Fredag. Mardrömmar under natten. Vaknade upp, ont i käkarna av att jag pressat tänder hela natten. Kände mig tom, ledsen, förvirrad, osäker... Gick till jobbet. Ett okej patientbesök. Ett annat okej patientbesök. Ett halvdant patientbesök. Ett kasst patientbesök. Grät både med och efter patienten lämnat rummet. Min kollega hade redan gått hem.
Nämnde jag att det regnade?
(Kort inflik: typ såhär känns mitt jobb ibland)
Blev upplockad av Emil. Han åkte först till den andra entrén, så jag stod och väntade i regnet på fel ställe. När han kom grät jag i bilen.
Emil stannade bilen på parkeringen och vi pausade livet ett tag. Sedan släppte han av mig innan han åkte till gymmet. Jag fick mitt oxytocinpåslag av ett övergosig katt. Krypa upp nära och kurra. Kunde riktigt känna hur må-bra-hormon spred sig i kroppen.
När Emil kom hem åt vi rester. Rester dränkta i extra ost och pepsi max till. Det var grymt gott.
Till efterrätt blev det en skål med choklad, chips och superbågar. Det var en som trodde att han skulle få vara med och smaka.
Han fick bara nosa medan jag tog en suddig bild och sedan SNATCH så var det borta för honom! Sorry, 'nousen, no time for sharing.
Förresten, visst har jag tjatat om appen Daylio? Där en kan registrera sitt mående. Så här har mitt november sett ut hittills i alla fall. Kategoriserar mitt mående som förträffligt, bra, okej, dåligt och förjävligt.
Och som ni ser var igår en dag där det både var rött (förjävligt), orange (dåligt) och så slutligen ljusgrönt (bra). Älskar den appen, får sådant lugn av att få en ordentlig översikt.. Och få se hur det förändras under månaderna, veckorna och dagarna.
Det syns verkligen hur ledsen du är på bilden, men tycker 1) det är bra du tillåter dig att vara ledsen och 2) att det var bra att Emil stannade upp och gav dig utrymme att vara ledsen. Jag hoppas innerligt att det känns bättre idag <3
SvaraRaderaDen där appen och hur ditt mående har skiftat så mycket under en dag påminner mig om hur snabbt något kan gå från att kännas värdelöst till att bli bättre. Såklart kan det ju vara tvärtom också, men det är ändå fantastiskt att känslor kan vända så snabbt och tänker att det kan vara en påminnelse om att "hålla ut" när något känns kasst. Kan du dra några slutsatser utifrån appen om hur ditt mående pendlar upp och ner och vad det beror på?
1) ❤❤ 2) ❤
RaderaJa, men verkligen! Bland annat därför det är så lugnande och även intressant att följa. Att faktiskt se att känslor kommer och går, och bara speglar min perception av vad som händer runt omkring och i mig.
Slutsatser? Hmm, jo, men det gör jag! Mycket bättre när jag får tid med Minou/Emil/Nattis/familj och även när jag arbetar hemifrån, sämre när det är dåligt väder, sämre nu när jag saknar Paris.. Men främst av allt att ju kallare och mörkare det blir, desto sämre mår jag rent generellt. MYCKET bättre på sommaren och bara sämre och sämre nu.
Har du hittat något mönster i ditt mående?
Spännande att få ta del av dina slutsatser! Det låter som att mycket av det som får dig att må bra är sådant som folk generellt mår bra av, tänker att umgås med viktiga personer och sommarväder är sådant som generellt ökar välbefinnandet. Men däremot känns att arbeta hemifrån som en aspekt som inte är lika allmängiltig (jag är iofs team hemmaarbete! men känns som att många har varit ganska negativa till det nu under covid-perioden), skulle du vilja arbeta hemifrån mer om du hade möjlighet till det?
RaderaJag har insett att jag påverkas mycket mer av menscykeln än jag trott tidigare, att veckorna innan menstruation blir jag ganska "taggig" och får påminna mig själv om att det bara är mina hormoner som spökar för att undvika att skapa konflikter... Men i övrigt så mår jag ganska bra så länge jag sköter mina "grundläggande" behov: sömn, kost, motion. Mår p i s s av att sova för lite eller om jag hoppar över en måltid, så försöker sköta de sakerna strikt för att hålla mig i balans :)
Jo, men så är det ju! Mycket självklart, men också viktiga observandum att ha i åtanke, så man kan följa med i känslosvallningarna ;) Jag ÄLSKAR hemarbete och önskar vi fick göra det mer. Snarare är det vår chef som begränsar oss där och vill inte att vi gör det för ofta, för "det känns inte bra".... 🙄 Men jag mår SÅ bra av att kunna arbeta i lugn och ro, ha pyjamas, gosa med Minou, ta pauser vid pusslet, promenad runt gården och samtidigt få SÅ MYCKET GJORT. Hade gärna gjort det en dag i veckan om jag fick. Hur ser du på det?
