Lösenord

onsdag, februari 20, 2019

Sakta men säkert

"Hur länge skall det vara såhär?" sade Emil bara igår, efter att jag börjat gråta när han inte kom till middagsbordet den tid vi överenskommit. "Jag vet inte", sade jag. "Jag är bara extra känslig för allt just nu". 

Trots detta var igår märkbart bättre än i förrgår, påtagligt bättre än dagen innan det, extremt mycket bättre än i lördags och vansinnigt mycket bättre än fredagskvällen.

Sakta men säkert går jag från otröstlig, affektivt överreaktiv och vek till lugn, accepterande och stundvis skrattande.

Emil finns vid mig så nära som varje andetag, tillbringar kvällarna med att se på serier och gosa. Han försöker kompensera genom att "ge mig den sista pepsi:n", låta kramarna gå i ett och låta bekräftelsen flöda konstant. Det lindrar för stunden, men så fort jag låter tankarna skena iväg är jag tillbaka.

Imorse vaknade jag upp och det kändes okej. Det kändes lite bra, till och med.


Jag gick till jobbet i soluppgången (blivit så milt att jag kan börja promenera nu!), andades frisk luft och hade inte ont i någon del av hjärtat alls.

Jag hade konsultation på ett bvc precis bredvid Emils jobb, och kunde tillbringa en hel halvtimme där med att äta frukost, pussas och skratta. På vägen tillbaka till jobbet hann jag fixa naglarna på lunchen. Jag tror jag skall blogga om dem redan imorgon.

Jag tror jag snart är återställd. 

måndag, februari 18, 2019

A men inte B.

Det har varit en vidrig helg. Jag har mått avskyvärt dåligt, och varvat förtvivlat gråt med kärleksfull klängighet. Jag har försökt distrahera mig, för jag vet att det kommer gå över - men det är tufft att sluta tänka på något som gör så ont.


Jag måste härda ut och stå ut med känslan till dess att jag börjar normalisera det och allt känns okej. Just nu är jag mest rädd och orolig och tafatt och känner mig världens mest svaga, sorgliga och osäkra person. Men jag vet att det kommer gå över om jag bara står ut och vänjer mig vid tanken.

Jag säger A men jag klarar helt ärligt inte av att säga B. Jag är ledsen.

För att trösta mig så råkade jag shoppa kläder för 2000 kronor i söndags. Sedan åt vi glass, för att glass är alltid glass är alltid glass. I tio minuter var det gott.

Återkommer mer när jag mår bättre.

söndag, februari 17, 2019

Mitt livs andra panikattack

Under fredagskvällen hade jag mitt livs andra panikattack. Min första kom förra året; då jag insåg att jag skrapat upp hela sidan av BUP:s tjänstebil efter tre månaders anställning.

I fredags var det exakt samma sensation i kroppen. Pulsen ökade och började bulta i kroppen. Den förhöjdes; bultade i halsen, bultade i huvudet, bultade i ögonen och öronen. Allt jag hörde var bultandet. Helt plötsligt fick jag ingen luft - jag kippade efter andan, ett akut hyperventilerande för att få in liv i kroppen. Luften jag fick in hade som inget syre, varpå paniken steg i mig.

Från ögonen strilade tysta tårar, ned över nästippen, droppade på golvet - allt i bakgrunden av det höga bultandet och det desperata kippandet efter andan. Magen kändes som ett stort öppet sår, helt ihåligt och obeskrivligt smärtsamt. Det enda jag hann tänka var "nu är det över. nu dör jag. nu dör jag på riktigt."

Jag vek mig på mitten och gled ned på golvet, pressade knäna mot magen som för att dölja det öppna såret. Till slut var det enda jag kunde tänka "låt mig bara dö fort, så det inte fortsätter göra ont".

Efter ett par minuter, som av ett trollslag, så var luften jag andades full av syre igen. Jag tog långa, lugna andetag och försökte återuppfylla kroppen. Pulsen tystnade; smärtan i magen avtog; gråten dämpades. Ovanför mig stod Emil, och tittade på mig oförstående och skrämt.


