Paris: Dag 3, Emil äter Pupetta med mig!

Hade som sagt toksvårt att sova under natten och låg vaken mellan 02:30-04. Somnade däremot otippat som en stock vid 04 och vaknade igen vid 07. Men var ändå jättepigg och lycklig och gjorde mig glatt i ordning för Emils ankomst?

Matchade naglarna med läpparna. Kände mig on-point. 

Emil skulle anlända till busstationen kl. 11:30, så jag gick ut i lagom tid att hinna med alla ärenden (köpa mer mjölk och ost) och samtidigt möta upp honom. Jag gick genom parken vid Trocadéro på vägen dit.

Kom till busshållplatsen i precis rätt tidpunkt. Helt plötsligt var han där! Gåendes i sin stiliga mörka rock och sitt ansikte som en bara vill PUSSA SÖNDER.

Vi tog promenaden hemåt - vi båda var vrålhungriga men höll oss på gott humör hand i hand under promenaden på 40 minuter.

Fast... jag är väl lite hetsigare än honom. Flera gånger fann jag mig själv stå på andra sidan ett övergångsställe där han hejdat sig i sista stund. Själv stegar jag på som om jag vore ensam i trafiken.

Det blev ett par stopp ändå, vid vissa fotogenetiska platser... och för att köpa brunch!

Tänk er att traska vägen hem och mumsa på baguettekanten, båda två. Det är #couplegoals för mig. 

Tillbaka i studion så dukade vi upp till storbrunch! En baguette tradition och croissanter, kakaobröd, smör, ost, skinka, sylt, nutella, sallad och basilika. 

Mätt som en PLÄTT efteråt, herreminje! Både jag och Emil kom överens om att inget är så gott som baguetten. Den är alltid storvinnaren. Efteråt var vi tvungna att ligga och vila lite i sängen. Rida ut matkomat, liksom. Jag smååt lite godis innan Emil däckade och då joinade jag honom i en tupplur.

Vi vilade i studion i fyra timmar, tupplurade lite, gosade, såg på Netflix. Kändes så skönt att få bara vara med honom.

Klockan 18 piffade vi till oss och gick ut, och tog den 1½ timmes långa promenaden genom Paris. Det började långsamt skymma och restaurangerna kantades av AW-glada fransoser som drack drinkar och åt jordnötter under värmeelementen på uteserveringarna. Det som hörs är sorlet av franska samtal, skratt och restaurangernas sorglösa musik.

"En blir så sugen på att bara slå sig ned", sade Emil när vi gick förbi. Ja, det är en sådan frigörande stämning, så lättsamt och härligt. "Synd bara att alla röker", tillade han, och jag höll med.

Klockan 19.30 (vi blev lite försenade för Emil var tvungen att fota lite spontant ibland) var vi framme vid min favoritrestaurang i Paris: Pupetta. Men eftersom klockan bara var 19:30 (dvs tidigt för fransoser att äta middag) så var vi nästan ensamma där till en början.

Nu var vi rejält hungriga, och rejält dejtsugna! Jag har längtat till att gå till Pupetta med Emil sedan vi var där sist, vilket ju var ett år sedan! Pupetta har ju faktiskt den godaste pizzan jag någonsin ätit i hela mitt liv.

Vi bestämde oss, i ideal dejting-anda, att beställa in en pizza att dela på, sedan nästa pizza att dela på, och till sist en dessertpizza att dela på. Vi började med den fantastiska tryffelpizzan, där vi satt och stönade av njutning. Sedan tog vi in en margherita (pga margherita 🙏).

Eftersom vi åt varje pizza i taget så blev mättnaden rätt bekväm, och vi var till och med sugna på dessert. Vi beställde in en banan-nutella-calzone, som kom in såhär:

SÅ gott! Sällskapet bredvid oss blev riktigt nyfikna på vad vi hade beställt, och jag visade upp innandömet och herren skrattade högt "ja, ni är ju unga, ni behöver äta!". Sedan gick det så fort att den försvann på ett par röda, och han utropade förvånat "va?! är ni redan klara?"... Men jo, jag och Emil vet hur man slukar en dessert....

Euforisk av matupplevelsen och den magiska dejten så dricksade jag 5€ och sedan lämnade vi restaurangen och traskade hemåt i natten. Hamnade i en mindre dust över ett missförstånd, men lyckades redo ut missuppfattningen och kunde återförenas i ljuset av Eiffeltornet.

Vilket måste vara det bästa ljuset att återförenas i, inga undantag.

Vi var helt slut när vi kom hem runt 22:30. Då hade vi gått 22 km. Vi somnade direkt.