta till dess att det skulle bli midnatt! Vi hade nämligen börjat hitta en strategi för hur vi skulle ta oss an den kommande mat-utmaningen: 1) börja vid midnatt, smälla ett par tusen kalorier och sedan sova. Alltså få ett försprång! 2) blanda mycket mellan salt och sött, så att vi inte tröttnar för mycket på en smak.

Alla tre (förutom jag) trodde fortfarande att det skulle vara en barnlek. För att få tiden att gå spelade vi Munchkin.


Jag hade lyckats bygga upp en jäkligt stark karaktär i spelet. 


... Trots det så vann Marieke. Det var bara för att hon var alv.

Efter ett par timmars spelande slog vi oss ned i soffan och tittade på cheesy romantiska komedier med jultema.


Vi alla låg där och gosade med våra respektive, och utbröt då och då "kan det inte bli midnatt än?! Jag vill äta min Ben & Jerry's!". Vi var alla extremt peppade (men samtidigt skräckslagna för vad som komma skulle) och sötsugna.


Mycket skämt, mycket skratt och flera filmer.... Sedan slog klockan midnatt.
Det var startskottet för vår 10k kcal challenge. Men mer om det i nästa inlägg........