Lösenord

måndag, augusti 19, 2019

Kakbak, kattungebesök och skratta så grannarna bankar

Jag vaknade upp runt kl. 9 på lördagsmorgonen, och eftersom hela lägenheten sov så smög jag mig ut på en morgonpromenad. Livskvalitet. Promenerade med podcast i öronen genom skogsområdet och bara njöt av frisk luft.


När jag återvände hade Emil vaknat och satt och ritade, och strax därefter lufsade Tuva upp också. Vi gjorde oss i ordning och var redo att starta igång dagen! Åt frukost i form av smörgåsar, flingor och kvarg.


Eftersom vi under eftermiddagen gjort planer på att hälsa på uppfödaren Julia och kattungarna (nu när de strax fyller 8 veckor) så passade vi på att baka. Att ta med fika är alltid trevligt, inte sant?


Jag och Tuva bakade havrekakor med chokladbitar - ett gammal recept som jag haft men inte bakat på drygt tio år, tror jag! (alltid när det är kakor på gång så vill jag ju hellre att Emil bakar sina).


Kort efter bakning, diskussioner om musikartister och efterföljande avlyssning så satte vi oss i bilen på väg mot Nykvarn. Ett snabbt stopp på Burger King krävde varsin lyxshake/milkshake!


Sedan fortsatte bilresan 45 minuter upp mot Nykvarn. Jag var så pirrigt nervös - tänk att få träffa Minou, lilla brorsan och kattmamma Masha igen, och även fika med uppfödaren och hennes make. Och att Tuva skulle få vara med - den första vi känner som får träffa Minou, förutom vi!


HAN VAR PRECIS SÅ FIN SOM VI MINDES HONOM 😍


(förbered er på kattungespam)


Både jag, Emil och Tuva busade massor med de små. Minou är den hariga av de två kattungarna - jag kallar honom "lilla fegisen". Uppfödaren säger att han dock blir tuffare och tuffare för varje dag som går, så snart kanske vår lille fegis är en riktig huligan.




Tuva var redo med kameran och tog också ett par riktigt vackra bilder. Första bilden på mig och Minou 


Men snart smög han iväg och lade sig i ett hörn....


... och somnade, såsom kattungar gör.


Och mamma Masha lade sig bredvid.


Lillbrorsan, Jack, lade sig på en stol för sin tupplur.


Vi fikade sedan tillsammans med uppfödaren Julia och hennes man Per, åt av våra kakor och blev bjudna på melon och naturgodis. Vi satt en halvtimme och diskuterade rasen Russian Blue, om hur det är att vara uppfödare, resor till Italien och USA, nöjesparker och det var riktigt trevligt..! Jag hade inte alls behövt vara så nervös.

Blir alltid så förundrad av deras andra katter i huset, samtliga Russian Blue. De är så fruktansvärt vackra - slanka, smidiga, skinande silvergrå katter med smaragdgröna ögon.

När vi hälsat på kattungarna en sista gång tog vi bilen hemåt igen. Handlade och dukade fram för tacos!


... och efter tacos: snacks! Chips, choklad, lökdipp och guac. Och obligatorisk pepsi max. 




Vi tittade på en film på Netflix baserad på en Stephen King-novell - Geralds lek. Visade sig vara en psykologisk skräck-thriller-drama film, och den var så fruktansvärd obehaglig och bra på samma gång! Vi avslutade filmen med kårar längs hela ryggraden (och många episoder med kudden framför ansiktet), helt uppsluppna av filmen och den intensiva känslan.

För att lätta upp stämningen bestämde vi oss för att spela Yatzy - för vad är mer lättsamt än Yatzy?!


Tuva hade dessutom aldrig spelat det förr men visade sig vara en sådan hejare på det - något som fick oss alla tre att vika oss och skratta så högt att grannarna under bankade i taket. Oops.

