Gräsänkan i Örserum "som bara är ute och går"

Mina första dag som gräsänka vaknade jag och Minou upp i den breda sängen, och jag skrev till Emil. Han hade, som misstänkt, suttit uppe hela natten och hade nu varit vaken i 24 timmar, varav spelat i 18 timmar i sträck. 

Jag skrattade för mig själv och kände mig glad att han får leva ut sin tonår en extra gång - att få vara oansvarig och hänge sig helt åt ett av sina största intressen.

Själv tog jag en morgonpromenad. Natten hade bjudit på mer snö.

Men det smälte fort när solen dök upp.

Så har de sett ut de senaste dagarna; det snöar om natten, töar bort på dagen. Morgonpromenaden är alltid den krispigaste, med ett par minusgrader.

Den här platsen är så fin. Jag försöker njuta av naturens skönhet ur alla vinklar. 

En favoritfrukost; yoghurt med granola, frysta hallon och granatäpple.

När jag ätit upp slog jag mig ned för att jobba. Nu när jag kan ha dörren öppen så är Minou bredvid mig. Har saknat att ha honom som min närmaste arbetskollega. 

GOSE ❤️

Efter första arbetsskiftet har jag tränat. Jag har hittat kortare dans-work out-videos på youtube, och kört 15 minuter. Då ser jag mitt blåmärke i full glans. Jag råkade gå in i samma ställe igen - så precis när det började läka, så kom det ett nytt precis överlappande 🙃🙃🙃

AJJJJ vill jag bara säga om det. Min dumme fan.

Lunch! Jag har haft överbliven pizza, som jag strött extra herrgårdsost och pecorino över, och toppat med basilika och ruccola. 

Älskar överbliven pizza!

Någonstans här skrev jag till Emil igen. De hade fortfarande inte gått och lagt sig, utan nu varit uppe i över 30 timmar. De var helt fast i spelet.

Eftermiddagspromenaden är alltid varmare. Då är det ofta ett par plusgrader och snön har smält bort. Då känns det som vår. En äldre man stannade mig igen. "Du är bara ute och går du. Jag ser dig hela tiden, bara ute och går." Ja, en liten by alltså. 😂

Minou har upptäckt uterummet och är helt besatt. Vi har svårt att få in honom när han väl smugit ut, och trots att han sitter där och SKAKAR i hela kroppen så vägrar han gå in. Han vill titta på fåglarna. 

Jag löste det genom att lägga fårfällar längt fönstren (och ser fram emot de stora fönstren i vårt radhus... obs som har blivit försenad igen 🙃)

Fick inte in honom på hela eftermiddagen, så han fick vara där ute. Fram till middag, då lockade jag in honom och stängde dörren. Han blev sur på mig. 

Jag åt surdegsbröd med ost, tomat, ägg, kalkon och gurka. Så jädra gott!

Efter maten kände jag mig lite frusen (inte konstigt då altandörren stått på glänt hela eftermiddagen), så jag tappade upp ett bad, tände ljus och låg och tänkte för mig själv.

Kvällsmål: fruktsallad på banan, kiwi, vindruvor, äpple och granatäpple. Och 7UP med frusna granatäpplekärnor i. Det kändes lyxigt.

På kvällarna när jag varit här har jag börjat läsa min pocketbok som jag tagit med mig. Blir sällan att jag läser när Emil är hemma, eftersom jag ofta umgås med honom. Nu har jag läst sista timmen innan jag somnar varje kväll.

Jag skrev till Emil som nu varit vaken i 40 timmar. Han skulle precis gå och lägga sig. Han hade alltså varit vaken i snart två dygn. Helt galet!

Jag skrev det till honom: "Vad lustigt, att när det här är över, så har jag sovit tre nätter utan dig, men du kommer bara ha sovit två nätter utan mig." 😆