Panikattacken lämnade mig utmattad, svag och orolig. Jag bar med mig den känslan hela gårdagen, och tillbringade lördagen med att gråta. All kraft var som bortblåst - jag försökte promenera, träna, men jag orkade ingenting. Istället grät jag i princip hela dagen, tysta tårar. Mina tankar präglades av ett dåligt självförtroende, en hopplöshet, en rädsla.

Idag, söndag, känns det bättre. Mina ögonlock är svullna och stora som kastruller efter att ha gråtit och torkats hela gårdagen. Ser ut lite som under den här perioden för tolv år sedan, när mamma dog. Då gick jag också runt med kastrullögonlock.

Ställer mig själv frågan om jag egentligen tillkännager för mycket av mig själv i den här texten just nu: om det jag skriver borde hållas för mig själv. Men just nu känns det bra att skriva, och därför kommer jag publicera den här texten. Det finns ingenting att skämmas över när det kommer till panikattacker, ångesttillstånd eller psykisk ohälsa. Det är naturligt, och vi alla har eller kommer att gå igenom någotdera (rent statistiskt sätt, och sorgligt nog).

Se på mig - jag lever ett i övrigt lyckligt liv med god självkänsla, trygg boendesituation, självförsörjande med trivsamt arbete, lever i kärleksfulla relationer (med både familj, vänner och partner), frihet och möjlighet att tillgodose alla mina behov och intressen... Ändå händer detta ibland. Och det är okej.

fredag, februari 15, 2019

Trerätters på alla hjärtans

Alla hjärtans dag! Den dag som klyver Sverige itu, och separerar oss från de klyschiga firarna till de barska realisterna som inte faller för kommersiella trick. (Spoilervarning: Jag är en klyschig firare!).

Så pass hängiven att jag till och med klädde upp mig i rött.


Dagen gick som på räls! Två nybesök: kartläggning, psykoedukation, hemuppgift, uppföljningsmöte bokat, hejdå!  

Redan klockan 14:30 stämplade jag ut, och gick hemåt. Det var plusgrader (8 stycken till och med!) och jag var så lycklig över att kunna promenera utan att huttra. Gick på K-brunnar (som vanligt), men som kändes lite extra speciella just idag.


På vägen hem stannade jag för att köpa något lite *extra* för dagen. Jag kom hem en timme innan Emil, och lyckades således preppa lite. En lång, stor, röd ros och Emils favoritpåse godis. Sedan dukade jag upp bordet för vår alla hjärtans dags-middag.


Medan jag stod och dukade fick jag ett pling i mobilen. Emil hade skrivit ett jättefint inlägg om oss, och jag bara stod och log som en tok. Älskade, älskade Emil!


Så kom Emil hem, och han blev bemött med kyssar och hårda, varma, långa kramar. Jag vet inte vad det var, men på något sätt var vi båda i precis rätt kärleksfulla mode, och kunde inte få nog av att kramas.

Men hungern tog över och vi bestämde oss för att börja med maten: ikväll skulle vi göra vår första trerätters! Jag stod för förrätten, vi delade på ansvaret för huvudrätten och Emil stod för desserten. Jag började således med förberedelserna för den första rätten.


Förrätt: Minipizzor.
En margherita (tomatsås-herrgård), en potatis-purjolökspizza (västerbottenost-potatis-purjolök-pesto-gräddfil)
samt en tryffelpizza (tryffeltaleggio-tryffelsalami-tryffelolja). 


Så dukade vi upp fint på bordet, delade samtliga pizzor på mitten och åtnjöt en i taget. Delad förstaplats fick tryffelpizzan samt margheritan (8/10) medan potatispizzan hamnade bakom med 6,5/10. Gott var det, ändå!


Det här var min snygga dejt. 


Huvudrätt: Oxfilé med potatisgratäng.
Oxfilé stekt rare med potatisgratäng med västerbottenost och tryffelmajonnäs.