Vi gick återigen och lade oss runt 1-tiden, och sov så djupt som bara en kan efter en så kalasbra dag.

söndag, augusti 18, 2019

Tuva hälsar på för första gången

I fredags efter jobbet skulle - för första gången! - jag och Emil få besök av min lillasyster. Alltså inte Nattis, utan min yngre halvsyster, Tuva, som strax fyller 17 år (de växer upp så fort..!). Vi ses sällan i och med att hon har en ny familj med min f.d. styvfar och nya syskon, men nu när hon blivit äldre har hon blivit mer självständig och sugen på egna äventyr.

Och efter ett spontant samtal hade hon bokat bussbiljetter från Stockholm → Nyköping, och jag och Emil hämtade upp henne från bussterminalen. Jag hade långkok på pulled pork i tre dygn för att vi skulle ha en första pangmiddag.


VI hann inte mycket mer än att komma hem, ge henne en rundtur av lägenheten och duka fram för middag. Jag har inte träffat henne sedan hon var typ... 14 år, och det var en sådan skillnad! Hon var social, framåt, pratglad och inte alls så tystlåten och osäker som sist. Tog för sig och gjorde sig bekväm. Jag måste medge att jag var lite nervös innan, men det gick verkligen över förväntan!

Efter maten slog vi oss ned i soffan och tittade på en Netflix-film.


I mjukisar tittade vi, ömsom mobilscrollade, genom filmen. Tuva är en riktig snap-drottning, och all kommunikation med vänner sker via snapchat. Emil och jag är lite äldre generationen, med facebook och instagram.


Det blev en riktigt mysig kväll. 


Vi hade choklad, chips och flera flaskor pepsi max att hålla oss sällskap. Efter filmen tittade vi på serier, och gick inte och lade oss förrän runt 1-tiden. Tuva sov i hobbyrummet, och till och med när jag gick upp för att kissa vid kl. 2 på natten hörde jag henne fnissa inifrån rummet. Länge sedan jag kände mig så bekvämt vuxen.

Dagen efter hade vi massor roligt planerat; bland annat ett litet kattungebesök...!

fredag, augusti 16, 2019

Årets sista picknick och en nattlig Emil-kaka

Mitt i allt så känns det som att livet bara rullar på. Rutinerna på jobbet har börjat komma tillbaka, vi börjar bli klara med de flesta kattunge-förberedelserna, sommaren känns som att den börjar tappa taget om oss...

I torsdags så frågade jag Emil vi inte kunde ha picknick på Tjuvholmsberget igen. "Antagligen årets sista", lockade jag, och han tyckte det lät som en ypperlig idé. När vi båda kommit hem så bredde vi smörgåsar, packade ned extra filtar och så cyklade vi iväg till vår nya favoritplats.


Tjuvholmsberget är härligt, för förutom att det är panoramavy över vattnet så finns det även massor av klippor som en kan välja slå sig ned på. Vi har valt en ny plats varje gång, bara för att hitta *vår* bästa plats.


Till en början var det molnfritt men friska vindar drog molnen in mot oss. 


Vi plockade fram våra smörgåsar - ciabattas med ost och tomat, leverpastej och gurka eller (som Emil:) leverpastej, ost OCH skinka. (Vem gör ens så??? Påläggsmissbruk!)


Vi satt och tittade ut över vattnet, pratade om dagen och nuet och känslan och livet och allt som kändes i våra kroppar. När vindarna blev lite kyligare svepte vi en stor filt runt oss båda, och jag kröp in under hans arm, mot hans bröst, och vilade huvudet. Hans bröstkorg var mitt lä.


Det är precis sådana stunder jag känner mig såhär oändligt kär. Att det bara är vi, och att allt annat är irrelevant.

När vi kände oss klara så packade vi ihop, cyklade hem och fortsatte vår nya påbörjade serie (The Affair - har ni sett den?). Vi gick och lade oss lite senare än planerat, och när klockan slog midnatt och vi fortfarande låg och tjattrade i sängen, så hoppade jag upp och hämtade oss de två sista Emil-kakorna (från i helgen).

