Paris: Dag 4, Tre bussresor, blöta fötter och en ny glass

I lördags vaknade vi upp och hörde regnets smatter utanför. Ja, prognosen hade redan varnat om att det skulle regna hela dagen. Men det skulle inte hindra oss från att uppleva dagens äventyr, inte! Jag hade ett par gamla bussbiljetter (säkert två år gamla) i en gammal väska som jag hade tagit med mig, som jag nu skulle få använda!

Vi klädde oss, och sedan småsprang vi ut i regnet mot en av busshållplatserna (det kryllar ju såklart av dem i Paris). När vi stod under hållplatsens tak kl. 10:12 tog jag denna bild:

Glasögonen hade blivit helt regnspräckliga av den korta löprundan upp till bussen.

Tänka sig, jag har inte åkt buss på flera år i Paris. Kändes jätteudda!

Vår första destination var Boneshaker Doughnuts, som vi ätit på för.. 2 år sedan kanske? Det var där vi ätit våra första riktigt spexiga donuts (innan vi åkte till Florida och USA gav oss donuts på en helt annan nivå!). Tyvärr kom vi dit bara en timme efter öppning och de hade inte fått ut alla smaker. Så vi valde att nöja oss med en brownie aka. THE brownie.

Vilket också står för "den godaste brownien vi ätit", både första och denna gång. Alltså det är någonting med konsistensen... Vet inte hur de gör det?

Men nu kvarstod problemet - var skulle vi äta frukost? Emil var inte så haj på att betala 15€+ för en halv baguettebit, ett paket smör och lite sylt på en brasserie, lunchrestaurangerna skulle inte öppna förrän om en timme och det regnade så pass att det var omöjligt att ta någonting to-go.

Efter lite googlande fann jag ett lovande brunchställe runt hörnet. Så vi knatade dit, gömda under mitt lilla lila paraply.

Vi blev lite lyriska när vi kom in genom dörren och såg alla godsaker som stod tillgängliga. Det var briocher, chocolate chip cookies, tigerkaka, citronkaka, croissanter, äppelpaj, chokladpaj, kastanjkaka.... Men vi synade menyn noggrannt och valde att begränsa oss till tre ätbara ting + varsin varm dryck.

Vi fick först upp varsin chailatte (som egentligen bara smakade varm mjölk med kanel i, haha), äppelpaj samt en tigerkaka doppad i choklad och nötter. 

Och lagom till dess att vi smaskat i oss pajen så fick vi in våra pannkakor - ricotta-pannkakor med bacon, blåbär och lönnsirap.

SÅ goda! Jag tyckte dock tigerkakan tog förstaplatsen, men Emil var stormförtjust i pannkakorna. "Så du säger alltså att det är OST i dem här?" frågade han mig förundrat medan han tryckte käften full med ricotta-pannkaka.

Därefter var vi mätta, kan jag säga. Kanske inte värt 380 spänn (alltså VA?!), men once in Paris liksom... Superhippt ställe, en tout cas.

Nu hade regnet avtagit en aning och vi valde att gå en liten promenad i staden, över bron till Île Saint-Louis. Men lagom till det började regnet öka alltmer, och vi bestämde oss för att leta upp en busshållplats hemåt igen.

När vi landade hemma klafsade mina skor och strumporna var dyblöta. Vi klädde av oss, kröp ned i sängen med extremt matkoma och tittade på Familjen Lundell på min laptopskärm.

Diskussionen kring middag var länge oklar. Ska vi gå och äta det goda aligot-moset? Eller ska vi bara köpa hem en baguette? Eller ska vi beställa hem mat till dörren? Efter lite om och men valde vi ändå att klä upp oss och gå ut på en av våra favoritrestauranger. Regnet hade avtagit för stunden, men mina skor var fortfarande helt dyblöta. Jag satt på golvet i trosorna och försökte torka dem med hårfönen i cirka en kvart, innan jag i otålighet gav upp och placerade plastpåsar runt fötterna innan jag pressade ned dem i skorna. Det gick ju toppen!

På vägen fanns det givetvis distraktioner.

Tillslut kom vi fram till restaurangen som jag förknippar med det kända aligot! Vi var uppklädda och nöjda som få.

Här har vi det! En stek tillsammans med nyslagen bearnaisesås och aligot. Aligot är alltså ett rätt som härstammar från det centrala Frankrike - ett potatismos som är fullproppad med ost. Alltså ost-mos! (lika onyttigt om gott!)

Steken var tyvärr lite seg att tugga (men hade ändå rätt stekgrad, så det kom väl från en dryg kossa), men aligot-moset var (som vanligt) on point. Allt en önskar är bara att det hade funnits mer. Gärna svämmat över hela tallriken, tack.

Regnet stod fortfarande på paus och vi passade på att gå in i Emils favorit-nördbutiker här i stan. 

Medan vi gick runt där och kikade så tillade jag för Emil: "duvet, Emil... Igår var det ju kanelbullens dag... och här bara runt hörnet finns platsen där jag ätit Paris godaste kanelbulle" (det var i maj i år). Han tvekade inte ens!

Vi gick dit och fick en helt varm bulle som han poserade fint med utanför portarna. Vi mumsade i oss den gåendes i de tätaste turiststråken, lagom till att regnet började dugga ned igen. Vi tog oss ut vid vattnet för att slippa trängas med folk.

Till kvällen hade vi pratat om att vi ville testa en ny Ben & Jerry's-smak som lanserats nyss här i Frankrike, men som inte introducerats till Sverige (och kanske inte ens gör det?)... Vi fick däremot eld i baken när vi såg att den enda butiken jag hittills hittat den i stänger om en timme, och vi är längre än en timme (promenadväg) därifrån!

Vi kastade oss i en buss (som kastade sig i köer), och lyckades bara tio minuter innan stängning komma fram till den (för oss) åtråvärda frysdisken.

Så traskade vi tio minuter hem från butiken till studion, kastade glassen i det bristfälliga frysfacket i någon minut och andades. Wow, vilken kväll! Nedan skådar ni dagens promenader med tre bussresor som inte är dit-ritade.

Men tillbaka till glassen! Vi slog på veckans avsnitt av Paradise Hotel tillsammans med vår nya älskling.

Efter samtliga tre avsnitt för veckan låg vi bara och döscrollade i mobilerna, till dess att jag såg att klockan var 22:50. Om tio minuter skulle Eiffeltornet börja glittra (som det gör varje timme), och jag fick en impuls att ta vara på det.

"Emil, om jag ber dig... Skulle du följa med mig ut till porten och bara titta på Eiffeltornet när det glittrar?". Så han klädde på sig, liksom jag, och så gick vi ut.

Sicken tur att en bor så nära, så att en ser denna vy när en kliver ur porten.

Emil stod och höll om mig bakifrån medan vi såg tornet som glittrade mellan 23.00-23.05. När glittrandet avtog så kysstes vi och jag tackade honom för att han kommit hit och varit här med mig. Det finns ingenting som gör mig så lycklig som att vara i Paris, med honom.