Det hade gått en timme mellan för- och huvudrätt, och vi hade suttit och pratat, hållt handen och lyckats smälta maten. Jag gjorde en liten bönsallad till maten (Emil äter ju helst inte grönsaker) och så den perfekta tryffelmajon till. *super-romaaaantic*


Kan bara säga att det var förjävla gott. Det är något jag älskar så vansinnigt med potatisgratäng (och potatismos), vilket är komiskt eftersom jag inte gillar kokt potatis som den är. Men med lite smör och grädde, ja, då blir potatis himmelriket!

Efter huvudrätten var vi fullproppade. Vi fick lägga oss ned i soffan med värmefilt och titta på två avsnitt Suits. Därefter var vi redo för efterrätten! Emils kaka hade legat och svalnat i några timmar, och nu kunde han klä den med cream cheese frosting.


Dessert: Morotskaka.
Emil hembakta morotskaka med cream cheese frosting.


Desserten tog vi med oss in till soffan, satte på det senaste avsnittet av Wahlgrens Värld och bara myste. Den var fasligt god, och jag sade till Emil att "du får akta dig när du gör sånahär goda saker, för jag kommer bara vilja att du gör om det!".

Efter en till godisknäpp med sportlunch och kinder, så bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Klockan 23 lyckades vi båda somna in, liggandes hand i hand i vår säng.

Och denna kväll var så ypperlig, och så fin! Jag fick verkligen känna hur mycket jag uppskattade Emil; att vi träffades för första gången, att jag kysste honom, att han besvarade kyssen, att han tog ledigt från jobbet och åkte och träffade mig i Stockholm tre dagar senare... Och vidare det liv vi har nu, med vårt bo som jag trivs så jädra bra i, vår relation, våra resor, våra myskvällar...

Emil gör mig lycklig, liksom.

torsdag, februari 14, 2019

Dagskonferens på Blommenhof

I tisdags hade jag dagskonferens på ett av Nyköpings finare hotell och konferensanläggning: Blommenhof.
Enbart 15 minuters promenad från lasarettet, det var som menat!


Jag älskar Blommenhof eftersom lokalerna är så fräscha, ljusa och med stora fönster. Trädgården är tokvacker, och all mat jag ätit har varit superb.

Idag var det utbildning för BHV-sköterskorna i södra regionen, om barnens 5 M: mjölk, mat, mildison, magar och mående. Publiken beblandades även med logopeder, överläkare, dietister och så vi tre psykologer.


Jag har vansinnigt svårt att lyssna uppmärksamt på en presentation utan att ha något att pilla med (mvh tjejen som klarade ut psykologprogrammet genom att lösa korsord på föreläsningarna). Vanligtvis har jag dator eller mobil, men jag försöker vänja mig av vid det (pga ser sjukt respektlöst ut)... Så ja, då hade jag inget bättre för mig än att tvingas klottra.


Ämnena var riktigt intressanta, och (som vanligt) föreläsare av blandad kvalitet. Även dessa konferensdagar så blir jag så vansinnigt hungrig av att göra ingenting. Blev lyrisk när jag fick mat framför näsan. Det serverades kalvgryta med sirapsbröd, örtris och sallad.


Konferensen varade 8:30-16, och vid 14:30 kan jag meddela att pappret tog slut. Tur att det precis då var fika. Och gud, fikat på Blommenhof! (tog ingen bild pga rusning till matsalen)...

Blåbärspaj, grädde, fruktsallad, mörk choklad, mockarutor, saffransbiscotti, kolasnittar, chokladtäckta mandlar, nötter... Oh my. Sweet life of konferens.

Vid 16 var konferensen avslutad, en nyklippt Emil hämtade upp mig på parkeringen och så åkte vi och handlade inför alla hjärtans dag-middagen vi skall ha. Åh, jag längtar!

Men ni har väl inte glömt fiskgratängen? Den blev.... perfekt!


Torskfilé, egenkokt hummersås (okej, fuskade med hummerfond hehe), farmors potatismos och ett överflöd av dill. SÅ HIMLA GOD! Slickade ur formen (bokstavligt talat) när den var uppäten, så att jag inte skulle missa en droppe.

