Paris: Dag 3, La chaleur ! Et la pizza tartufo ! Et la fête des vacances !

När jag vaknade upp kl. 10 var det redan 36 grader ute. Kan ni ens förstå?! När jag tog dessa selfies så gjorde jag inte det, kan jag säga. 

Tog mig ut, möttes av en vägg av värme men tänkte traska ut för lunch. Klockan var nu redan över tolv då jag piffat mig alldeles för länge. Stannade till framför Emils favoritbyggnad, precis vid Jardin du Luxembourgs nordvästra hörn. 

Traskade vidare till torget vid Saint Sulpice och tänkte: ja, det här är nog min favoritplats i Paris. Om jag nu skulle behöva bo någonstans, så gärna med utsikt över det här torget. (det gjorde jag ju sommaren 2015). 

Jag hade planer på att luncha på min absoluta favoritrestaurang i Paris (nu när crêperiet Saint-Malo är såld 💔): Pupetta. Redan halvvägs dit typ ångrade jag mig. Temperaturen hade stigit till 37 grader och det var klibbigt, äckligt, nästan outhärdligt varmt.

MEN INGENTING skall få hindra mig från att äta mitt livs pizza! Svetten lackade över ansiktet och ryggen. Servitören var snäll nog att placera en fläkt precis vid mitt bord, och kalla flaskor bakom. (därför han var värd 25% i dricks sedan). 

Min tryffelpizza ❤

För er som missade, vi tar det igen: 

HUR jädra god som helst. Men hur god den än var så var det svårt att äta i den extrema värmen. Jag fick i mig ⅔ av den och tog resten med mig hem. Här ska ingen tryffel gå till spillo!

Skyndade mig de 35 minuterna hem, kastade av mig kläderna och hoppade in i en kall dusch. Tack och lov har min studio en AC. Kan säga att jag sådan låg raklång på mage och scrollade instagram i typ 1½ timme 👇🏻

Kl. 17 började magen kurra igen, och jag tänkte spara pizzan i kylen i förmån för en baguette... 😏 Gick förbi mitt gamla boulangerie igen - Nadia var inte där denna gång heller, men en medarbetare, Marie, som jag träffat ett par gånger. Hon sade; "on va boire un coup ce soir pour célébrer les vacances" (vi ska ta ett glas ikväll och fira semestern), "j'èspere que tu passera la voir" (hoppas du hinner komma förbi och träffa henne) och gav mig sedan baguetten gratis, och slängde in extra godsak!

Viennoise au chocolat (sött bröd med chokladbitar) och baguette tradition. 

Så himla gott! Och gratis! Älskar! Jag smaskade i mig viennoisen innan jag ens kommit hem. Av baguetten gjorde jag smörgåsar 👇🏻

Tjockt lager smör, comté-ost, skinka, basilika, tomat och sallad. Och så andra halvan med hallonsylt och comté. 👐🏻

Mitt livs godaste smörgåsar. Allt på franskt bröd. Jag kommer sakna det så mycket när jag åker - därför jag försöker maxa med minst en baguette per dag. 

Vid kl. 19:30 gick jag ut och satte mig på torget mellan rue Bréa och rue Vavin. Här på hörnet ligger boulangeriet jag arbetade på, flera restauranger jag besökt och alltid mycket liv och rörelse. Temperaturen hade svalnat lite, till runt 31 grader, och det gick att existera utomhus igen. 

Jag satt där i ungefär en timme och bara betraktade min omgivning. Skrev lite i min dagbok, tjuvlyssnade på franskan som ekade från olika håll, och blickade upp mot de franska balkongerna. Det är ett evigt nöje - att kika upp mot fönsterna, och försöka föreställa mig hur det vore att stå där och titta ner. Och bo där. Jag vet; jag glider iväg i tanken... Men jag kan inte hjälpa det. 

Jag tog ett varv runt mitt vackra kvarter (ja, för just dessa delar i 6:e kommer alltid vara mitt). 16:e ligger givetvis också nära i hjärtat, men det tillhör min värdfamilj och en redan förutbestämd mall. I 6:e fick jag etablera mig själv; skaffa eget jobb, leta egen bostad; göra allt själv. Sånt fastnar liksom i en på ett helt annat sätt. 

När jag gick förbi mitt gamla boulangerie hörde jag musiken dunka utanför och ett par som stod ute och rökte. Jag kikade in huvudet och frågade "Nadia ?" där var hon, ropade högt av glädje och bjöd in mig till festen. "Champagne ? Pizza ?".

Jag åt pizza och drack vatten (avstod artigt champagnen) och satt och pratade med Nadia och medarbetarna. Det var Marie som jag träffat under eftermiddagen, men också tre andra (för mig "nya") medarbetare där med. 

Snart stod vi ute på gatan utanför och dansade till musiken medan vissa rökte. De var alla glada och lite berusade av firandet. "Bonnes vacaaaaances !" tjöt Marie till förbipasserade. 

Jag, Marie och Nadia tog en selfie (med porträttläget som osmidigt nog blurrade hennes champagne-kopp). 

Nämnde lite kort om min dröm att åka tillbaka till Paris någon sommar och jobba på boulangeriet. Nadia var mycket positiv till det, och det fick det att pirra i magen på mig. Jag saknar pulsen på boulangeriet. 

När jag tackade för mig var klockan över 22 och jag gick hem i skymningen. Jättelycklig. Påfylld av att vara social på gruppnivå på franska - något som ofta gör att jag känner mig rätt awkward. Men det hade gått så bra! 

Kom hem, åt vattenmelon till nattamat och hade svårt att sova, trots att klockan var över midnatt.