Dag två i karantän. Jag vaknade upp symtomfri (jippi!) och kunde se fram emot en hel dag med digital utbildning. Jag var inbjuden till en stor satsning för mödrahälsovården, där barnmorskorna (och ett par psykologer) skulle lyssna på ett föredrag om gravida med psykisk ohälsa och hur barnmorskor kan arbeta för att förhindra post partum depression.
Klockan 07.30 drog det igång, och jag satt redo!
Kl. 09:30-10 var det frukostpaus. Jag och Emil åt rostisar, knäckebröd och drack te.
Emil tog samtal i andra rummet medan jag småpusslade, lyssnade på föreläsning och hade mig ett jädra sjå med att få Minou att INTE gå på datorn.
Deltagare skriver relevanta och intressanta frågor i chatten till föreläsaren. Sen hände det. Mitt i en utbildning med 70 lyssnande och läsande personer springer Minou på skrivbordet och SKICKAR i all hast.
Emelie Blad: "wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwedfgggggghyujiklöä".
Jag får omedelbart stresspåslag. Fan, vad pinsamt! Skriver i chatten "Oj, jag beklagar! Har en rebellisk katt!" och får flera skrattgubbar till svar i chatten. Föreläsaren stannar upp och säger skämtsamt "vilket tur att du har en ltien katt där hemma som kan ge dig ett oxytocinpåslag!". Phew. Det blev bra ändå 🤭
Kolla hur långt jag kommit när det var lunchpaus! Emil åt matlåda på stuvade makaroner och jag åt smörgåsar 😋
På eftermiddagen passade jag simultant på att rensa förrådet och fortsätta pussla. Nu har jag ingen förebild på hyllorna i förrådet, men kan bedyra att det ser mycket mer ordentligt ut nu!
När utbildningsdagen var slut och både Emil och jag checkat ut för arbetsdagen hade vi världens svåraste beslut att ta: vad ska vi äta till middag? I 45 minuter stod vi och diskuterade, och kom inte fram till något.
"Är det för att vi varit hemma nu i snart tre dagar och kunnat äta vad vi vill, som gör att vi blir bortskämda med att inte komma fram till något?" frågade jag. Antagligen.
SLUTLIGEN kom vi fram till ät.! Ät. fungerar ju faktiskt alltid. Take away, givetvis.
Oxfilépizzaaaaaa 😍
Sedan blev jag och Emil akutsugna på kall pepsi max (som vi inte hade), så vi gick upp till ICA för att handla varsin liten flaska. Och kom hem med godis.
Jag kände mig pigg, kry och symtomfri hela dagen. Dagen därpå, fredag, skulle vi båda tillbaka till jobbet igen. Lustigt. Kändes som en söndag fastän det var torsdag.
Det bästa med föreläsning hemifrån är ju att kunna pyssla med något samtidigt. Mina lärare vill gärna att vi är med på video, vilket jag kan förstå för det blir ju rätt trist om man inte ser någon. Men jag brukar vinkla skärmen lite högre så mitt ansikte syns men inte mina händer, och så stickar jag eller något samtidigt. ;)
SvaraRaderaMen, genidrag! Det gillar jag. Men är det inte lite trist när det ser ut som att du alltid tittar ner (på händerna)? Själv föredrar jag att inte synas alls - har en tendens att bara sitta och titta på min egen bild oavsett 😂
RaderaÄlskart, Minou som föreläsningens stjärna! Häromdagen avbröt föreläsaren för att säga att min mick var på. Elsa satt nämligen bredvid, gnällandes och jamade, haha!
SvaraRaderaHahaha, underbart!😂
Radera