Dejt-dag och mjukglasspremiär!

I onsdags blev det mer än bara en dejt-night - det blev en dejt-dag! Jag hade veckan innan tagit ledigt på onsdagen (pga varför inte?) och Emil hade inte varit sen att haka på. Helt plötsligt var vi båda lediga, en helt vanlig onsdag!

Jag sov till halv tio, sedan tog jag en promenad. Det var soligt och fint men förj*vla kallt.

Kom hem till två vakna varav en busig.

Efter dusch blev det än mer piff. 

"Ska vi inte åka och käka mjukglass?" frågade jag. På med ytterkläder och hopp in i bilen!

Och om en ska käka mjukglass i Nyköping, så har Emil lärt mig att det finns bara *ett* optimalt ställe: bensinmacken i Stigtomta.

Ja, det låter trivialt - det tyckte jag också första gången Emil hype:ade det. Men han hade - hör och häpna! - helt rätt. Mjukglassen där är helt annorlunda än på andra ställen. Den är liksom som den man åt som liten: smakar gräddigare och tjockare än annars.

Det var kyligt ute, så vi satt i bilen och mumsade och njöt. Mjukglasspremiären är tagen den 29 april!

Det var precis så att vi sedan hann tillbaka in till stan igen, där Emil droppade av mig utanför nagelsalongen. Det var dags för lite uppfräschning. "Kan du inte ta såndär petrol-blå, som vi har i sovrummet?" önskade Emil. "Det passar så bra till guld också". 

Emils önskan råkade bli min lag 👆🏻

Efter att naglarna blivit klara hann jag in på Elgiganten för att fråga varför min versa strulade med touch-screenen. Fem minuter senare hade jag fått en helt ny istället. Tredje gången gillt, va?

Precis lagom till att Emil kom och hämtade upp mig igen med bilen, och så åkte vi mot vår middagsdestination. Ikväll ville Emil äta burgare. De bästa burgarna råkar finnas i Norpan.

På Burgers & Bangers. Rekommenderas! 

Medan vi väntade på maten svarade vi på ett par "dejtiga" frågor som jag hittat på en hemsida - typ "när insåg du att du var intresserad av din partner?", "vad motiverar dig att arbeta på din relation med din partner?" samt "vilket/a ögonblick är du som lyckligast med din partner?". För Emil var det sistnämnda när jag tog honom till Disneyland. För mig är det alla gånger han varit i Paris med mig... eller när vi ätit något riktigt jädra gott ihop. (Han höll med mig på det sistnämnda). Vilken tillfällighet att vi nu skulle äta något riktigt jädra gott ihop!

Vi beställde in varsin läsk och delade sedan på en Ben & Jerry's Cookie Dough-milkshake... med bacon i! 😍

Vi beställde varsin burgare med tryffelmajo och picklad rödlök, samt "bakisfries" - sötpotatispommes med tryffelmajo, stekt lök, picklad rödlök, bacon och parmesan. 

Alltså HALLELUJAH 🙏🏻

Så glada, så mätta och så nöjda. "Parkeringen går ut om 20 minuter", nämnde jag när vi ätit upp. "Då hinner vi ju förbi Hemmakväll och kan köpa lösgodis?!" kom Emil på.

Vi hann fylla varsin påse med dyrt (men extra gott!) godis och sedan rusade vi i bilen hemåt. På hemvägen lyssnade vi på Adam & Kompanis (utan Adam 💔) sista podavsnitt... Och när Daniel beskrev känslan av akut sorg... Gud, då kände jag det i hela kroppen. Jag liksom slungades tillbaka till hur det kändes första tiden efter mamma gått bort.

Han beskrev det som att "kroppen skriker men det kommer inget ljud".. och precis så... jag försökte beskriva det närmare för Emil. "Alltså, det är som att du står och gallskriker med all din kraft. Du vet hur kroppen nästan darrar av intensitet? Ja, och då tänker du dig precis tillfället när luften i dina lungor tar slut, den millisekund du tvingas pausa innan du får in nytt syre, den millisekunden då det bara svider; bakom ögonen, bakom näsan, i käkarna, i bröstkorgen... och så darrar kroppen av den här intensiteten. Den millisekunden. Precis så känns akut sorg - fast den släpper inte, och det känns som att den aldrig någonsin ska ta slut."

Det var med tunga hjärtan vi klättrade trapporna upp till vår lägenhet igen. Lyckligtvis hade vi varandra. Och godis. Och pepsi max.

Och tre avsnitt Paradise Hotel. Det gjorde susen! VILKEN dag 🌟