No more fucks to give

Natten var riktigt lång. Jag gick och lade mig och somnade snabbt innan elva. När jag vaknade 03:54 för att gå på toaletten såg jag ljuset från vardagsrummet fortfarande. När jag en blinkning senare hörde klammer från köket tittade jag över på bordsklockan som lyste 04:30. Efter det kunde jag inte somna om, utan låg och tänkte i lugn och ro på allt möjligt. Nästa gång jag tittade på klockan stod den imponerande 06:00, och först då smög sig Emil in i sovrummet.

"Haha, nu är det nästan dags för mig att gå upp!" sade jag skämtsamt, medan Emil kröp ned under täcket. "Ja, jag funderade nästan på att inte gå och lägga mig alls."

Men det hade varit dumt! Vi skulle ju åka till Linköping kl. 16 och se Mia Skäringer!

Tro inte att jag somnade om där, inte... Nej, Minou som fått vara uppe hela denna tiden med Emil hade bara börjat. Först smög han sig in i hobbyrummet (som är off limits men som Emil glömt stänga till) och lekte rövare, och jag var tvungen att plocka ut honom x1 och sen leta upp ett spelkort han smusslat med sig ut och lekte med x2.

... Och sen hörde jag ännu mer fuffens i från köket, då Minou hittat och slitit sönder två tepåsar över golvet (!!). Så jag fick stänga telådan och ÅTERIGEN gå och lägga mig. Bredvid en snarkande Emil.

Kl. 08 somnade jag äntligen och fick mig två timmars sömn, innan jag klev upp. Minou var världens gosigaste och jag förlät honom för nattens eskapader. Jag tränade och tittade på youtube medan han sökte min uppmärksamhet genom sina kattunge-jamanden.

Matade Minou, städade i köket, vattnade blommorna, satte på en diskmaskin.... 

Lite innan 13 så vaknade Emil till liv, och vi kramades godmorgon. Så blev det dags att göra sig i ordning!

FÖR VI SKA PÅ ROADTRIP TILL LINKAN OCH SE SHOW!

Klockan 16 hade vi förberett allt för att Minou skulle vara hemma ensam under kvällen, och så tog vi minin iväg i skymningen.

Timmen senare landade vi här: PIZZA HUT. Typ det som vi taggade mest just då, i och med att vi var *vrålhungriga*. Det ser ni, för Emil väntar inte ens på att jag skall fota ingången.

Vi fick ett bord i hörnet av restaurangen och kunde således ta selfies i fred. Toppen!

Vi var både glada, hungriga och kära och både skrattade och tog roliga kort på varandra.

Emil tog en panpizza med kyckling, skinka, paprika, rödlök och jalapeños med en bbq-dipp på sidan. 

Själv tog jag en San Fransisco Style Pizza med prosciutto, ruccola, soltorkade tomater och parmesan. Med halva sidan enbart margherita.

Alltså SÅ GOTT. Det var så länge sedan vi åt på Pizza Hut och det var verkligen efterlängtat. Särskilt när osten sträckte sig i läckra trådar.

När vi ätit upp tog vi bilen vidare till arenan i Linköping där Mia strax skulle stå och underhålla oss. Jag var kalaspepp! Och det var helt fullsatt - så mäktigt!

Något annat som var mäktigt var själva showen - både i innehåll och framförande. Wow!

Tragikomiska, parodiska anekdoter och monologer blandat med sång- och dansnummer som berörde. Så viktigt! Däremot tyckte jag nog den var lite för lik hennes förra show (som dessutom var lite mer edgy!)...

Måste medge att jag varit lätt orolig innan, då Emil efter hennes förra show var rätt skeptisk (#inteallamän!!!)... Det var en lättnad att åka därifrån då både jag och Emil varit nöjda och tyckt om showen.

Vi åkte hemåt mitt i natten i stadiga 130 km/h, med varsin kall pepsi max i dryckesbehållarna och musik dunkandes på högsta volym. En sådan frihetskänsla! "Det här måste vi göra oftare! Bara köra omkring med bra musik!" proklamerade Emil, och jag samstämde.