Paris: Dag 2, La recherche d'un journal et Black & White Burger avec Lolo

Jag hade svårt att förstå var jag var någonstans när jag vaknade. Jag hörde Maddie klösa på sin klösmöbel och slets ur min halvsömn. Det första jag gjorde var att titta ut genom fönstret. 

Jag klev upp, bryggde mig en kopp te, satte mig och bloggade och gjorde mig sedan i ordning. Maddie fick sitt insulin och jag var fit for fight! Jag hade planerat min arbetsdag kl. 15-18 denna fredag. Kände som en bra mjukstart. 

Jag tänkte ha en liten promenad i området med ett ärende: köpa en ny dagbok. Jag skulle också ha en specifik sort från ett visst märke, och hade kikat ut ett par bokhandlar i närheten som jag hoppades skulle ha dem.

Blev såklart distraherad och hänförd av passerande vyer. 

Jag gick omkring i 18ème, Montmartre och letade i diverse libraries och papeteries. 

Sprang över den här blomsorten ett par gånger och undrade vad den hette. Skrev i vår BHV-grupp och fick snabbt svar från Malena. Oleander! Visste ni det?

Fortsatte traska. Hade hittills varit i två bokhandlar som inte haft den, men det kändes helt okej för mig. Då var det bara att leta vidare.

Alltså rue l'Abreuvoir, så du är vacker!

Gick förbi ett par restauranger och kände stämningen av fransk kravlöshet; en croissant och en café, en simpel fredagsförmiddag.

Blev sugen och köpte en petit pain aux olives - litet olivbröd, som jag mumsade på längs gatan. En behöver inte ens pålägg, så gott är det!

Fjärde bokhandeln hade inte heller min dagbok. Nähä. Då får jag väl gå dit jag köpt mina tidigare böcker - långt ned i 16ème. En timme dit, ja, det är inga konstigheter. Jag har god tid på mig. 

 Mina gamla hoods som au pair 🥰

NÄHÄ den bokhandeln som jag brukade köpa dagböckerna på hade dem inte heller?! Jag gick till en sjätte bokhandel. Inte dem heller. Jag hade nästan tappat hoppet när kassören sade "jag den finns på [fransk butik]."

Det var på vägen tillbaka. Tur. Nu hade jag redan varit borta två timmar länge än planerat, så det var dags att börja gå mot rätt håll igen.

Slutligen, i den sjunde bokhandeln fanns dem! Jag köpte en med gulddetaljer, och passade på att köpa en litet vanligt anteckningsblock att klottra i under patientbesöken.

Nu var det bara att traska hemåt. Klockan närmade sig 13.30 och jag ville gärna vara hemma i god tid att förbereda första arbetsdagen i Paris. 

Meeed ett litet stopp i affären för att köpa mer pepsi max, yoghurt, äpplen och... Biscoff spread!! Jag hittade det! Så som jag längtat efter att få testa detta!

Kom hem och kunde inte hålla mig från att provsmaka på direkten. 

FARLIGT god. Smakar som pepparkakdeg fast krämigare. Var tvungen att stoppa mig själv för den där burken kommer annars inte hålla dessa 11 dagar ut. 

Jag satt en stund på balkongen och skrev i min nya dagbok (på franska, skriver alltid dagbok på franska!) innan jag slog mig ned vid arbetsplatsen. 

Fick sällskap efter halva passet.

Efter sista patienten för dagen avslutade jag min Första. Arbetsdag. i. Paris. Sedan skyndade jag iväg mot mitt och Loïcs valda middagsställe. 

Black & White Burger, vars hela koncept gick ut på att halva brödet var ljust och andra halvan var färgat svart. 

Min bästa franska kompis!! Lolo! Tänk att vi inte setts på ett år. Han hade myyyyycket att skvallra om, kan jag säga (de flesta av våra dejter handlar om att han skvallrar om våra föredetta kollegor och vad de har för sig, gällande familj, boende, otrohet och andra saftiga skandaler). 

Burgarna var lite McDonald's-stuk. Alldeles för mycket och för torrt bröd. 3/10. Ändå sade Loïc artigt när kassören frågade "C'était nickel!" (det var perfekt!).... Jag skrattade gott åt honom när vi kommit ut ur restaurangen. "Men jag ville inte såra honom". Jag skrattade ännu mer. 

Vi gick en promenad och avrundade när vi gått och skvallrat klart, så tackade vi för oss och bestämde två kompisdejter till innan min avresa. Jag fortsatte min promenad och pratade med Emil (saknar honom, och Minou!). När jag kom hem kröp jag ned i sängen läste en rätt dåligt skriven bok. 

Fick sällskap av Maddie.

Trots att jag lade mig i god tid så släckte jag inte förrän närmare midnatt, och då var mina ögonlock tunga och nöjda. Tänk att det här äventyret bara har börjat.