(Obs! att det blev så mycket potatismos över så Emil fick en extra matlåda med köttbullar till, se hörn av bild. Obs! Detta efter att jag slevat i mig några slevar mos direkt ur kastrullen pga så gott!!! Älskar potatismos.).

Men annars så! Idag är det en "speciell" dag.

Vad har ni för alla hjärtans dags-planer?
(Mina får ni läsa om framöver!)

onsdag, februari 13, 2019

Stående ovationer vid matbordet för en tacopaj

Helgen mynnade ut till veckan efter ett härligt traditionellt glass-avslut. Både jag och Emil var ju lyriska för att vi så snabbt hittat den nya Ben & Jerry's-smaken, och ännu gladare för att den uppfyllde våra förväntningar!

Jag fick till en riktigt snygg bild på den framför min glassvägg (som bara växer och växer!).


I söndags gjorde jag även en tacopaj, efter påtryckning från Emil. Han har i flera dagar gått runt och sagt "åh, vad gott det vore med tacopaj!" med självömkan i rösten. Vanligtvis drar jag mig från att göra paj pga omständligt (bli kletig när en gör pajdej, den ska vila, sen förgräddas, sen i slutet blir pajskalet ändå alltid torrt och tråkigt och det jag pillar bort på tallrikskanten), men när Emil verkligen-verkligen är sugen på något... Så får en väl bidra med lite.


Jag blev himla nöjd med den, trots allt! Jag kryddade pajdegen rökt paprika, vilket livade upp den en hel del (jag tyckte fortfarande den var torr, men Emil åt av den med god aptit.. Han åt till och med upp mina kanter!).

Han var så glad att jag hade gjort den så att han överöste mig med komplimanger och beröm. Jag var lite skeptisk över dessa stående ovationer vid matbordet, och fick svar när han tillade "ja, men jag vill ju att du ska bli så glad att du vill göra den igen!".

... Trots det överkryddade smickret så blev jag glad!
Ikväll skall jag även laga fiskgratäng för första gången på FÖRALLTID TYP (minns inte ens senaste gången jag gjorde fiskgratäng) pga eget akut craving. Håller tummarna för att det går vägen..!

tisdag, februari 12, 2019

Glassrecension: Ben & Jerry's Topped Love is...

Jösses, så jag längtat! Det var i början av året som det kom ut på sociala medier att den nya smaken av Ben & Jerry's skulle släppas i februari. Sedan dess har jag regelbundet kikat i frysdiskarna på alla butiker jag satt min fot in - en vet aldrig var eller när den dyker upp först! Den 9:e februari hittade jag den i butik, och den 10:e februari var det dags för provsmakning och glassrecension.

Ben & Jerry's Topped Love is...
Smörig kolagräddglass med rosa salta kolabitar, kakvirvel, rosa bitar av vit choklad och skedbar rosa topping


Smak: 8/10
Jag hade höga förväntningar redan från början - "buttery brown sugar ice cream" låter precis som min kopp te! Toppingen däremot, är precis som i Strawberry Swirled: smörigt och smakar alldeles för fettigt. Den är emellertid rejält bättre än glassarna med mjölkchokladtopping, då sötman i den denna vita chokladsmak kompenserar för det smöriga en aning. Men nu, på tal om glassbasen..! Så god! Både kakswirlsen och glassbasen. För att inte tala om de saltade karamell-cupsen (med perfekt sälta!) med vit choklad runt om (perfekt sötma!).. Mmm!

Utseende: 5/5
Går inte att säga mycket. Den här skedbara toppingen uppepå, med rosa hjärtan av vit choklad. Ja, det går ju knappt att göra ett glasskoncept mer attraktivt (rent estetiskt).

Tillgänglighet: 1/5
Har ännu bara funnit den i en butik - en privatägd icabutik uppe i norra Nyköping. Varken de stora coop eller ica maxi har ännu fått in dem.

Upplevelse: 7/10
Upplevelsen var bättre än de andra topped-glassarna, just för att den vita chokladtoppingen faktiskt går att äta (även fast jag hellre hade skippat den). Men det som gör upplevelsen med denna glass ännu bättre är just glassbasen - nötig och söt, tillsammans med karamell-cupsen, som är härliga att tugga sönder och inuti finns en perfekt saltad karamellsås. Det får högt betyg, trots allt - trots den skedbara tvivelaktiga toppingen!

