Krisläge

Jag orkar egentligen inte blogga just nu, men jag känner att ni förtjänar höra om vad som pågår.

Jag mår extremt dåligt just nu, i ett tillstånd av återkommande stress och ångest. Mäklaren har återkommit med ett datum för tillträde redan nästa vecka. I vanliga fall hade vem som helst blivit jätteglad efter all denna väntan - men det här görs inte rätt.

Det blir tydligt för oss att de försöker stressa in oss i huset, utan att ge oss tillgång till besiktning, få se deras besiktningsprotokoll eller möjlighet att kontrollera bostaden innan vi betalar in hela beloppet. Vi fasar för att vårt hus ska ha liknande fel som våra grannar (felbyggt i badrum, dålig ventilation, bristande rördragning, fel på avloppet, utan varmvatten periodvis), och att vi ska hamna i en hemsk situation där vi har betalat för ett hus fullt med fel.

Just nu kämpar vi för att vinna tid och hitta en egen besiktningsman som kan just den lilla lucka de erbjuder oss att se huset, för att sedan kunna ställa krav gentemot säljaren. Det är förgörande stressande och eftersom varken jag eller Emil har koll på bygg- och bostadsbranschen, så vet vi varken vad vi har rätt till eller hur vi ska kräva det vi har rätt till.

Tiden tickar och vi känner att vi knappt har tid för att kontakta jurist som ska sätta sig in i fallet, armbåga oss till en besiktning, kräva att inte betala hela summan, försöka stå på oss, och slutligen samstämma med både säljare, mäklare och bank. Allt de säger nu att de kräver att vi flyttar in redan nästa vecka, så fort de fått okej att huset är "beboligt". 

Jag behöver egentligen inga kommentarer på detta inlägg, för jag tror inte det finns någon som kan göra något just nu. Det är krisläge och vi sliter för att lyckas ordna detta innan vi blir fyra miljoner kronor fattigare, och att byggarna flyr fältet.