Två-årsjulibeum med Emil

På torsdagen vaknade jag upp tidigt; på grund av att en visdomstand envist försöker tränga sig fram värkte högra sidan av min käke hela natten, och gjorde det svårt för mig att somna. Därför smög jag upp tidigare och hann förbereda lite med Emils present innan jag hörde hur den trådlösa högtalaren pep igång och *vår låt* började spelas i hela lägenheten.

Emil kom ut ur sovrummet och sade god morgon med morgontrötta pussar. Och vill ni veta, vill ni veta vad jag fick i present?!?!

Det här är min ALLDELES EGNA glassvägg! Den har Emil snickrat fram, målat med 8 lager magnetfärg (så att locken skall fastna med magneter), med en typiskt Ben & Jerry's-blå bakgrund och bäst av allt: En egensnickrad skylt. 

Ser ni hur bra gjord den är, dessutom? Identisk med loggan! Att han har... tagit sig all denna tid, att göra det så perfekt?!

Han har alltså gjort den här väggen, helt själv, för att vi ska kunna skruva upp den på väggen och att alla mina glasslock skall få en bra plats. JAG BLEV HELT HÄNFÖRD.

Efter att jag fått min lilla photoshoot så valde vi att laga två-årsfrukost. Jag stekte jägarbacon och slängde ihop en hög amerikanska pannkakor, och Emil skar banan och dukade.

En traditionell lyxfrukost! Jag satt med yvigt morgonhår men så redo att äta en av våra favoritfrukostar.

Efter frukosten var det dags för Emil att få sin present. Jag hade förvarnat honom innan att han skulle behöva "leka" sig fram till var den var någonstans. Det hade jag ordnat med en skattjakt, som med ledtrådar skulle leda honom fram till var presenten låg. Dessa ledtrådar placerade jag strategiskt ut på olika platser i lägenheten.

Ledtrådarna bestod av buffalomozzarella, en stövel, en mustasch, en flaska rom, tryffelolja, pasta, olivträd och tre datum. Han hittade slutligen fram till kuvertet där det stod:

Jag har bokat en resa till oss i april - vi ska till Italien!

Efter allt skattjaktande frågade jag om vi inte kunde spela vidare på vårt Spyro-äventyr. Vi turades om med kontrollen och åt chips, choklad och kakor samtidigt.

Vid 13-tiden började vi göra oss iordning! Ur ut pyjamas och på med riktiga kläder. Jag försökte ta selfies i köket och Emil spexade. Åh, vad jag älskar den här gossen! Så mycket att det gör ont!

Emil ville att vi skulle få upp min present på väggen, så mitt projekt blev att plocka ned och sortera alla glasslock, medan Emil mätte och skruvade i köksväggen.

Blev så så bra! Ni ska få se bilder sedan när alla locken är på plats igen. Måste inhandla en del magneter nu, hehe...

Till middag hade vi bokat bord på vår favoritrestaurang i Nyköping - ät.

Eftersom det var vår två-årsdag ville vi slå på stort, och beställde även in förrätt. Friterade mac'n'cheese-kroketter med tryffelmajo. Alltså MMMM!

Varför går vi just till ät hela tiden, undrar ni? Jo, för att de har godaste pizzan (trots att den är grillad = kanterna är ofta hårda som knäckebröd, buhu... men trots det så väger smakerna upp!), godaste burgarna, mest avslappnande atmosfär, trevlig personal och så himla bra utbud på öler och andra maträtter (langos, wraps, sallader, skaldjur)... En kan ju tro att jag är sponsrad så som jag hyllar dem!

Evelina, när du kommer hit måste du smaka BÅDE burgaren och pizzan, ingen diskussion! Vi delade hälften hälften på pizza, burgare och sötpotatispommes.

Så satt vi där och höll hand, pratade om vad det är som gör att vi vill vara tillsammans, om varför just vi kommer hålla och vad som gör just han och mig speciella från andra personer vi träffat. Som en liten förhållande-utvärdering, typ. Kände så himla rörande och fint.

Trots att vi blev mätta så pass att de sista bitarna tvingades ned (i protest, vi lämnar aldrig mat!) så sken Emil upp när jag föreslog milkshake. Det är en av anledningarna till att jag och Emil passar så bra ihop - dessert går alltid ned.

En stor till mig och en mellan till Emil, åts med sked framför hjärndött serieavsnitt. Vi var så mätta, trötta, glada och nöjda.

Kvällen fortsatte och det var egentligen meningen att vi skulle bakat våra kärleksbullar, men ingen av oss hade varken ork eller magplats för det. Vi låg tätt och gosade i soffan istället, med avsnitt efter avsnitt. Bullarna får helt enkelt bakas en annan dag!

En liten rostmacka gled ned innan läggdags, och trots att vi hade tänkt lägga oss skapligt låg vi och pratade fram till midnatt, och myste än längre. Så jag fick mig inte så mycket sömn ändå, trots allt.

Tur att det var fredag dagen därpå! (och att jag och Emil dessutom skulle till Mariefred efter jobbet, tjoho!).