Sofia och den gråa första dagen i maj

Fredag, den första maj, klädde jag mig i samma toner som majhimlen utanför. Det var grått och hotfullt. Jag kände mig fin ändå.

Emil hade bokat en speldag med Andreas, Jocke och Marcus, så jag och Sofia hade passar på att bestämma kompisdejt. Denna gång helst utan graviditetstest. Emil åkte iväg direkt efter att han klivit upp ur sängen, för att vara där redan kl. 10 (förra gången spelade de mellan kl. 13-22, och kände sig fortfarande inte klara med omgången...).

Själv hängde jag hemma en stund. Jämförde mina nya naglar med sovrumsväggen.

Kl. 11 hämtade jag upp Sofia hemma hos henne och vi åkte för att utföra lite ärenden. I spöregn sprang vi mellan butikerna - Stadium Outlet (jag köpte trosor och ett nytt mjukis-set), Dollar Store, Rusta, Byggmax och ICA Maxi.

På ICA handlade vi fika och proviant för dagen. Sedan svängde vi förbi oss och hämtade upp Minou, innan vi åkte tillbaka till Muminhuset (aka. Sofia och Jockes hem). Minou fick tillfälle att utforska deras boning för första gången.

SÅ MYCKET NYTT.

..., och vad... vad är det här?! 

FIKA? Japp. Solbullar och gifflar. 

(Må tilläggas att jag och Sofia hade en diskussion i butiken gällande gifflar vs. godingar. Det visade sig att Sofia ogillade godingar mer än jag ogillade gifflar, så det fick bli det).

Minou var överallt.

Och bjöd in sig själv till Sofias axel för att gå på en promenad. Som man gör 👐🏻

Nu låter det som att Minou hade allt fokus under dessa timmar, men det är väl mest för att det var han som fastnade på bild. Jag och Sofia hann prata igenom om veckans senaste dispyter med våra respektive, incidenter på arbetet som chockerat, återupptagandet av vänskapsrelationer och så lite tärningsspel på det. Och ett hopplöst försök att ta ut Minou på en promenad i selen (med totalvägran).

Till middag hade jag fått bestämma, och passade på att få välja det jag aldrig får äta när jag och Emil ska äta ihop: sallad. Denna gång en sallad med vattenmelon, fetaost, rödlök, bönmix och serranoskinka.

Blev inte RIKTIGT som min inre smakvision, men gott nog. Vi åt upp i princip allt.

Vi började titta på en ny serie på Netflix: Never Have I Ever. Uppfriskande okomplicerad (men samtidigt händelserik!) och feelgood. Typiskt amerikanskt. Perfekt slöserie!

Minou blev allt lugnare. Han lade sig till och med och vilade de sista timmarna. 

Kl. 19 kom Jocke och Emil. "Nu har vi spelat 2/15 kapitel i spelet!" sade de, efter dagens 9-timmars-runda. Alltså 18 timmar in och de har 87% kvar av spelet. Det är ju nästintill orimligt.

Vi plockade med oss kattskrället och åkte hemåt. Jag testade mitt nya mjukis-set. Det var mjukt.

Sen tittade vi på finalen av Bäst i test. Och åt glass. 

Minou var helt utslagen, Emil ritade på sin iPad (hans nya ritplatta) och jag funderade över livets existentiella frågor. Typ som när fläkten kommer lagas, eller när TV:n kommer kunna fästas på väggen.