RaderaOj, vad spännande!! jag har hört mycket om det men själv aldrig känt samma tydliga koppling. Märker varken av pms eller ägglossning, och kan äta lite vadsom och tycker att det är skitsamma (förutom att jag är sur när jag är hungrig eller mår bra när jag äter glass, men det är ju så kortsiktigt att det inte riktigt är vad vi pratar om här). Hur mår du när du hoppat över en måltid? Hur vet du att det beror på just maten?
Jag ser på hemmaarbete på ungefär samma sätt, för mig handlar det också mycket om att jag är introvert och ganska känslig för intryck, så förlorar ganska mycket energi av att vara för mycket med andra (t ex på arbetsplatser) och den energin skulle jag ju hemmavid kunna använda till att få en massa arbete gjort. Jag hoppas verkligen att covid-året leder till att fler och fler arbetsgivare öppnar upp för hemmaarbete även i framtiden. Tycker att din chef borde utveckla varför "det inte känns bra" så att ni kanske kan komma fram till en lösning!
RaderaJag får alltid huvudvärk när jag hoppar över en måltid (eller typ äter choklad istället). Kvittar om jag kompenserar upp genom att äta en större måltid ett par timmar senare, huvudvärken är ett faktum. Får huvudvärk ganska lätt men om jag äter och sover ordentligt så slipper jag det oftast och det är guld värt. Blir också ganska ofokuserad och lite snurrig om jag inte äter regelbundet och det är inte riktigt värt det (men det fattade jag inte på gymnasiet när jag struntade i skolmaten ibland)
Jo, men samma här. Jag brukar ofta vilja dra mig undan och blir glad när jag kan äta lunch i lugn och ro på mitt kontor. Så hemarbete är perfekt. Hur stor möjlighet har du att arbeta hemifrån i dagsläget?
RaderaOj, vad tydligt!! Sånt har jag aldrig varit med om. Känns som min kropp är rätt tålig och nöjd med det mesta (läs: ha månadslinser i ett halvår utan problem, ingen tydlig pms/mensvärk, reagerar inte mycket på förändringar i kost/träning).. Leder tyvärr till att jag kan slarva rätt fritt utan att det får konsekvenser och det är väl inte bra egentligen...
Så jobbigt med mardrömmar. Har du det ofta? Låter väldigt tufft. Jag har själv mardrömmar ibland. Vaknar kallsvettig, dissocierar och får då gamla minnen ältandes. I min värld är ni som superhjältar. Tänk vilken fantastisk "drog"oxytocin är. Fint att Emil och Minou pysslar om dig<3 Jag laddade ner appen nu och skall börja imorgon, tack för tipset!
SvaraRaderaJo, ja, i perioder har jag det varje natt, andra perioder inte alls. Så det beror lite på hur orolig jag är. Vad jobbigt att dissociera! Hur uppfattar du det? Hur lång tid tar det för dig att komma "tillbaka"?
RaderaLåter riktigt tufft och energikrävande. Skönt att det kommer lättare perioder också :)
RaderaJag tappar helt verklighetsförankringen och tidsuppfattningen. Förra måndagen när jag sprang i mörkret blev det som om omvärlden försvann, trots att jag sprang på land längst en stig, kändes det som om jag var mitt ute på havet på världens minsta flotte. Jag blir yr, snurrig. På natten kan det kännas som om jag flyter rakt genom sängen. Det är så fruktansvärt obehagligt. Ibland tappar jag kontakten med mig själv, lite som om jag är instängd i en burk och allting ekar, men jag kan inte tyda vad som sägs, snarare bara ett muller. Lite som att finnas men samtidigt inte alls finnas. Hur länge det pågår varierar. Har du upplevt det? Hur är det för dig isåfall?
Wow, så intressant! Har själv aldrig dissocierat på det sättet så kan inte riktigt föreställa mig det. Det närmaste jag kan komma är en rejäl panikattack, när det känns som att tiden stannar och där står man i alltings centrum och känslorna river i en. Men då är jag ju inte dissocierad eftersom jag KÄNNER så jävla mycket.
RaderaHur gör du för att komma ur det?
I vardagen har jag alltid ett gummiband rund handleden, någonting för att påminna mig om nuet, äta isbit, lyssna på trygg låt på repeat. Är jag ute försöker jag plocka upp en sten, en pinne. Men det är svårt. Jag är väl mer sårbar just nu för jag får stresspåslag av nya jobbet, gamla minnen triggas.
RaderaJag förstår det. Håll i, håll hårt, håll ut ❤
RaderaWow den där appen behöver jag! Så bra att man kan ändra flera gånger om dagen!
SvaraRaderaFörstår vad jobbigt det måste vara med jobbet när man inte kan göra så mkt handgripligen. Så känner jag på många återbesök när patienten har gjort sina övningar men inte upplever någon större förändring till första åb o jag bara kan säga ”men kämpa på du ska göra precis samma sak i flera veckor till”. Vill kräkas på mig själv då 🙃
Ja!! Har du börjat använda den? 😄
RaderaJA MEN VERKLIGEN!!!!!!!!