Totalt: 21/30

Nyfikna på scoring över alla Ben & Jerry's-glassar? Klicka här!

måndag, februari 11, 2019

Giro Pizzeria Napoletana, nya vinterskor och MoS med Teneriffa-gänget

Lördagsmorgonen vaknade jag och Emil upp på Nathalies soffa, smygåt frukost ur hennes kylskåp och försökte förgäves få igång tvn.


Med förgäves innefattas således "DET GÅR JU INTE FÖR I HELVETE" så vi fick ligga med våra morgonsvullna ansikten och scrolla instagram istället. Det gick det med!


Efter att ha duschat vaknade Nattis och Victoria upp till liv, och vi gjorde oss i ordning för dagen i sällskap av deras kaffekoppar. Runt 12-tiden var det däremot hög tid att jag och Emil begav oss av - vi hade planer för denna Stockholmslördag!

Klockan 13 skulle vi möta upp Malin, Oscar och Fredde på en napolitansk pizzeria mitt i stan. Efter att ha virrat runt i en evighet efter parkering, så fick vi tillslut pröjsa 85 kr/h (?!??!) för att stå i ett parkeringsgarage och sedan gå i regnet i 7 minuter. Men - fram kom vi!


Giro Pizzeria Napoletana på Sveavägen. Eftersom det tagit sådan tid att hitta parkering, så var Malin och Oscar redan på plats. Fredde sms:ade i all hast att han skulle "bli lite sen", att han skulle käka på vägen och möta upp oss senare. Emil och Oscar sitter nedan och pratar om något som Oscar verkar te sig lite skeptisk till.


Jag lyckades övertala Emil (efter många om och men) om vilka två pizzor vi skulle beställa (vi beställer alltid två olika och delar på dem). Margheritan var ett självklart val, men den vita pizzan med svampkräm, vildsvinssalami och tryffelolja var Emil mycket tveksam till. "Jag förbehåller mig rätten att klaga om den är äcklig!" förkunnade Emil innan han slutligen gav med sig.


"Ja, det får du göra!" kontrade jag, och så beställde vi. En Margherita San Marzano och en Porcini Tartufo. Nedan skådar ni den vita pizzan med svampkräm, mozzarella, parmesan, vildsvinssalami och tryffelolja. 


MEN TJI FICK HAN för den var så jävla god!!!! Precis som jag hade hoppats. Och Emil erkände efteråt att det hade varit ett bra val, för att äta hälften av båda pizzorna var verkligen en optimal smakupplevelse!


Efter maten satt vi och försökte bestämma vad vi skulle hitta på. I början hade vi haft förhoppningen att styra upp något stort såsom laserdome eller escape room, men nu när vi inte blev ett så stort sällskap var vi tvungna att tänka om. Cosmonova? Asch, det gick inte bra filmer. Hem och spela sällskapsspel? Nä, det var för ostädat hemma hos Malin och Oscar. Mall of Scandinavia, då?... Jo, det tar vi!


En kortare biltur och så var vi framme! (Jag var mest glad att låta tickandet på 85 kr/h-parkeringen försvinna). Emil blev lyrisk över att de hade en Lindt-butik.


Efter att han handlat en påse med lindor-kulor i lösvikt, så slog vi oss ned på ett café och fikade. Och inväntade Fredde, för nu var han på ingång! (Han skulle bara åka 1½ timme från Nyköping, haha).


Slutligen dök han upp, den tjommen! Klockan 17 (enbart fyra timmar sen) satt han med oss på fiket. Resterande sällskap hade bestämt att vi skulle gå på bio klockan 18:30, och det gick Fredde med på. Medan Fredde åt sitt fika med Emil, Malin och Oscar råkade jag hitta ett par nya vinterskor i butiken bredvid. Halva priset på reapriset, förkunnade kvittot, och jag fick fodrade snygga skor för 199:-!!!


