Paris: Dag 1, Croissanter i öronen och pasta på tallriken

På onsdagsmorgonen satt jag på planet som planerat kl. 07:30, och hade turen att hitta en helt egen rad att bresa ut mig på. Kånken fick egen plats - jag lät hen (ja, min kånken identifierar sig som en hen) få fönsterplats dessutom.... Hur snäll är inte jag?

KAN också varit för att mannen framför stank av mansparfym och jag STOD INTE UT men det vet ju inte Kånken för hen har ingen näsa.... och det hen inte vet lider hen inte av :)))))

Hursomhaver, landade i Paris vid 11:30 och fick ett extremt magpirr så fort jag började traska på de franska gatorna. Skåda nedan två herrar som hälsar varandra adjö med bises.

Att gå där och titta upp på fasaderna kändes som att precis ha sagt till personen jag gillar att jag är kär i hen. Och det är ju precis det jag är! Kär!

Mitt första stopp var att hämta upp Loic på jobbet - han slutade nämligen lagom till kl. 12, och då kunde vi ut och luncha! Fast han var lite försenad i schemat och var tvungen att jobba över i en halvtimme, men jag väntade så gärna.

ÄLSKAR att ha en bagarkompis. Lovar att det är ett av mina livs största nöjen - att få specialgjorda, nygräddade baguetter direkt i handen. Åt en halv baguette på vägen till lunchrestaurangen. Gör ALLTID det misstaget så att jag är mätt innan vi ens hunnit beställa in mat, men kan verkligen inte hjälpa det. Varje gång händer det.

Jag hade frågat Lolo om vi inte kunde gå till Del Papa 
- en av våra gamla favoriter.

Han beställde in pizza och jag pasta. Loic har just kommit hem från två veckor i Thaïland, där han levt loppan. "Ser du hur jag har gått upp vikt eller? 4 kilo på två veckor!" sade han och klappade sig på buken.

Gud, jag har drömt om den här pastan på sista tiden. Bolognese. Mmmm... 

Givetvis var han tvungen att ta kort på mig också. Kolla gullet i svart! (ja, jag fattar hur pinsamt det är att jag kallar mig själv gullet men vaffán, glimten i ögat!)

Fick i mig halva portionen åtminstone (kan även försvara mig med att den var rätt haftig)... Sedan valde jag och Loïc att promenera mot tunnelbanan. I världens vackraste stad.

Jag sade hejdå till Loïc vid métron och gick för att möta upp min hyresvärd. Tyvärr hade det varit strul med förra hyresgästen (som tydligen totalcrashat studion), så den var inte klarstädad förrän en halvtimme efter planerad check-in. Men när jag väl fick tillgång till den, då var den sprillans!

En skolåda med 90-säng (det blir extra gosigt när Emil kommer och bor här över helgen), dusch, litet skrivbord med spegel...

... och litet pentry med tvättmaskin! (som jag ändå inte kommer använda men ändå!).

Men kolla utsikten då! Rakt ut över Seine!

Efter att ha installerat mig och fått instruktioner till alla studions apparater (hyresvärden var väldigt informativ) så gick jag en sväng för att fylla på kylskåpet. Nedan ser ni min klassiska Paris-haul:

Mjölk, pepsi max, basilika, sallad, smör, skinka, ost, (en) tomat, nutella, te, schampoo/balsam och så tandkräm (glömde hemma). Det enda som jag inte hittade var sylt, så det skall jag få med mig nästa runda.

Men nu var jag så trött att jag var tvungen att ta en vilopaus. Och ladda mobilen.

Var så skönt att bra ligga och lyssna på Paris stadsljud som nådde fram till mig genom det öppna vindsfönstret. Lite sjukt egentligen - när fönstret var öppet dånade det från vägen med bilar, tutor och métro. Så fort jag stängde fönstret så var det knäpptyst. Vilken ljudisolering!

Vid 18-tiden började jag bli lite småhungrig igen, och tog mig ut på baguette-jakt! Mina krav var 1) demi, 2) tradition och 3) pas trop cuite.

Fann efter en liten runda (jag var helt slut trots att jag knappt promenerat en bråkdel av vad jag brukar - många intryck denna dag, förmodar jag) en helt varm, ljus, halvbaguette tradition som jag traskade med under armen på vägen hem, nallade från kanten. Precis utanför min port tornar Eiffeltornet upp sig. Just denna tidpunkt var hon extra vacker, då solnedgången målade henne helt gyllene.

Lastade på kylskåpet med extra pepsi max. Ja, Emil kommer ju på fredag - lika bra att vara förberedd! Sedan gjorde jag i ordning smörgåsar och så lade jag mig tillrätta i sängen framför laptopen.

ALLTSÅ GUD vad jag saknat smaken av äkta fransk baguette. Det går inte att jämföra med några surdegstwistar eller surdegsbaguetter från något ställe i Sverige, I'm sorry.

Efter att jag legat och tittat på några youtube-avsnitt, chattat och sedan pratat med Emil i telefon så släckte jag ned lite efter 23. Sängen hade en knöl precis vid nacken (fransk standard ni vet) så jag fick ändra position och ligga med huvudet åt andra hållet. Det gick lika bra det. Inga sådana bagateller besvärar mig när jag är i Paris.