Jag är ett klagomonster

 I tisdags var jag piffig. Hej! 👋🏻

Jag hade egentligen fullbokad dag, men sedan fick jag två återbud och vips! då kunde jag ta en längre lunchpromenad. Passade på innan regnet kom, som prognosen hotfullt förutsåg.

Kände mig jättehungrig den här dagen. Som ett bottenlöst hål. Passade på att gå förbi ÖoB och handla min nya favoritbar, som jag skulle kunna äta som snacks på jobbet. *litet staSH*

Kollegorna droppade från jobbet en och en medan jag stannade kvar länge på kontoret och sorterade mellan alla mina papper och dokument - slängde utdaterade skattningsskalor och läste igenom manualer till behandlingar jag inte utfört på ett tag. Uppdaterade telefonlistor och städade skrivbordet; lite så.

Lite innan kl. 18 stämplade jag ut och trotsade regnet ned till stan. Jag skulle äntligen träffa Josefin igen, och hon skulle få testa Brödernas för första gången! Det har varit planerat i mer än en månad, och när jag dagen innan frågade "känns det fortfarande okej att träffas? och äta på restaurang?" och hon svarade: "ja, vi som är friska måste ju hålla samhället igång!".

Det köpte jag som argument. Är otroligt lättköpt egentligen. Har saknat henne så himla mycket. Dessutom var vi nästan ensamma på plats.

Vi synade menyn och Josefin beställde en dirty burger med chili och pommes med cheddardipp. 

Jag beställde en Greven (med ost och bacon) men bad om att få testa en Beyond Patty istället för köttpuck. De gjorde ett misstag och gav mig gluten- och mjölkfritt bröd först (?) men när jag påpekade det sade servitrisen "ja, jag sade till dem att det var fel bröd. Vill du att jag går tillbaka med den igen?". 

Men.... Okej.... Varför fixade du inte det från början? 🙄

Nog om det: den veganska burgaren var jättegod! Blev positivt överraskad! Krispig utanpå och mjuk och smakrik inuti.

Hade en så mysig dejt med Josefin. Vi uppdaterade varandra om livet under corona, om systers uppkörning och födelsedag, om jobbet och om Agnes, om kommande 4-årsdagen för mig och Emil och allra längst om familjekonflikter och jul. Tycker om henne så himla mycket, hon är en så fantastiskt fin person. 🥰

Vi hade bestämt oss innan för att beställa in en Cookie Dough dessertpizza att dela på: en nutellapizza med kakdegsglass och kakdegsbitar. 

Ja, alltså, den ser ju god ut när man ser den såhär...

men om ni har i åtanke att jag innan sett den på instagram och att den EGENTLIGEN borde se ut såhär 👇🏻

VAR ÄR GLASSEN? VAR ÄR KAKDEGSBITARNA? Jag ser, till skillnad från fem rejäla kulor glass och otaliga kakdegsbitar, så räknar jag till... sju glasskärvor och tre (!) kakdegsbitar. 

Blev superbesviken. Hur kan se visa en sådan bild på instagram och sedan ge oss detta? för 150 kronor?

När samma servitris kom och frågade vad vi tyckte sade jag att jag tyckte den var jättegod, men att jag blivit lite besviken för att jag förväntat mig: *visade bilden*. Hon sade "ja, jag bråkade med honom om att sätta på mer glass!" sade hon, lånade min telefon och sprang in i köket. Jag hörde henne berätta för någon på engelska att "så här ska den se ut".... 

Okej..... Men... Varför såg hon inte till att vi fick tillräckligt med glass då? 🙄

När jag gick för att betala så sade hon "Det blir 482 kronor"... Jag svarade försiktigt "måste jag betala fullpris för pizzan?". Hon såg lite snopen ut men sade "oj, alltså.. ja, jag kan nog ge lite rabatt." 

"Ja, jättetacksamt, för den såg inte riktigt ut som på bilden..." ... "Nej, jag håller VERKLIGEN med!" uttryckte hon. 

Okej..... Men... Varför fick jag inte rabatten från början då? 🙄

Nä, alltså.... Maten är god och så, men jag kände lite att det här var droppen. Kände mig nästan som att de gjorde misstag, försökte i lathet komma undan med det, och sedan inte kompensera förrän jag bad om det. Uff. Överreagerar jag? 🙈

Kände att det var SÅ pinsamt att vara den som klagar två gånger OCH ber om rabatterat pris. Ett klagomonster. Skammen var hög. MEN... Jag vet att jag hade mått ännu sämre om jag inte sagt ifrån. På något sätt är att klaga det bästa av två ont: att visserligen vara jobbig, men ändå ha en känsla att jag faktiskt står upp för mig själv. 

Jag och Josefin sade adjö i regnet - jag blev upplockad och hon cyklade hemåt. Hemma var Fredde och spelade med Emil, och jag gick och lade mig och scrollade. 

Runt kl. 22 gick vi och lade oss, både jag och Emil. Jag somnade medan Emil fortfarande borstade tänderna.