*Cliffhanger*-slut, ett oväntat brev och parksolning

För det första: HUR BRA KÄNNER NI MIG EGENTLIGEN? Jag blev helt fnittrig av era klockrena gissningar, och kan inte förstå att ni är så lojala och engagerade att ni så lätt kan gissa vad jag har i görningen...

Men, sakta i backarna! Ni alla gissade på att jag blivit antagen till en PTP-tjänst i Nyköping, och det är rätt nära, men så snabbt framåt ska vi inte gå ännu...

Så här är det: Jag har sökt flera tjänster; i både Stockholm, Eskilstuna, Strängnäs, Trosa och Nyköping, varav det jag hållt tummarna för som mest har varit BUP i Nyköping. Det som hände häromdagen var att jag fick mail från enhetschefen på BUP i Nyköping, som kallade mig på arbetsintervju den 21/4. Alltså, om mindre än en månad åker jag en helg till Nyköping för att ha arbetsintervjun för mitt drömjobb.

FÖRSTÅ?!?! Det är faktiskt möjligt att det jag vill mest av allt just nu går i uppfyllelse. Nu gäller det bara att jag wow-ar dem under intervjun.....


På tal om glädjande post, så trillade det in ett brev till mig igår. Det var helt oväntat, men jag såg direkt på skrivstilen vem avständaren var.

Farmor. 

Jag blev alldeles varm på insidan när jag såg det, och trots att jag skulle iväg till jobbet direkt var jag tvungen att ta med mig det och öppna det, och läsa det på vägen. Det hon skrivit i det berörde mitt mående på sista tiden - att jag känt mig nere, frånvarande och inte mig själv.
Hon ger så kloka råd, min farmor. Jag förstår inte hur en människa kan vara så fin. Jag blev helt rörd, tacksam och brevet gjorde mig så otroligt glad. Tack farmor. 

Jag jobbade enbart ett kort pass denna dag, och slutade redan halv två. Solen sken och temperaturen var sommarvarm, så trots att jag borde ha pluggat så tog jag en kortare vända runt i kvarteret.

Det var varmt och härligt att jag var tvungen att lägga mig ned på gräsmattan och njuta av det. Solen brände mig på näsroten och jag låg där och bara... njöt...

Passade på att ta med mig korsord och dagbok, och när jag låg svettades jag i mina jeans, tog av mig koftan och söp in solen.

Alla var ute och njöt av den, dessutom. Jag skrev i dagboken till ljudet av fransmän som pique-nique-lunchade i närheten, ungdomar som spelade fotboll på gräsmattan, knastrandet av löparskor på de omringande grusstigarna, fågelkvitter blandades med dova ljud från distant trafik. I luften kändes tung och varm med stundvisa, lagom regelbundna svala brisar, och det luktade värme, sommar och gräs.

Efter klockan åtta gick jag fortfarande runt i t-shirt, med min baguette, och jag kände bara att... Sommaren tog en försprång in i Paris.