I söndags hade jag och Emil en supermysig morgon! Mycket pussar, bus och skratt. När vi stigit upp åt vi frukost. Rostisar med kokt ägg och kalkon (vansinnigt underskattat!) och te.
Vi gjorde oss snabbt i ordning för dagens ärende: Frosta av frysjäveln uppe i Stockholm. Emil märkte snabbt att han fortfarande var hungrig, så vi stannade för att köpa färdkost. Emil ville ha chili cheese från Max.
Vi stannade även och köpte den godaste proteinbaren jag smakat: ProBrands Cookies & Cream (tips!).
Vi köpte på oss en hel drös var 😆 … Så susade vi upp mot Stockholm! Snart stod jag framför byggnaden som varit mitt första egna hem, sedan jag varit 19 år gammal.
Helt tom 🤫
Nu till anledningen till att vi åkt hit: att frysta av frysen. Och ja, det BEHÖVDES. Jädrar vad det var tjocka lager med is - till och med lådorna hade fryst fast med stora isklumpar.
Tur att jag hade en stark pojkvän som lyckades dra ut dem. Sedan fram med hårfönen och så satte vi igång. Brrrrrrruuuuuuum…
När jag skickade den bilden till vår vän Malin så sade hon: "Haha, jag trodde Emil höll i en mikrofon först 🎤😂" Japp, intervjuar isen om klimatförändringarna!
Medan Emil slet med hårfönen så tog jag selfies i fint ljus i en tom lägenhet.
Två timmar senare hade vi blåst bort alls is, smält istapparna i badkaret och torkat rent. ÄNTLIGEN tänkte jag, och nu kunde vi stänga dörren till lägenheten en gång för alla. Men jag måste medge att det kändes riktigt vemodigt att släppa nyckeln in i det låsta nyckelskåpet, och den hängde länge i handen innan jag vågade släppa taget. 9 år har den varit min; ett förstahandskontrakt i Stockholm. Och nu borta. För alltid.
För att fira hade jag och Emil spontant bokat träff med Malin och Oscar för att käka indiskt.
Det var fasligt länge sedan vi träffade Malin och Oscar - säkert kanske ett år?! I alla fall innan Coronas uppkomst, och längre därtill. De har börjat plugga på heltid båda två, och lyckas göra det på bra distans.
Så himla trevligt att träffa dem igen 🥰🥰🥰
och ÄLSKADE Tre Indier! Har saknat så in i bomben. Tog min aktuella favoriträtt och naan-bröd 😍 Bästa naan-brödet i stan.
Emil tog en öl och blev riktigt härligt pratsam. Liksom så att han inte ville att vi skulle säga hej då. Men vi åkte hemåt (jag körde) genom regnet, hem till mörkret i Nyköping.
Där tittade vi på Lego Masters och Vargen kommer (nu äntligen kommer sanningen fram!), åt kvällsmål i form av smörgåsar och polly.
Alltså, vi är ett så jädra bra team, jag och Emil! Så himla lycklig att han är med mig, för han gör allting tusen gånger roligare, tusen gånger lättare, och han gör mig så kär! Har verkligen känt mig så kär den här helgen. ❤ Kan säga att helgen varit helt mörkgrön, och det var länge sedan!
Det är så vemodigt att säga hej då till gamla boenden tycker jag. Men jag har å andra sidan aldrig saknat dem sedan egentligen. För jag har alltid flyttat till något bättre.
SvaraRaderaDet vi får ta del av från dig i din och Emils relation tycker jag ger bilden av att ni verkar vara gjorda för varandra. <3
Ja, men så är det ju ofta. Men så mycket minnen man lämnar bakom sig som man liksom tvingas möta och säga farväl till! Det tycker jag är tungt...
RaderaMEN GULLE, vad fint sagt. Tack!! 😍🥰🥰
Härligt att denna ångestladdade frostavfrysning kunde bli en mörkgrön dag :) Tänka sig vad man kan gå och bäva för saker i onödan! Följde dig när du fick den läggan minns jag :)
SvaraRaderaJa, det trodde jag verkligen inte! Men som med det mesta med ångest: det är alltid värst innan, när man väl är igång så rullar det ofta på rätt bra ;)
RaderaVad bävar du för i onödan? 😂😘