Minou utforskar stugan i Mariefred

På lördagen vaknade jag upp vid kl 8 av en kurrande kelgris, och gick upp och påbörjade morgonen. Emil snoozade vidare till kl 10... då jag fick slita upp honom ur sängen. "Vi ska till farmor och farfar idag! Upp och hoppa!". Medan Emil duschade försökte jag bädda. Det gick såhär:

Jag lyckades distrahera honom med den nya leksaken jag köpt dagen innan: en knallröd mjuk räka fylld med kattmynta. Han är helt skogstokig i den lilla räkan. Så här såg han ut när jag fotade honom mitt i leken (som jag antar hade dödlig avsikt).

mvh påkommen mitt i allvaret

Vid kl 11 var vi klara och redo att åka mot Mariefred! Minou gillar fortfarande inte alls att åka bil, fastän vi övat. Han jamar i alla olika tonarter, hela vägen. Efter ett stopp för att köpa biskvier (farmors favorit)....

... och hämta upp pizza (farfars favorit)...

... så var vi äntligen framme i stugan! Vi hade av en slump time:at vår ankomst precis när farfar var ute med hundarna på promenad, och Minou fick lyckan att utforska stugan helt obehindrat.

Helt nya marker! En sprakande brasa och en vedhög, massor av rum, hörn och vråer att nosa på. Det luktade hund, så det var viktigt att vara försiktig.... 

Han blev alltmer säker, så från att krypa försiktigt längs golvet så struttade han sist runt som om han ägde stället.

Vad finns här, tro?

Så kom farfar hem med två spralliga pudlar, och vi satte på Minou selen och han fick sitta på bordet: precis som förra gången. Så fikade vi; vissa åt pizza, en annan smörgåsar och den siste biskvi.

Minou blev modig och satte sig i mitt knä. Bara några decimeter ifrån Emil (både människa men mer anmärkningsvärt även hunden!).

Han lät till och med Emil nosa honom i rumpan. Imponerande lugna, båda två! 

Sedan tränade vi på att ha dem i olika rum (med en grind som avskiljare), samt att hundarna satt i knäet och Minou fick strosa fritt. Det gick hur bra som helst! Det kommer ju gå galant på julafton, det ser väl vi det!

Lite innan kl 16 tackade vi för oss och började åka hemåt. 

Vi köpte med oss chopchop på vägen, och åt framför senaste avsnitten av WV. Minou, som haft energin att jama hela tillbakavägen också, var så närhetssökande hela kvällen.

Vart vi än gick följde han efter, och tog alla tillfällen i akt att krypa upp i knäet på oss. Nog för att han brukar vara gosig, men detta var gosighet på en helt annan nivå. Lite som att han var jättetrött och behövde närhet och tröst efter en lång dag. Kurade upp sig nära med halvstängda ögon och bara... ville känna att vi var där.

På något sätt blev jag alldeles rörd av detta, för det kändes verkligen som att han såg oss som trygga anknytningspersoner. Att det han behövde mest efter en utmattande dag var... oss.

Jag gick och lade mig kl. 22:30 som kvällen innan medan Emil satt kvar uppe och spelade... Länge. Riktigt jävla länge. Och dagen efter skulle vi åka till Linköping och se Mia Skäringers show...! Fortsättning följer på den 😉