Klockan 18:30 började bion. Vi hade i sista stund bokat biljetter på filmen Glass, och satt alldeles för långt fram precis i kanten. Jag erbjöd mig ta kantplatsen, eftersom jag ändå måste springa och kissa under filmen.


Filmen var dålig. Haha, förlåt, men trots det att jag har sett föregångarna till filmen så tyckte jag att den inte höll måttet. Det går inte att blanda realism med science fiction på detta sättet - det sticker mig i ögonen och jag kan inte ta till mig filmen då. Den enda som tyckte att filmen var bra, det var Fredde (men jag tycker då han nöjer sig med allt).

Klockan var numera 21, och vi var samtliga trötta. Vi kramade Malin och Oscar adjö, splittade på oss och så körde vi hemåt. Väl hemma utmanade Emil mig i ett par partier fyra-i-rad och bjöd på provsmakning av lindor-kulor.


Jag vann 3/4 matcher (försök slå detta mastermind!!!) och sedan borstade vi tänderna för att hoppa i säng.

söndag, februari 10, 2019

Fredagsindiskt med syrran och Christer

I fredags hade jag en riktigt lugn och härlig dag på jobbet. Så pass lugn att jag till och med hann med att springa över till affären och handla färdgodis till eftermiddagens bilresa. Emil hade inte mått så bra under morgonen (hotande försening till jobbet, hala körbanor, generell morgontrötthet och stress), och jag hade erbjudit mig att göra allt bättre - med lite godis.


Godispåsen kom väl till rätta! Medan Emil körde mot Stockholm och podcasten rullade i bakgrunden satt jag på passagerarsätet och matade honom med sina favoritgodisar.

När vi kom fram till vår destination - Stockholm bästa indiska restaurang - så satt Nattis och Christer redan där och väntade. Jag slängde några ord med restaurangchefen (har ju inte varit här på ett tag nu), innan vi slöt oss till bords. Vi skulle ha en avslappnad födelsedagsmiddag (i efterskott) i min ära!


Maten kom in fortare än kvickt, och Nathalie slevade på direkt.


För Christer var det första besöket på denna indiska krog, och vi fick visa honom vad stället gick för! (Komiska är att hans egen favoritrestaurang, en vietnamesisk krog, ligger precis bredvid). Han tog en lamm biryani, och verkade gilla den!


Nathalie tog sin vanliga chicken sweet mango, Emil tog min favorit (chicken pasanda badami) och jag tog en gammal klassiker (biff balti). Fasiken vad en blivit bra på namnen, nu när en smakat av i princip varenda gryträtt där. *skrytskryt*


Jag fick presenter också?!?! Det hade jag verkligen inte förväntat mig! Av Christer fick jag nio praliner från en välkänd chokladbutik i Stockholm, och av Nathalie fick jag fancy krämer och oljor för (and I quote:) "mina torra ben".


När vi hade ätit upp och var lagom mätta försökte jag betala. Restaurangchefen drog ut på tiden och verkade inte samarbetsvillig - kort därefter förstod jag varför. Han kom ut med min favoritglass med ett ljus och små tallrikar till hela sällskapet.


ÅH SÅ GLAD JAG BLEV :') Jag hade ingen aning?!?!

"Det här måste jag ta kort på!" sade Emil (älskar honom för sånt!!) och fotade mig i min förvånade födelsedagsyra. Sedan fick burken gå varvet runt ett par gånger, innan jag och Emil skrapade bottnen. (Räkna med oss att aldrig lämna glass!).


Haha, detta är nu tredje gången restaurangen överraskar mig med Ben & Jerry's. Jag känner mig så vansinnigt bortskämd - det här är ju äkta stammis-privilegium!

Dessutom fick jag en redig rabatt på middagspriset, och själv kostade min måltid 0:-. Jag sprang och gav restaurangchefen en rejäl kram, och sedan gick vi ut på de kyliga vintergatorna.

Christer åkte hem mot sig, och jag, Emil och Nattis tog minin över till Lidingö och för att sova över hos Nattis. Om jag skall vara ärlig, så blev kvällen blev mer lyckad än jag först hade föreställt mig.