En less onsdag och corona överallt

Är det för bara mig som livsgnistan går i vågor? Stämningen numera är så orolig, hetsk och oviss. Folk som bunkrar och folk som bannar bunkring, alla utbildningar/möten på jobbet ställs in och det som inte ställs in går en runt och undrar om det skall ställas in eller inte. En skäms om en råkat hosta, fastän det bara är att en råkat sätta något i fel strupe. Jag blir så less, alla pratar om corona. Bara corona. Jag orkar ju inte sitta i lunchrummet längre, för det är en timmes långt seminarium om just corona.

Men något jag orkar, det är att ta selfies på mitt arbetsrum! Pressa fram ett leende!

Med det sagt så har ju mina dagar i princip halverats. Många patienter vågar fortfarande komma, men vissa avbokar pga egen förkylning/extra säkerhet/förskolan är stängd och föräldrarna inte kan. Det som haft störst påverkan på mitt arbete är att alla utbildningar och möten ställts in, vilket gör att jag ofta står och trummar med fingrarna på skrivbordet. Inga remisser kommer in. Folk har viktigare saker för sig.

Jag tar av den flex jag sparat in och går hem tidigare. Flera dagar i veckan. Hemma gör jag ingenting. Jag har få saker att se fram emot för att det jag sett fram emot mest ställs in. Imorgon skulle jag flugit till Paris. Jag skulle träffat mina farföräldrar men det kommer inte bli av på ett bra tag...

Men något jag ändå tycker är mysigt, är att jag och Josefin kunnat fika lite, och hon och Agnes har varit och hälsat på Minou. Lille Minousen, som inte vet något om pandemier eller inställda resor. Han busar i min mysklädeskorg i garderoben.

Läste buffé i brist på annat. Hittade ingenting jag fick inspiration till att laga.

Gosade istället ❤❤❤

Dagen innan hade Emil sett på facebook att burgarhaket här i stan, Bar'N'Burger, erbjuder 50% rabatt på take away för "alla hjältar inom vården"... Och det är ju bland annat jag?!

Vi beslutade oss för att skippa den panerade fisken för tredje gången och åka och hämta burgare. "30-40 minuter" sade de i telefon, men istället fick vi vänta 1,5 timme på restaurangen innan maten var klar. Det stod en hel kö med människor som skulle hämta mat.

De var extremt överbelastade och kockarna ropade från köket "nu är köttpuckarna slut! bara halloumipuckar kvar!"... Ja, burgarhaken och matbutikerna kommer inte gå i konkurs, i alla fall.

Så fort vi fick vår mat susade vi hem i bilen. Jag var vrålhungrig och hangry och klockan var efter 19 (vi brukar äta middag kl. 17).

Men gott var det!

Vi åt upp allt - både vanliga pommes, sötpotatispommes, lökringar och våra burgare. Välförtjänt.
Efteråt blev det mys i soffan framför Paradise, innan vi gick och lade oss (alldeles för sent).

Hur gör ni i dessa tider? Hur har er tillvaro förändras? Berätta gärna för mig!