Lösenord

torsdag, mars 30, 2017

Da Pietro med Loïc och en *cliffhanger*

I tisdags hade jag ännu en middagsdejt med Loïc, och vi gick till en italiensk restaurang som han velat testa ett tag. Lämpligt nog låg den bara fem minuter från min studio, så vi gick dit på ett kick.
När vi möttes upp kändes som att jag inte sett honom på en halv evighet - och det var ju sant också, eftersom vi inte setts på mer än en vecka. Jag sprang mot honom skrattandes och kastade mig om halsen på honom, och ropade "JE SUIS TROP HEUREUSE, LOÏC, TROP HEUREUSE!" (jag är så lycklig, Loïc, så lycklig!).

Anledningen till varför kommer jag nog hålla som en liten *cliffhanger*, men sanningen är att jag fick ett mycket glädjepirrande mail häromdagen... Om ni vill kan ni få gissa, och jag lovar skriva om ni gissar rätt!

Vi kom fram till restaurangen lagom när de öppnade vid 19h. Verkligen klassiskt italienskt.


Vi fick det trevligaste bordet precis i hörnet, vid sofforna. Direkt började vi prata igenom allt som hänt sedan sist - jag berättade detaljerat om min helg med Emil, och han berättade PAUL-skvaller. Precis som det ska vara.


Som alltid när jag är på italiensk restaurang beställer jag pizza. Pizza är livet. (Har ni märkt förresten att jag kommit in i en riktig pizza-period? Förra året var det hamburgare, och nu bara bara pizza.. #periodare?) Hur som haver, min poäng är att... Pasta tycker jag är så onödigt att beställa ute, eftersom det är så lätt att laga till hemma för en tiondel av priset. Pizza är typ omöjligt att få restaurangkvalitet på utan vedugn.


Loïc är däremot inte av samma åsikt, och valde en tagliatelle provencale; pasta med bacon, vitlök och en liten skvätt tomatsås. Själv tog jag en margherita.


Jag var pepp och toklycklig över alla olika anledningar, kärleksrus, *cliffhangers* och att få äta pizza med min favorit-bagarkompis.


Och så gör jag sådär som jag har en fånig tendens att göra - sticka fram huvudet som att jag är en mullvad eller något. Som att jag tror att mitt huvud inte kommer med på bilden annars. "Emelie, jag lovar, du kommer med på bilden utan att göra sådär med huvudet", och så skrattade vi.

Efterrätt - varför ens fråga?! Loïc tog en pannacotta, och jag slog på en banana split. 


Och jag kan bara säga det att grädden.... Var to die for. Jag vet att banana split är en klassisk rätt som i princip smakar liknande överallt, men alltså dessa råvaror... Grädden, glassen, chokladsåsen... Måste lätt varit en av de godaste banana split:sen jag ätit. 



Ovan lyckas Loïc knäppa en halvt obekväm bild på mig när jag har munnen full med vatten, utan att ha hunnit svälja ned det. Så voilà min krystade "åh en bild *gulp*" min.

Efter maten tog vi en sväng förbi PAUL, och där stannade vi högst tre minuter innan jag blev för kall (blir alltid så kall av att äta en stor måltid... Någon annan som har samma problem?), och ville gå hem. Så på vägen pratade vi även om lördagens planer; Loïc ska ha en fest på lördag som börjar med raclette-middag, för sina närmsta. Ska bli tokroligt!

21 kommentarer :

  1. Jag tror du fått jobb!! Eller är det praktik du har i höst? Det iaf! Kanske rent av i Nyköping? :-) Grattis oavsett till vad som gör dig lycklig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ptp, så det är psykologjobb under uppsyn (som praktik, kan man säga!). Och det är nääästan rätt, så jag tackar för den gratulationen i alla fall :DDD

      Radera
  2. Din glädje smittas!!! Får jag gissa att du fått praktik i Norrköping kanske? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA. Nästan-nästan. Om man byter ut staden och kanske backar några steg så... ;) <3

      Radera
    2. Jag menade ju såklart Nyköping... jag och namn ibland alltså... Men så glädjande med arbetsintervju!!! Spännande 😃

      Radera
    3. Hahaha, ja, jag förstod vad du menade <3 OCH TACK!! :D

      Radera
  3. Gissning: Du har fått praktiktjänst i Nyköping?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad alla går snabbt fram, va... :O *i wish*

      Radera
    2. Är övertygad om att du gör ett wow-intryck, så det blir nog som alla tror! Håller tummarna.
      PS! Otroligt nog har även jag jobbat på barn och ungdomspsyket,i Örebro, som 16-åring om jag minns rätt!!! (fick någon sorts dispens trots min ringa ålder). Minns det som intressant och aningen skrämmande.

      Radera
    3. PS 2: Jag är precis tvärt om! Iskall när jag är hungrig, återfår värmen efter födointag:)

      Radera
    4. Oj, vad spännande! Det måste du berätta mer om i sommar, under vår Paris-pique-nique! ;)

      Radera
  4. Vad är det här, cliffhangers och allt?! Önskar detaljer ASAP!!
    Och det här med att bli kall efter en stor måltid; det problemet har jag också. Tydligen går all energi till matsäcken och prioriterar bort värmen i kroppen..!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, nu får du mer detaljer!
      Och ja, visst är det jobbigt?! Avskyr att börja frysa efter maten...

      Radera
  5. Jag tror att du har fått PTP-tjänst i Nyköping! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah, så smarta ni är.. Fattar ej.

      Radera
  6. Trooooor praktikplats i Nyköping????

    Samt, håller verkligen med dig i pasta/pizzafrågan! Beställder ALDRIG pasta ute, pga pizza????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, exakt!!! Pizza trumfar alltid pasta.

      Och nästannästan! Eller, jag kanske får platsen snart? :D

      Radera
  7. Du ska börja PTP i Nyköping när du kommer tillbaka till Sverige! :)

    SvaraRadera
  8. Jag gissar att du har fått ptp i Nyköping!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)