Lösenord

lördag, november 26, 2016

Bullarna smakar som hur det känns att vara kär

På tisdagen vaknade jag av pussar på pannan innan Emil stack till jobbet, sedan somnade jag om. Egentligen hade jag planerat att gå ut och plugga på biblioteket denna dag också, men det slutade med att jag fastnade i sängen mest hela dagen. Med denna utsikt.




Fast precis när jag gått upp och tagit en dusch och vaknat på riktigt så hörde jag en nyckel i låset och EMIL KOM HEM TIDIGARE!!!! Åh. Blev massa glad.

Vi gick till ICA för att handla proviant till kvällen och våra kvällsbestyr. 




Kvällsbestyr: Testa ett nytt bullrecept. Vi var båda sugna på att baka nutellabullar! Jag satte degen, Emil fixade fyllningen.




Medan degen jäste såg Emil till att laga mat, också. Vi har haft en liten köttfärssås-tävling, och nu var det hans tur att visa upp sin bolognese-kompetens. Så här ser ni en snygg ryggtavla tillhörande kocken.



Själv var jag mindre produktiv. Tog nöjda selfies.... 


... och spelade solitaire.



Maten är klar! En köttfärssås som skiljer sig från min eftersom den 1) inte innehåller lök, 2) saknar färska örter, 3) har starkare pepparsmak och 4) innehåller grädde (?!). Vad har vi för åsikter på det?




Men hör och häpna - den var riktigt, riktigt god! Inte lika god som min kanske, men helt värdig en andra portion och en mycket nöjd Emelie.

När vi ätit upp hade bulldegen jäst så att den nästan smet (pun intended, hehe) ur bunken!



Lite knådning, lite fyllning, lite gräddning.. och voilà !



Vi gjorde två satser: ena med kanel och äppelmos som Emil var sugen på att testa... 


Men de bästa, de destinerade, de fabulösa..... 



... Med nutellafyllning och toppade med vit choklad. Dessa var... himmelriket. Och jag säger inte bara det - jag menar det. Jag vet inte om det kan ha att göra med eftermiddagen vi tillbringade i köket och bakade dem, stundom hånglade, gungade i en lugn tryckare till random spotify-låt, pratade... som förgyllde smaken. Eller kanske det faktum att vi mitt i detta; ståendes, kramandes i köket och småskämtandes med varandra kommer in på ett oväntat ämne.

Emil: "[talar om något random].... och det är ju sånt man gör när man är tillsammans!"
"Men vi är väl inte tillsammans?"
"Nä... Men nu när du ändå tar upp det....."
"Ja?"
"Vill du bli tillsammans med mig?"
"... Ja. Det vill jag gärna."

Kan vara därför nutella-bullarna smakade som de godaste bullar jag någonsin ätit. De smakar precis som hur det känns att vara kär.


14 kommentarer :

  1. Johannes/JoppeVonWästerbröhl26 november 2016 14:15

    Grattis än en gång, till ett riktigt kap! Dina inlägg lyser som av en stämningfull midsommarnattssolnedgång (tänk det ordet i alfapet!) när du är kär!

    För att helt byta spår så får jag en oerhörd pepp av dig när det gäller ditt helt underbara sätt till mat och förtärbart, då jag själv slåss med en ganska aggressiv ätstörning och vet att du lite svagt har rört vid ämnet låååångt tillbaka. Om det inte är snokande så skulle ett inlägg om din tid på SCÄ, som jag nu går till iGeN, och kanske lite om hur du hade det under och efter Monstret lämnade dig (jag kallar mitt monster för Brenda, vit, medelålders kvinna som alltid vill prata/klaga med/på affärens manager).
    Om det är för närgånget ber jag om ursäkt, är bara nyfiken och blir så peppad av din inställning till mat och kropp!
    Frivilliga kramar från din fanbase

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Joppe, dina kommentarer får mig verkligen att lysa upp! "stämningsfull midsommarnattssolnedgång" kan ha varit det mest poetiska jag hört!

      Det stämmer, jag hade själv en ätstörningsdiagnos mellan 18-19 års ålder, och det var bland det mest påfrestande och ångestväckande jag någonsin kämpat mot.. Och jag ska absolut se till att knåpa ihop ett ordentligt, utförligt och beskrivande inlägg om min tid på SCÄ.. För övrigt älskar jag hur du beskriver monstret - det får full i skratt! (trots att det i grunden är en tragiskt sak så tycker jag din komiska ansats är beundransvärd!).
      Stora, stora kramar till dig med, Joppe! :*

      Radera
  2. Nomnomnom vad gott!! (Btw, älskar utrycker "nomnom" som jag tror mig lärt av dig. Och grattis till kärleken <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är ett så bra uttryck! Och tack Sara! <33

