Minous första riktiga veterinärbesök

Är ni inte intresserade av katt-snack så rekommenderar jag att ni scrollar vidare. Detta inlägget blev totalt centrerat till min roll som kattmamma 😬

Minous symtom blev bara värre. Hans öron har blivit alltmer variga, och såren ser fortfarande blodiga och ömma ut. Jag ringde in till en internet-veterinär i torsdags kväll, men veterinären hade svårt att avgöra om det var enbart sår på öronlappen som kliade, eller om det även var en inflammation i örongången som låg bakom klådan.

Så efter de halvmisslyckade videosamtalet med internet-veterinären så beslutade jag mig för att ringa till veterinär imorse för att få en besökstid. Jag började bli allt mer orolig, speciellt eftersom Minou är så handikappad när han har sin tratt på sig...

Minou har dessutom varit så närhetstörstande och fragil de senaste dagarna, och suttit som ett plåster på oss. Han skall numera inte bara vara i närheten, utan nu vill han hela tiden ha kroppskontakt. Antingen ligga i knäet eller bli buren. En kan inte gå iväg utan att han jamar sorgset, och sätter tassarna på en för att bli uppburen. Det har verkligen känts som att han söker tröst.

Vår ordinarie veterinärklinik hade inga tider kvar, men Nyköpings andra klinik visade sig ha en akuttid kvar! 13.30. Jo, jag var tvungen att ringa och avboka patientbesök, men jag godtog tiden med lättnad!

Efter en kort sväng på jobbet (två förmiddagsbesök) skyndade jag mig hem för att umgås med Minou innan vår veterinärstid. När jag kom hem kröp han upp i mitt knä och darrade i hela kroppen. Jag var så glad att jag hade fått tiden bara en halvtimme senare.

Första gången jag fick gå in i ett undersökningsrum och första gången Minou hade sin "riktiga" veterinärundersökning.

Usch. Besöket var vidrigt. Veterinären och djursköterskan var jättebra och så, men jag har sällan varit med om något så smärtsamt som att hålla fast honom medan sköterskan tvättar hans öra med koksaltlösning och han bara skriker av smärta. 

Det positiva i det hela är att hörselgångarna i båda öronen ser helt okej ut. Minou har däremot smärtsamma sår på höger inre öronlapp, samt rodnad runt båda öronen. Veterinären kunde inte tyda om symtomen beror på sår som inte fått läka och blivit irriterade, eller om det är en allergi som orsakat klådan och rodnaden.

Vi åkte hemåt och han satt som klistrad mot mig under hela eftermiddagen. Jag hämtade ut antibiotisk salva på apoteket som han skall smörjas in med två gånger dagligen och ringde och bokade av helgens planer (Mariefred 😥).

När Emil kom hem myste vi alla tre i soffan med smörgåsar till middag. 

Plus att Minou fick ett par nya leksaker. Bara för att.