Nyköpingspromenader och brunch på Pelles

Söndagen började med en härlig sovmorgon i Nyköping, som sedan gick från sängkramar till en promenad ut för att handla frukost. På vägen till matbutiken stötte jag och Emil på flertalet av hans vänner (som var redigt bakis från lördagskvällen) och vi traskade till ICA. Där köptes bröd, smör, pålägg, flingor, mjölk och juice, och sedan gick vi hem och åt kalasfrukost. 

För att smälta maten, och för att visa mig lite av Nyköping, så valde vi att gå in mot stan. När vi enbart kommit några minuter inser jag att "JAG HAR GLÖMT MIN MOBIL"! Emil frågade om vi ska gå tillbaka, men jag sade yolo och menade att jag faktiskt inte behöver den.
(SEN NÄR? Har jag blivit skvatt galen? #mobilberoende #socialamedierärmittknark).

Till bloggen fick jag låna Emils mobil att ta bilder med.

Emil visade mig runt lite smått, vi gick förbi biblioteket Cuturum (där jag tänkte mig plugga nästkommande dag) och vi gick även ned till vattnet. Det var helt vindstilla, lugnt och spegelblankt.

När vi gick omkring där lekte vi leker, pratade och skämtade om att  det bara finns två (!!!) rulltrappor i hela Nyköping. TVÅ. Jag menar, snacka litet?! Detta har blivit vårt nya inside-skämt.

Klockan 15 hade vi bestämt träff med Linnéa, som då skulle sluta sitt brunchpass på Pelles Lusthus, där hon arbetar som servitris. Så lyxigt att kunna smyga dit direkt vid stängning och få personalrabatt på lyxig brunchmat!

Och vilken lokal, säg! Det var hur pampigt och fint som helst där ju. Och jag har bildbevis!

Som en blandning mellan en gammal järnvägsstation, ett antikvariat och ett museum, typ? Och så så så fint.

Så var det dags för brunch! Emil betalade med sitt kort, men när jag själv skulle knappa in koden står det "Köp godkänt, ta ut kort" och i Linnéas kassa visade hennes summa på minus. Ett virrvarr av oförstånd gällande huruvida jag nu BETALAT eller FÅTT pengar för att äta brunch uppstod, och eftersom jag inte hade min mobil kunde jag inte kolla saldo på mitt konto. Typiskt.

Men tanken på att få betalt för att äta det här, det var rätt nice och ett skämt som uppkom mer än en gång.

Olyckligt nog var varken jag och Emil sådär vrålhungriga (i och med frukostätandet bara timmarna innan), men jag lyckades få i mig nog så att jag ville dö lite smått. Alltså mmmmmm!  (hej stilig kille)

Bacon, äggröra, köttbullar, prinskorv, lax, ostar, smörgåsar, ägghalvor, räkröror och till efterrätt kakor, kladdkaka med grädde, muffins, mjuka pepparkaksrutor med lingonfrosting och brownies.

Linnéa slog sig ned och åt hon med. Hon hade ju trots allt jobbat hela dagen. Nedan skådar ni en drog-lik Emelie i full matkoma som typ snart faller över bordet och svimmar med huvudet i kladdkakan.

När Emil smög på toaletten tog jag selfies med hans mobiltelefon. (Ja, det var ju den enda jag hade?)

När vi ätit klart och suttit ut ett lagom länge matkoma, så tog vi oss ut i svenska luften igen. Det var alldeles lagom kyligt, och becksvart. Vi tog en promenad längs vattnet, och fotade Pelles Lusthus från andra sidan vattnet.

Städer är så himla lugna, spöklika, vackra när det är mörkt. Tänker mig som Paris. Det blir verkligen en helt annan stad när mörkret faller på..

Sedan gick vi längre in mot stan och promenerade på en dödsensam Storgata. Är det såhär det är att bo i Nyköping?, tänkte jag. Som eftereffekten av apokalypsen typ.

Vi gick hem till Linnéa, där hon fortfarande inte kommit hem, så vi lade oss och hånglade i hennes säng till dess att hon var klar på jobbet. När hon klampade innanför dörren hängde vi och pratade ett tag, innan jag och Emil tog oss vidare.

Vi tog bussen hem, åt Emils magiska kakor, tittade på fem avsnitt Vänner (som egentligen bara skulle vara två) (fast egentligen tittade vi inte på tv:n) (vi tittade bara in i varandra ögon, oavbrutet) (typ skämtar INTE) (på riktigt alltså).

Sedan skulle vi sova tidigt eftersom Emil skulle jobba morgonen därpå, men vi kom inte i säng förrän efter kl. 1 på natten (på grund av tittande-i-varandras-ögon) (skämtar FORTFARANDE INTE).