Lösenord

onsdag, november 23, 2016

Sagostund: Hur Emelie träffade Nyköpingsgänget

Jag har fått flertalet frågor som önskar att jag preciserar mer hur jag fick kontakt med Nyköpingsgänget, hur jag och Emil fick till det samt lite fler detaljer kring hela historien. Jag vet att jag varit lite snål med information kring det (speciellt eftersom jag själv varit så förvirrad, plus att jag inte känt mig bekväm med så många anonyma läsare), men nu känner jag att jag vågar skriva mer utförligt..... (HÅLL I ER IGEN!)

Linnéa och jag har följt varandras bloggar i 5-6 år. Vi hade aldrig pratat, kanske skrivit någon kommentar då och då, vi hade varandra på facebook men that was it. Hon var för mig en person som jag tyckte mig känna fastän vi aldrig träffats, ni vet, som en gör med bloggar en läser...


En vanlig dag, när jag satt hemma i min soffa, så såg jag att hon hade uppdaterat sin status på facebook. Hon hade checkat in sig, tillsammans med sin (dåvarande) killkompis Marcus, på en pizzeria som låg 2 minuter från min lägenhet. Jag förstod ingenting?! Vad gjorde hon här?! Rent spontant kastade jag mig ut och traskade in i den lilla pizzerian, helt utan förvarning. Linnéa visste inte att jag bodde där. Hon visste inte att jag skulle komma in gåendes. Ni kan knappt ana hur chockad hon blev, sekunden då jag steg innanför dörren och hon kände igen mig direkt.

Tyvärr hade vi inte mycket tid att umgås - jag, Marcus och Linnéa samtalade i några minuter, hon besökte mitt hem och sedan var de tvungna att åka vidare.
(Ni kan läsa hela det inlägget här).



Därefter hade isen brutits, och vi började chatta om att träffas igen. Vi började följa varann allt tydligare på facebook, pratade allt mer.

Andra gången vi träffades kom de upp till Stockholm, Marcus och Linnéa. De var fortfarande bara vänner, men de båda var förälskade i varandra i smyg. Alla visste det, men de var själva för fega för att ta steget. Under kvällen började vi började prata om deras andra vänner i Nyköping, och jag nämnde i förbifarten att "fan, er kompis Emil är så sjukt snygg.." (som jag hade sett på bild på facebook i Linnéas statusar). Jag tänkte inte mer på det, men det var i denna stund som Projekt Matchmaking skapades i Linnéas huvud.
Under natten utvecklades Linnéas och Marcus relation från att vara vänner, till att vara något mer..
(Ni kan läsa hela det inlägget här).

De övertalade mig den kvällen att följa med till Nyköping över helgen, och på lördagen följde jag med dem i deras bil. Väl i Nyköping träffade jag Jocke och Emil, och jag fick bekräftat att jofan, jag tycker visst Emil är riktigt attraktiv. Den kvällen hängde vi alla, såg på film och åt kakor. En stund fastnade jag och Emil ensamma i köket, där vi stod och gjorde iordning te till allihopa. Då sade jag abrupt: "Förresten... Jag måste bara säga att jag tycker du är skitsnygg". 
Han kom av sig helt, stammade till och sade sedan.. "Jo... Tack... Detsamma". Så gick vi ut och hängde med de andra.
(Ni kan läsa hela det inlägget här).



Tredje gången vi träffades var för två veckor sedan. Jag åkte ned till Nyköping en helg, och här fastnade vi alla under en film på fredagskvällen. Marcus, Linnéa, jag och Emil låg i soffan, och Marcus och Linnéa låg tätt ihopslingrade - numera ett par. Jag och Emil låg relativt nära, lutade mot varandra, pillade lite på varandras händer. När klockan var långt över midnatt och ingen av oss riktigt tittade på filmen så vände jag upp huvudet, tog tag i hans haka och kysste honom. Han kysste tillbaka. 
(Ni kan läsa hela det inlägget här, Linnéas inlägg (lite mer detaljerat) här , och nästkommande dag här och (Linnéas) här).




