Paris: Dag 2, Glad, helt enkelt.. och ett litet styckmord.

På torsdagsmorgonen vaknade jag upp av enträgna solstrålar runt 8-snåret. Sträckte på mig, gäspade och klev upp. Kikade ut genom fönstret och fick ta del av den här morgonvyn. 💁

Lite dusch, tedrickande, frukostmumsande och bloggande senare så var status såhär:

Gick ut vid 10 när solen fortfarande var morgonmatt och lite gyllene. Det gav fasaderna ett vackert sken.

Traskade ned genom 15:e medan solen steg högre. Till en början var det rätt kyligt; endast 10 grader, men gick snart upp mot 15.

Tog lite för många kort.

Min promenaddestination denna dag var Butte-aux-Cailles. Fann både en Mario-vägg och gick förbi traditionella brasserier.

Butte-aux-Cailles var lika mysigt och pittoreskt som vanligt. 

När klockan slog 12 började jag bli hungrig, och hade turen att traska förbi ett crêpestånd. Jag tog en klassiker med nutella.

De snålade inte med nutellan - det gjorde mig glad!

Jag hade gjort planer med Minister att snickesnacka på telefon, så kommande bilder togs i samband med promenad och prat om allt mellan flytt, relationer, jobb och Paris.

Lite mer än en timme snackade vi innan vi lade på och jag kände en lugn energi i kroppen. Är en sådan verklighetscheck att prata med Christer. Han är så vettig och smart. Och intressant i sättet han tänker. Det fascinerar mig, på ett väldigt härligt sätt.

Var i den stunden i närheten av mitt gamla boulangerie, och där hade renoveringen nyligen blivit klar! Åh, så spännande, så skulle jag få se förändringen från när jag jobbade där vårterminen 2017.

Och WOW vad annorlunda det var! Och fräscht, och fint, och modernt!

Nadia, min föredetta chef, blev så glad när hon såg mig och sprang fram och gav mig bises. Sedan hälsade jag på hennes man Joël (ägaren av boulangeriet..... duh).

Sprang ned en snabbis till nedervåningen för att hälsa på Coco (som nu jobbar som huvudansvarig bagare) som stod och gjorde nästa laddning baguetter. Vi fastnade i en politisk diskussion medan degen bearbetades i den stora tunnan, om arbetsmoral, lön och skatt. Himla knivigt att få det att rulla på franska - jag stakade mig flera gånger men försäkrade honom: "I Sverige är jag faktiskt intelligent, bara så du vet!" ☝

Gick upp till butiksdelen igen och Nadia frågade mig flertal gånger om jag inte ville ha något. "Nej, jag åt just en crêpe" försökte jag förklara. Efter fjärde gången hon frågade tackade jag ja till en chokladbrioche, och sedan satt vi vid ett bord och småpratade. "Jag visste det!" utropade hon högt till en servitris bredvid. "Emelie äter mer än en man!".

Flera bagare kom upp som jag inte träffat och Nadia berättade om mig. Jag fick berätta om mitt arbete som psykolog i Sverige och hur den franska och svenska kulturen skiljde sig från varandra.

Efter en halvtimme ungefär så var Nadia tvungen att arbeta vidare, och hon sade "lova att du kommer tillbaka igen innan du åker hem till Sverige!"... Det sade jag att jag skulle.

När jag gick därifrån hade jag en pirrig och glad känsla i kroppen. Jag älskar att prata franska, jag älskar att återuppta gamla minnen, älskar doften av nygräddat bröd, älskar att bli ihågkommen och omtyckt av min gamla arbetsgivare... Det är så mycket känslor i det som jag inte riktigt kan förklara eller ens förstå. Jag var bara glad, helt enkelt. 😊

Sedan struttade jag vidare, mot studion. Jag började bli lite trött i benen och kände att det var dags att vila lite. Tog dock en liten omväg nära Eiffeltornet; bara för att det är så mäktigt.

Hösten i Paris är så vansinnigt vacker. Jag får en sådan känsla av ro och lycka i kroppen när jag går längs alléer kantade med gulröda löv och franska balkonger. Tänk om en kunde bo här. 😌🙏

Landade hemma och vilade upp mig lite. Ritade upp på kartan hur jag promenerat.

Snart började magen kurra efter middag. Min favoritmiddag: baguette!

Tog samma boulangerie som under gårdagen, och fick en precis lika härligt varm, krispig, mjuk och fluffig baguette som då. När en hittar guldkorn så gör en bäst att hålla sig till dem!

Väl hemma gjorda jag i ordning varsin halva med ost/basilika/tomat/skinka/sallad (se ovan) och en med ost/sylt. Drack te och tittade på Netflix.

Runt 23-tiden skrev Emil att han precis kommit hem från en AW, han var klarincheckad och redo att åka under morgondagen kl. 07. Jag längtade så det spratt i kroppen på mig.

Hade svinsvårt att sova. För andra kvällen i rad så spelade grannen hög musik som lät som om det var fest inne hos mig. Under gårdagen hade jag öppnat min dörr, kikat ut i korridoren (... nästan för att försäkra mig om att han inte satt med högtalaren mot min dörr, för det lät fasiken så!) och stängde sedan ytterdörren hårt för att markera att *hej jag finns, ta hänsyn till mig!*.

Efter att jag gjort det x antal gånger och musiken fortfarande pumpade på högsta volym kl. 23.15 så gick jag över och knackade. "Hej, ursäkta, är det möjligt att sänka musiken en aning?" frågade jag ödmjukt. "Ah, oj, ja, absolut, förlåt. Men du, kan du tänka på hur du stänger din dörr? Det låter jättehögt!" 🤦

Han sänkte, men höjde direkt när jag gått in till mig. Lilla jävel. Hade lust att stycka honom. I min dörr. Genom att slå igen den hårt.

... Hursomhaver! Samma sak hände denna natt jag skulle sova, förutom att klockan nu var 23.40. Alltså nästan MIDNATT. Plus att han hade högsta volym medan han duschade (ja, sådant hörs ju också väldigt tydligt)...... Gick i sedvanlig ordning och knackade på igen. Bad honom sänka. Sade att jag försökte sova. Och hör och häpna... Han stängde av musiken!!!

Sedan hade jag ändå svårt att sova.  Jag tror sömnbristen berodde på en blandning av nervositet inför Emils ankomst och en knölig säng....  så han hade lika gärna kunnat lyssna på sin latino-pop hela natten om han så önskade.