Colmar, den franska disney-byn vid tyska gränsen

Måndagen började med att jag hade ställt klockan till 07:00 - på pricken då boulangeriet nedanför oss öppnade. Både jag och Emil hade sovit otroligt dåligt under natten, så det var en ren pärs att ta sig upp. Men, vi behövde baguette inför matsäcken, för vid 08:45 så stod vi redo med ryggsäckarna stabilt på ryggtavlan framför en av Paris stora tågstationer: Gare de l'Est.

Just denna dag hade vi ett litet äventyr planerat. Istället för att tillbringa samtliga 5 dagar i Paris, så hade vi bestämt oss för att ta en dagstur och se något annat av Frankrikes vackra. Vi var båda pömsigt trötta men peppade när vi slog oss ned i tåget.

Medan vi åt vår matsäck hjälptes vi åt att lösa korsordets svåraste kryss, och såg hur landskapet susade förbi utanför fönsterrutan. Vi åkte österut.

Efter 2 timmar och en kvart var vi framme i den lilla byn Colmar, som ligger precis vid gränsen mellan Frankrike och Tyskland. Emil hade månaderna innan googlat fram byn som en slump, och därefter hade det varit ett spontanbeslut att köpa biljetterna. När vi kom fram ångrade vi inte en sekund av det.

Det råkar nämligen vara så, att detta är denna stad som de ritade i disneyfilmen Skönheten och Odjuret. Alltså i filmen går Belle runt och läser i sin bok och dissar Gaston - på dessa gator. Hur mäktigt är inte det?!

Emil var snäll och bar min kånken på ryggen nästintill hela vistelsen. Den var proppad med dricka, korsord, dagbok, ninendo och andra nödvändigheter.

Emil var fotoglad så det smattrade om det. Fullt begripligt.

Vi tog någon timme och bara spatsera runt och försöka supa in byn. Det var helt vansinnigt - visste hade jag sett bilder och hade förväntningar om hur det skulle se ut... Men detta? 

Det var liksom bättre än jag hade förväntat mig. Och dessutom var det inte bara en eller två gator som såg ut såhär - det var hela jäkla staden?! ... Om det är något jag är en sucker för, så är det ju arkitektur. Det är ju en del till varför Paris är så tilltalande för mig.

Alla mysiga butiker, restauranger och fik såg ut som tagna ur en saga. Vissa hus var lite extra pimpade.

Jag gick verkligen runt och oooh-ade mig konstant. Svårt att förstå att det faktiskt såg ut såhär på riktigt.

 Efter någon timme blev vi sugna på något att äta, och ville hitta en traditionell rätt. Vi hade sett denna lite överallt i olika boulangerie- och restaurangfönster, på bilder och som motiv på kylskåpsmagneter... Så jag var tvungen att fråga var det var. En Kougelhopf, förklarade de: ett traditionellt bakverk i Alsace (som provinsen heter); en söt brioche med russin i, formad på detta sätt och toppad med mandlar och florsocker.

Vi var tvungna att köpa en. "De håller sig minst 3-4 dagar!" sade kassörskan bakom boulangeriedisken artigt. "Hon menar väl högst 20 minuter?" skämtade Emil tillbaka när jag översatt franskan för honom. (Kan avslöja att det tog typ 7 minuter innan hela var borta. Emil och jag mumsade i sig den där briochen like there was no tomorrow).

Kan säga att den var god, men smakade som vilken fluffig bullbakelse som helst med russin i. Men nu har vi åtminstone ätit äkta alsace-iskt........ HURSOMHAVER. Vi fortsättter vår upptäcksfärd i disneyfilmsstaden!

Emil och jag gick runt och höll hand, kysstes, kommenterade alla vyer med den största entusiasmen och med glittrande ögon. Vi var så jävla nöjda och lyckliga. Efter att ha traskat i två timmar tog vi en paus och slog oss ned på en bänk i en park. Gosade lite.

#happycouple

Emil är alltid så söt. När han gräver in näsan i min kind och säger "Åh, kan inte vi vara tillsammans för alltid?" så har jag lust att bara kasta mig upp från där jag sitter och brista ut i ett dramatiskt "if you like it then you should have put a ring on it, if you like it.."  ..... Tror tyvärr inte jag skulle kunna göra det lika bra som Beyoncé, så jag håller mig.

Vi fortsätter äventyret. Blir så mushig av att bara se Emil såhär på bilderna, han är så fin.

Sjukaste är ju också att det verkligen ser ut som i disneyfilmen.....

Vi gick förbi en chocolatier-pâtisserie (chokladbutik-bakverksaffär) och Emil fick syn på den chokladiga kreationen nedan i skyltfönstret. "Emelie, vad är det?".. Jag läste på skylten: "Châtaigne d'Alsace. (Alsace-Kastanj) Kastanjchokladmousse täckt med choklad, mandelmassa och sedan antingen ljus eller mörk choklad runt om."

"Aha... Den ser god ut." .. "Jamen, då köper vi såklart den!"

Vi delade på den lilla chokladkreationen, och Emil tyckte var var riktigt god! Jag höll med, men tyckte inte lika mycket om den som honom. Mandelmassa är inte min grej riktigt, men det var roligt att testa. Älskar att testa nya smakupplevelser.

Ungefär en timme innan tillbakaresan ville vi har något mer att smaska på, så att vi inte skulle bli alltför hungriga under den 2½ timmar tågresan hemåt till Paris. Jag köpte mig en nutella-crêpe (what else?) och Emil en sundae med choklad- och karamellsås och grädde. Toppbetyg på samtliga!

Sedan traskade vi för att möta upp tåget på tågstationen. Vi hade varit i Colmar i 6 timmar nu, och det hade varit alldeles lagom för att upptäcka, fota och smaka på det vi ville. Vi hade gått igenom staden och fått se allt vi önskat, och kände oss så nöjda.

Tåget anlände till perrongen i Paris vid 20:15, och direkt därpå skyndade vi vidare med métro till valt middagsställe. Emi hade hittat en pizzeria på instagram för ett par månader sedan som han velat testa väldigt länge, och då var valet givet. Pizzou, här kommer vi!

En tryffelpizza och en margherita, och så delar vi båda på hälften. Check! 

Tyvärr blev vi lite besvikna. Varken kanterna var såhär stora och fluffiga som vi önskat, pizzorna såg inte ut så som bilderna på instagram, och smaken var inte heller helt on point. Dessutom var pizzadegen täckt av något ströbrödsliknande, och konsistensen var mer tät än luftig. Vi både drömde oss tillbaka till Pupetta och sade att "där är de godaste pizzorna vi ätit". Längtade tillbaka. #tvåfoodiestyckertill

Men, illa smakade det inte, och mätta blev vi! (Betyg 5,5/10).

Vi tog tunnelbanan hem vid 22-tiden, och när vi kom hem lade vi oss i sängen, tog fram den stora kinder-chokladtomten vi köpt (yes I cracked under the pressure, lyckades inte behålla den till jul), och mumsade i oss till efterrätt.

Sedan sov vi djupt som bebisar. VILKEN JÄKLA FANTASTISK DAG!