Resten av helgen var jag i en känslobubbla. Jag visste det inte riktigt, men det gick så snabbt, och innan jag skulle åka därifrån insåg jag att jag redan var förälskad. Jag vill inte åka därifrån. Han verkade känna likadant, för bara fyra dagar senare tog han spontant ut semester en dag och hälsade på mig i Stockholm. Dessutom kom han två timmar för sent till fredagens jobbdag, eftersom han två timmar innan bussens avgång bestämt sig för att han skulle missa bussen, och få en extra natt tillsammans.
(Det skrev jag kort om här).




.... Sedan dess har jag inte kunnat släppa honom i tankarna. Vi har chattat dagligen, saknat varandra, pratat om att han/jag ska komma och hälsa på, vi har pratat om min flytt till Paris, hur vi ska hantera detta och eventuellt hur vi vill förhålla oss till allt...
Men fortfarande är det ett virrvarr av känslor.
Igår, den 22 november, i hans kök, bakandes bullar, kramandes, lyssnandes på musik, hånglandes... Så frågade han om jag ville bli tillsammans med honom.


Så alltså..... Hängde ni med?

44 kommentarer :

  1. Blir helt pirrig av att läsa det här! :)

    SvaraRadera
  2. Är det inte det som är det magiska med kärlek? Att man inte hänger med, planerar eller har några förväntningar. Känns det rätt - så bara känns det rätt! Ni är så söta (gullig smiley på en apa som håller för ögonen). Amour c'est magique!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aw... Du har nog rätt i det... Vad fint sagt, tack! <3

      Radera
  3. Men ååhåhåh, så himla fint! AAH :')

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, vad glad jag blir att du tycker det!

      Radera
  4. Jag tycker det är så märkligt häftigt hur livet kan förändras så snabbt! Nyss, alltså literally för några veckor sen fanns de där människorna i princip inte i ditt liv, och nu är de alla en megadel av det??? Hur sjukt egentligen. Och fint! Kärlek kommer verkligen där man minst anar det tror jag. Ps: hängde med! Är ni ihop nu??? :)))

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA!! Det är ju helt sjukt, faktiskt? Hur kan något gå så snabbt och betyda så mycket? Jag förstår ingenting...

      AWW.. Och ja... Vi är ihop nu! :O

      Radera
  5. Fick verkligen gåshud av att läsa detta?? Så oerhört fin historia <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. På riktigt?! Shit, vad du är söt..! Och jag är glad att du kan dela den glädjen med mig, Louice!

      Radera
  6. Stort grattis! :) Är säker på att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt angående flytten till Paris också. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det också.. Jag menar, allt går väl bara man vill? Vi är ju inga offer för vår framtid, precis!

      Radera
  7. Grattis!! Så himla fin historia

    SvaraRadera
  8. Åååååh är det rätt känns det lätt!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. MEN PRECIS SÅ!! Klockrent sagt, Liv!

      Radera
  9. Åh, jag älskar att få höra/läsa om hur folk träffades och tycke uppstod! Min syster har till och med fått berätta flera gånger om hur det började med henne och hennes pojkvän för den historien är så fin och gullig. De träffades för övrigt precis innan hon skulle iväg på utbyte till Salzburg, kärlek har verkligen ingen känsla för timing :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, aw, vad sött...! Och det är lite samma för mig - jag ska ju strax flytta till Paris? Vad hände där, liksom? Jag har ingen aning om hur detta kommer gå, men just nu tycker jag om honom så så så mycket att jag inte ens bryr mig..

      Radera
  10. Åhh!! Lycka! Jag kommer ihåg när du för lite mindre än ett år sedan skrev till mig om lyckan när man är nykär och börjar lära känna varandra och berättade att det var något av det bästa du visste. Hoppas du njuter för fullt! *hjärtögonsmiley*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen! Att du kommer ihåg det.. Jag njuter så jag typ SPRICKER!!!!