      Radera
  3. HEJ EMELIE! Först vill jag passa på att tacka för att jag får fortsätta läsa och ta del av din blogg!! <3
    Sen vill jag säga IIHHHH vad kul med Emil!!!! Jag hade mina misstankar och de visade sig stämma! ;) Så glad för din och hans skull, att ni fann varandra.. Ni är jättesöta ihop och det är så jävla häftigt att det verkligen blev *~love at first sight~* Ni verkar ha det så fint ihop. Jag tycker det är såå roligt att du och Linnéa har funnit varandra också, jag har läst hennes blogg i evigheter men aldrig kommenterat.. Hälsa henne att jag tycker hon verkar jättehärlig, att jag gillar hennes blogg och att jag ska börja kommentera där :D Det är så fint att hitta en ny vän! Och du hittade ju kärlek på köpet, LOOOVE IT.
    Jag ska definitivt börja kommentera här nu när jag blivit inbjuden att läsa. Jag tycker (som jag sagt tidigare) så mycket om att läsa din blogg, om dina känslor och tankar och äventyr.. Standard varje dag att kolla in på din blogg!
    Alltså bullbak, hångel och tryckare låter som en winwin situation. Ska lägga fram förslaget till min sambo. Vi brukar också ha grädde i köttfärssåsen, det blir kalasgott! Men lök måste ju vara med tycker jag, för att det ska bli ultimat.. Har aldrig lök i köttfärssåsen längre pga kräsen sambo :'(
    Önskar dig en fin resterande helg Emelie, hoppas du har det toppen! Massor med kramar från Emma :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. EMMAAAA!!! Vad jag har saknat dig!!!
      Du är så himla bra, dina kommentarer så utförliga och glädjespridande, och jag blir så glad av det.. Och jag mår verkligen sjukt bra nu.
      Roligt att du också läser Linnéas blogg! Och du har helt rätt. Blogg = vänner + pojkvän. Råtufft ju!
      Jag skulle bli så så glad att läsa fler kommentarer av dig, det ser jag verkligen fram emot <3 Och jag är så glad att du och din pojk verkar ha det så bra, sambo och allt..! (Men det har ni ju varit ett bra tag, det vet jag ju).. .
      VAAA? Äter inte sambo lök i köttfärs?!?! Det är ju tok-knasigt.. Löken gör så mycket! Inte ens vitlök?
      Trevlig helg fina Emma, och stora kramar!

      Radera
  4. Men åhh! Fy vad gulligt då :-) med ett sådant mysigt bullbakande måste verkligen bullarna blivit ännu godare! Och alltså nu är jag så mätt efter årets första julbord, men I would die for one of them nutella-buns!🤗

    Dock..färssås utan lök och färska örter? Alltså..alltså va? Haha. Grädde kan jag förstå dock, det är gott.

    By the way, så glad för er skull! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det hade jag med!! Skulle nog kunna äta hur många som helst...

      Jag vet inte, hur är köttfärs komplett utan örter och lök? Och isch, grädde klarar jag mig utan också...
      Stor kram, min fina Majs!

      Radera
  5. Jag älskar som sagt att höra om hur folk träffades och blev tillsammans och dialogen nederst i det här inlägget är typiskt en sådan där pärla, blir knäsvag här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÄLSKAR dina kommentarer, Fredrika! Fy, vad de gör mig glad!

      Radera
  6. Med tanke på hur bullarna ser ut tror jag de hade varit sjukt goda oavsett (ringla vit choklad över - vilket genidrag! måste testa nästa gång!) men pirrande och sprittande känslor kan ju få vad som helst att smaka underbart! Så gullig konversation också. Är egentligen konstigt att man slutar "fråga chans" i äldre åldrar än typ 12 för det blir så mycket enklare och mindre spekulerande då. Så slipper man gå och fundera "är vi tillsammans?" och "är det okej att kalla hen min pojk/flickvän nu?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men gud ja, de var det!! Inte bara för kärleken i dem ;)
      Du har helt rätt i det! Jag ska aldrig sluta fråga chans! (eller, beroende på hur många fler jag nu ska bli ihop med i livet, haha).. Och egentligen tror jag den här ihop-förvirrings-grejen bara är mellan 20-30 år.. Efter det verkar saker också mcyekt smidigare, och man är mindre osäker?

      Radera
  7. Håller med ovanstående, att man aldrig borde sluta fråga "chans" eftersom det är sååå mycket enklare! När jag börjat träffa min nuvarande pojkvän så frågade jag honom om vi var tillsammans efter en månad. Är så jobbigt att inte veta och gå omkring och tänka på sånt. Tar bara tid ifrån att tänka på den man är kär i ju :D
    Kram på dig Emelie! Så himla glad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, jag håller med!! Vad starkt av dig att direkt ta tjuren vid hornen och bara fråga. Saker blir så mycket enklare när man talar klarspråk, ju?! Stor kram, min favorit-Bea! <33

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)