De åt vi i sängläge, mumsandes och försökte att inte få kaksmulor på lakanet (omöjligt!). Sedan sov vi som kungligheter.

tisdag, augusti 13, 2019

Bilhaveri och en jävla betongvägg

Sedan det blivit bestämt att vi skall få hem en liten Minou i oktober, så har vi börjat boa rejält. En del i boandet var att köpa ett klösträd - ett rätt maffigt, dyrt och väggfästande klösträd. "Är du säker på att vi kommer få upp den på väggen? Minns du att vi knappt fick upp hyllan?" frågade jag Emil osäkert. "Jadå, det löser vi!" hade han svarat.

Men så stod vi ju där. Med två halvdjupa, sneda små borrgropar, borren överhettades så pass att den nästan gick sönder, Emil pressade sig knallröd och svettig och betongväggen sade bestämt "NEJ".


Emil försökte vid flera tillfällen under flera dagar, fick byta borr både en och två gånger och lämnade alltid besegrad. Väggen var för hård. I jakten på att lyckas få upp det jädra klösträdet köpte Emil ut en ny borrmaskin från sitt jobb, samt en ny borr (vi hade nu lagt över 3000:- på detta klösträdsprojekt alltså), och stod utanför Jula när ännu en katastrof skedde.

Bilen vi fått låna vägrade starta. Mitt på parkeringen. Startmotorn försökte inte ens brumma igång.


Det var Emils farbror Lasses bil, medan han var bortrest på jobb. Emil försökte kika under huven, men då han är typ lika begåvad på bilar som jag så förstod vi ingenting. Vi fick ringa Stefan och Ninni i panik som kom åkandes mitt i storhandlandet, försökte hjälpa oss att trixa och fixa.

Vi var tvungna att lämna bilen på parkeringen medan vi blev skjutsade hem för att laga mat och käka. Stefan hade inspekterat bilen och hans bästa gissning hade varit att det var batteriet som laddat ur. Han skulle testa ladda det hemma och så skulle åka tillbaka till kvällen om bilen skulle starta.

Meanwhile, hemma hos oss... "WOW! Den går ju som smör genom väggen! Fy fan vilken bra borrmaskin!" hojtade Emil.


Klösträdet kom äntligen upp!


Som vi (i.e. han) har slitit!!! Och det blev hur fint som helst!! 
(Bäst att kattungen *älskar* det här jävla klösträdet nu).

Alldeles lagom till att jag var klar med middagen: blodpudding med bacon och rårörda lingon.
Efter maten ringde Stefan. Batteriet var så dåligt att de varit tvungna att köpa ett nytt, men nu - hör och häpna! - startade bilen! De körde över den till oss också, en sådan lyx!

Det var varit en skitkväll blev en riktigt bra kväll, och det firade vi med choklad och glass. Och en dålig film, men riktigt bra soffgos.

måndag, augusti 12, 2019

Glassrecension: Ben & Jerry's Oat of this Swirled

Sista USA-glassen ut för recension! Detta är en av glassarna som jag sett mest fram emot att prova när jag såg den. Jag älskar kanel och jag älskar havrekakor, så jag slog mig i backen på att detta skulle bli en succé. Därför sparade jag den till sista dagen i USA.

Ben & Jerry's Oat of this Swirled
Smörig farinsockerglass med chokladbitar och kanel- och havrekaksswirls


Smak: 10/10
Det finns inget fel i smak när det gäller den här glassen. Glassen är söt och smörig (perfekt!) och kakorna är krispiga, sega och smakar av kanel och havre. "Som de är bondkakorna ju!" sade Emil när han smakade. Ja, men precis så! Chokladbitarna bryter av fint med lite extra knaprighet, och gör att man inte tröttnar på glassen.

Utseende: 3/5
En anar både choklad och havrekaksbitar redan från första stund. Däremot ser de aningen små ut - men frukta icket! De blir riktigt stora och maffiga när en gräver sig ned litet.

Tillgänglighet: 4/5
Fanns i de flesta affärer; Publix, Target och Walmart.

