Brunchjakt i Gränna och semelteorier

I torsdags var min sista lediga dag innan helgens jobb. Jag hade önskemål till Emil om att åka in till Gränna, köpa gott bröd och bakelser på något bageri ta med hem för att äta brunch. Det tyckte han var en bra idé! 

Inte lika trevligt att när vi väl kom in till Gränna vid 10-tiden så regnade det. 

Gränna är ändå lika vackert. Som en liten dockstad, fast förstorad. 

Vi hade tänkt strosa runt lite, men regnet blåste in rakt i ansiktet på en, så trevligt var det inte. 

Vi började gå till ett ställe vi blivit tipsade om av hotellets anställda; Haglunds konditori.

Därifrån köpte vi varsin surdegsfralla och varsin semla. Sedan gick vi förbi Fiket, som jag ville kika in i och se vad de hade. 

Det var omöjligt att gå därifrån tomhänt.... 

Så vi råkade få med oss en chokladcookie och en äppelbulle därifrån med. Hehe.

På vägen hem diskuterade vi fettisdagen och semlor generellt. Jag är inte så förtjust i mandelmassa, men Emil älskar det. Däremot sade Emil att han tycker att semlor består av alldeles för mycket bröd i proportion till grädde och mandelmassa.

"Då har du inte ätit en bra semla", menade jag. "Om du äter en bra semla är brödet så fluffigt och lätt att det smälter i munnen. Det är i alla fall min teori."

OCH TACKA GUDARNA för att min teori besannades redan samma timme. När vi kom hem och lyfte upp semlan föll fingrarna in i den följsamma bulldegen och från första tuggan smälte brödet i munnen. Emil medgav att jag hade rätt. "Det här var nog den godaste semlan jag ätit."... Jag kunde inte hjälpa det - jag sade; vad var det jag sa'. 

Brunchen uppdukad; surdegsbrödet med pålägg, semlorna, bullen och kakan.

Tyvärr var surdegsbrödet en ren besvikelse. Torrt och smakade inte alls av surdeg. Kakan och bullen var god, men inget spektakulärt. Det enda som stod ut var semlorna. Tur det. 

Jag skyndade mig ut på promenad så fort det var lite uppehåll. Stackars Olof hade blivit attackerad av regnet och kvar fanns enbart tovfyllda kvarlevor. 

När jag kom hem tog vi ett bad tillsammans, och sedan myste vi framför säsongspremiären av Wahlgrens Värld, innan han började packa sin väska för att åka iväg. Han skulle nämligen till sin kompis Philippe i Tranås, och spela tv-spel hela helgen.  

Det skulle släppas ett nytt spel natten till fredag, och de planerade att vara uppe hela natten och spela. Själv skulle jag vara kvar med Minou i lilla Örserum och få lite ensamtid. "Det känns som jag ska iväg och sova över hos en kompis!" sade Emil. "Ja, det är ju precis det du ska", fnissade jag.

Vi kysste varandra adjö för denna helg och jag pratade lite med Christer, innan jag landade i soffan med köttbulle- och ostsmörgåsar till middag. Bästa med att vara själv; äta vilken oansvarig middag jag vill. 

Sedan låg jag i soffan heeeela kvällen, tittade ikapp på youtube och till kvällsmål gjorde jag mig en tjock smoothie på banan, blåbär, vinddruvor, granatäpple och kvarg. 

Gott! Jag kan dock inte ljuga om att det var lite läskigt att gå och lägga sig. I en stuga där jag aldrig släckt ned helt själv, krypa ned i sängen helt själv, tassa genom mörka rum helt själv... Hehe, jag blev själv lite förvånad att jag fick en kall kår längs ryggraden.

Men, jag vet ju att det bara är ovana, och att ingenting farligt lurar varken inuti eller nära utanför stugan. Så jag somnade gott ändå, min första natt som gräsänka. Jag visste att Emil och Philippe fortfarande satt uppe och väntade - för 00.00 skulle spelet de väntat på släppas och de skulle antagligen spela hela natten igenom.