Freakshake, glassåterförening och aligot

Tisdagen var vår sista heldag i Paris. Jag hade sovit som en prinsessa, och vaknade upp efter nio timmars kvalitetssömn. Då smög jag upp, handlade frukost i den krispiga morgonljuset och klättrade upp till studion igen. Tillbaka kom jag (förutom baguetten) med en moëlleux au chocolat - eller chokladkaka, som vi skulle sagt i Sverige.

Vi åt frukost tittandes på Modern Family med Emils fortfarande ståtliga rosor i bakgrunden.

Medan Emil satt jag utan byxor och bloggade. Hej på er, kompisar!

Sedan tog vi oss ut i staden! Vi hade finfina planer, och hade tänkt tillbringa större delen av dagen med att promenera och hänga i 6:e arrondissementet. Så hade vi såklart storslagna matäventyr på gång!

Vi gick end från 17ième, genom 16ième, över Seine och 15ième... 

Till dess att vi kom fram till 6ième och det som jag peppat inför sedan jag fann deras instagramkonto för ett par månader sedan. Choco Factory - ett chokladinriktat café som ligger precis vid Jardin du Luxembourg.

Emil var hur stilig som helst.

Vi beställde varsin freakshake; jag en med kinder och Emil en med Oreos och brownie.

De såg magnifikt pampiga ut och vi var riktigt sugna på att testa! Upplevelsen blev däremot inte så storslagen som den ser ut pga 1) det blev strul med beställningen och servitören gjorde lite fel, 2) själva shaken var luftig, nästan som mousse, och inte alls sådär tjock och härlig som en önskar. Plus, att jag och Emil är ju lite bortskämda med att ha gjort spektakulära egna freakshakes hemma. Men men, nu har vi testat åtminstone!

När vi ändå var i krokarna passade vi på att hälsa på min gamla chef på boulangeriet; Nadia! Hon blev så glad över att se mig med bises och entusiastiska frågor om livet i Sverige och att vara psykolog.

De hade pyntat halloween-fint i boulangeriet, dessutom.

Sedan hände det som jag aldrig trodde skulle hända!!!!! Emil hittade FAIRLY NUTS i en butik!!! Den som gått ur sortimentet och försvunnit från i princip varenda butik i både Sverige och Frankrike. Vi var bara tvungna att köpa den!

Vi satte oss i parken som ledde upp till Hôtel des Invalides, och där fick jag (och Emil) återförenas med min älskade f.d. favoritglass.

Emil och jag behövde smälta allt glassigt, och tog en promenad. På vägen fick vi syn på ett syskonpar som stod uppe på 5:e våningen och kastade pappersflygplan från balkongen. De hade kastat säkerligen tio stycken som låt utspridda över gatan. Jag plockade upp ett och började kasta fram och tillbaka mellan Emil och mig, och barnen stod där uppe, tittade på, fnissade och kastade ut fler åt oss.

Det var en rätt lustig stund. Jag var tvungen att ta en bild för att komma ihåg känslan.

Nu hade klockan blivit runt 18, och vi fortsatte promenera runt i mina gamla kvarter. Solen började gå ned och fasaderna kläddes av det där vackra, varma kvällsljuset.

Perfekt fotoljus!

Ett av Emils önskemål hade varit ett besöka en butik med massor av samlarfigurer samt merchandise från olika spel och filmer. En nördbutik, alltså. Det klart vi skulle dit! (så att Emil kunde vanka fram och tillbaka längs hyllorna i 20 minuter).

För efter 20 minuter hade han tagit beslutet att köpa den där samlarfiguren av Maleficent och då var det dessutom alldeles lagom att äta middag. Vi gick till en gammal favorit: det franska bistrot La Petite Périgourdine.

Där har de en stek med fantastiskt aligot; alltså potatismos blandat med ost. En storfavorit hos oss!

 Jag avrundade med en kula romrussin. Den smakade mer rom än en romrussinglass jag någonsin smakat, och till och med Emil utbrast i förvåning "OJ JÄVLAR var den smakar sprit!!!". Jag tyckte den var jättegod, och Emil kunde inte förstå hur jag inte kan sippa på en romdrink, men att jag lätt kan skeda i mig glass som smakar exakt likadant.

Efter maten promenerade vi upp till Notre Dame. Så många vackra minnen vi har förknippade till detta monument. Vi hade precis missat ljusshowen som hållits på dess fasad (i förmån för middagen), men kunde skåda den efterföljande stjärnhimlen som lystes upp på katedralen.

I det vackra nattljuset passade vi även på att njuta av den upplysta pyramiden vid Louvren.

På vägen hem blev jag sötsugen igen. Och det var ju trots allt vår sista dag i Paris. Jag passade på att köpa ett paket schtroumpfs (smurfar, som de heter på svenska), som är ett så vansinnigt gott franskt gélégodis. Smakar som stora haribo-björnar, ungefär. Mmm..!

Jag åt halva medan jag och Emil traskade en timme hemåt i nattmörkret, pratade om hur fantastiska dessa fem dagar hade varit tillsammans och preliminära planer inför nästkommande resa.

När vi kom hem firade vi med en chokladkaka och ett serieavsnitt innan vi släckte ned, och var inställda på att åka hem till Sverige tidigt, tidigt morgonen därpå.

Det har verkligen varit en makalöst bra semester. Tack Paris - vi ses igen om 99 dagar.