Upplevelse: 9/10
Den här glassen uppfyllde verkligen mina förväntningar. Den var simpel, men ändock speciell, och en glass som jag definitivt hade köpt regelbundet om den fanns i Sverige. Det är nog faktiskt denna glass jag är som mest upprörd över inte finns i Sverige. Det enda som jag kan klaga på är att det fanns liiiiite för många chokladbitar (jag vet, vad är detta för problem egentligen?!), och jag hade önskat mer havrekakor istället.

Totalt: 26/30

söndag, augusti 11, 2019

Charkbricka med Christer och Johanna

I lördags skulle jag och Emil få finbesök från södra delarna av Stockholm - nämligen av Christer och Johanna! Det blev ett välbehövligt positivt avbrott i ett frustrerat och effektlöst borrande i betongvägg (vi håller på att sätta upp kattmöbler där väggen tyvärr vägrar samarbeta)... Och vi åkte iväg för finlunch på Rökeriet.

Vanligtvis sitter vi ute på den fina uteserveringen, men i och med att det regnade (och skulle regna hela dagen) så fick vi plats på deras övervåning. Har aldrig suttit där förut.


I sista stund gjorde jag en spontanförändring i mitt val av beställning och tog en räksallad. Voilà!


Emil tog varmrökt lax, Christer röding och Johanna stekt strömming.


När vi ätit klart gick vi, mätta och belåtna, tillbaka till bilen. Regnet hade lättat aningen men förväntades snart återkomma.


Vi åkte förbi ICA och handlade till kvällen, och sedan hem till oss. Jag drog igång en omgång av Land och Stad (som de visst kallar den - jag kallar den kort och gott för bokstavsleken). Vi satt i olika hörn av vardagsrummet och stresskrev olika kategorier på en begynnande bokstav. Christer ser butter ut, men det är bara för att han RÅ-förlorar. Hehehe.


"Du Emil, visst vill du baka dina kakor?" hade Christer sagt lömskt bara timmarna innan. "Jooorå, det kan jag väl..." svarade Emil tillmötesgående. WIN-WIN för allihopa!!!!


Emil-kakor 


Men innan kakor var det dags för middag/kvällsmål. Vi hade kommit överens om en gemensam favorit för oss alla fyra: charkbricka! (tänk att för ett år sedan så åt vi inte charkbricka alls, och nu är det en regelbunden lyxgrej vi gör? Älskar't!).


Ostar i form av prima donna (min favorit), rökt cheddar (Emils favorit), vällagrad gouda (från Nederländerna) och så en vitlöksfärskost som Christer blivit förtjust i. Av charket tog vi tryffelsalami, tomat- och basilika-salami, serrano-skinka samt salamichips.


Och tuc och digestive! Samt philadelphia med smak av karamelliserad lök. 

Vi satt länge och åt och plockade, samt lekte frågeleken (som jag älskar att leka under middagar). Vi turas om att ställa helt slumpmässiga frågor till varandra. Samtalsämnena både breddades och fördjupades och det blev en fruktansvärt trevlig stund. Min favoritstund på hela dagen!


Efter maten slog vi oss ned i soffan med matkoma, plockade fram kakorna och satte på filmen Jumanji 2. Scrollade på mobilerna och småsnackade vartefter. Drack massor av pepsi max - vi förbrukade tre flaskor under hela dagen. Livskvalitet på hög nivå! (Apropå det: vad är livskvalitet för er?)

När filmen var över fortsatte vi strötitta på serier fram till dess att klockan blev över midnatt. Då sällskapet var trött så bäddade vi i gästrummet och sedan kramade vi alla varandra godnatt.

Emil och jag gick och lade oss i sängen och skedade, och jag kände mig så lycklig och nöjd med dagen. Jag är så tacksam att ha så fina vänner, en så fin partner och så bra möjligheter att få umgås med dem allihopa.

(Nu fattas bara att få upp klösträdshelvetet på den jävla betongväggen).