      Radera
  11. Så roligt, Emelie! Nu kanske jag går händelserna i förväg men vad tycker Emil om din förkärlek till Paris och att du kanske vill bosätta dig där i framtiden? Lycka till med kärleken! /Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har faktiskt pratat om det, och ännu vet vi inte riktigt hur allt detta kommer se ut. Han vet ju att jag älskar Paris, vill bo där, och flyttar dit 7 månader i februari... Men sedan har vi sagt att vi kan inte veta hur det kommer se ut om 7 månader, vad han/jag/vi kommer vilja.. Så vi tänker bara att vi tar det som det kommer. Försöker att inte planera något som är så långt i framtiden ännu. Men han vet om, och han är ändå väldigt stöttande till att jag följer mina drömmar (även om han givetvis verkar vilja vara med mig) :) Tack!

      Radera
  12. Men Å så fint!!! Blir glad av att läsa detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH, jag blir glad att du blir glad! och jag ÄR glad!!! :D :'

      Radera
  13. Det är alltid roligt att läsa om hur par träffades! Ni ser fina ut tillsammans.
    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  14. Alltså så himla fin historia. Tänk att du fick en fin pojk, samt massa fina vänner genom att du var inne på facebook just när hon checkade in på pizzerian. Känns ju som det var meningen att det skulle vara detta lilla gäng ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! Du har helt rätt i det, vad är oddsen??? För tre veckor sedan var detta helt otänbart?! Jag är så glad! :'D

      Radera
  15. Oh vad glad jag blir att se dig sa glad <3 (är det konstigt?? :D)
    /Julia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejnejnej, bara så HIMLA FINT av dig, Julia!!! :* <3

      Radera
  16. Det är ganska otroligt hur en spontan besök i en pizzeria kan förändra ens liv. Jag tror att ni borde inte oroa er för Paris-flytten. Ja, det kan vara jobbigt att vara långt ifrån varandra, men vill båda vara i relationen och engagerar sig så kommer det gå bra. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Urszula, vad du är klok... Tack! Allt går om man bara vill! :*

      Radera
  17. Känns så galet att du och Linnéa umgås och skriver om varandra. Har ju följt bådas bloggar i nästan 5 år och nu är ni kompisar, internet är fantastiskt!! Låter underbart att vara nykär, läste inlägget med ett stort leende på läpparna ( som nästan alltid när jag är här inne). Njut av kärleken!!
    Kram Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, ja, visst är det sjukt?!? Jag har ju själv läst hennes blogg i evigheter och nu känner vi varann IRL? Älskar internet.
      Och att vara nykär är bland de bästa känslorna som finns... <3 Tack, Caroline!

      Radera
  18. Men åhhhh så härligt! Fort gick det också, tror jag hängde med=) SÅ roligt för er att det verkligen är ni nu. //Sandraemelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahah, ja, PANG BOM KÄRLEK liksom :O

      Radera
  19. Jag bara log genom hela inlägget! Så himla gullig historia, jag är så glad för din skull Emelie :D nu vet jag inte så mycket alls om Emil, men han verkar vara en riktigt fin kille och jag vet att du inte skulle umgås med honom om inte så var fallet liksom :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver så fint att jag blir helt rörd, Bea...! <3 Tack! Och om du bara visste hur underbar han är....!!

      Radera
  20. Alltså vilket fint inlägg!!!

    SvaraRadera
  21. Men åhåhåhåhååhhhhh wow, så häftig historia, älskar den verkligen, bland den finaste Storytelling jag hört (hör din röst i huvudet faktiskt) Men waaait a second, DET ÄR JU EN HISTORIA OM OSS! Fyfan vad häftigt, denna historia kommer få berättas många gånger, vad är oddsen med allt egentligen?! ÅH jag är så glad att du är glad att jag är glad att jag älskar dig att du älskar mig att du älskar Emil att jag älskar Emil att Emil och Marcus älskar varandra och vi alla är bara... aaaahhh dröm. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. SÅÅÅÅ Nöjd med detta inlägg, du anar inte!!
      AND IT'S THE CIRCLE OF LOOOOOVE... and sex. och allt på en och samma gång!

      Radera
  22. Snacka om ödet på något vis!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)