Jag och Malena åkte från arbetet hem till mig en snabbis för att gosa och leka med Minou innan AW:n (eftersom Emil pga gym inte skulle komma hem förrän efter kl. 18), och mötte sedan upp de andra två damerna på plats.
Malin och jag delade på en oxfilépizza och sötpotatispommes med tryffelmajo och bbqmajo. ALLTSÅ GUDARS hur kan något vara så gott?? /frågar åt en vän
Vi skiljdes åt lite efter kl. 19, då vi suttit mer än två timmar och snackat skit och käkat. Ann-Sofie sprang till bussen, Malin och Malena tog varsin bil och jag... jag bestämde mig för att promenera. Det var ju rätt milt väder ute ändå.
(ångrade mig lite när jag blev varse att det var rätt blåsigt, men gick inte att göra något åt!).
När jag kom hem till dessa två goseknoddar kändes livet komplett 
Emil och jag satt och berättade för varandra om våra dagar, och diskuterade gårdagens show. En liten grabb blev givetvis svartsjuk och ville vara i centrum.
Jag satt ett tag och bloggade (på precis samma plats som från den bilden ovan tagits), drack te och åt gélégodis. Sedan gick jag och lade mig. Och fick råångest och saknade Paris och började ifrågasätta alla mina livsval...
Åh, det här låter som en härlig eftermiddag, hela vägen in till läggdags. Hur blev det med ångesten för dug? Gick den över till nästa dag eller har den hållit i sig? Tror du att den kom sig av något speciellt?
SvaraRaderaVill också ursäkta min fullständiga frånvaro här på bloggen. Jag är mitt uppe i min största livskris någonsin och jag är verkligen inte där jag ska mentalt. Men jag läser allt som vanligt ovh jag ser så mycket fram emot tryggheten det innebär att få läsa dina blogginlägg varje dag, och nu när de verkar ha kommit lite senare på dagen på sistoneså är jag inne många gånger dagligen och söker inlägg (intermittent förstärkning). Din blogg är verkligen ett så tryggt och positivt inslag i mitt liv.
Usch. Jag vet inte. Kanske är det vinterdeppen som kryper sig på tidigt? Eller det faktum att jag faktiskt inte haft någon resa inbokad till Paris?
RaderaMen FY. Vad är det som sker, vännen? <3 Jag blir lycklig av att höra att jag kan bidra på ett positiv sätt, det är verkligen stort. Jag vill skänka dig all trygghet, pepp och styrka jag bara kan! <33 Allt är övergående, tro på det!
Åh, ja, en inbokad resa till Paris måste ju vara en sån morot för dig, tänker jag, något som gör det viktigt och värdefullt att dagarna passerar liksom? :) brukar du bli deppig på vintern annars?
RaderaJag vill helst inte gå in på vad som sker just nu, men kanske i framtiden, beroende på hur saker blir. Men det är en otroligt tuff tid just nu. Och ändå passerar dagarna helt som vanligt och med fulla förväntningar om att man ska fortsätta med allt, det är så tokigt alltsammans. Men ja, tid kommer att passera :)
Jo, det brukar jag nog bli. Deppig på vintern, alltså. Inget jag kanske riktigt tänkt på, för jag brukar alltid fly till Paris eller annat. Så ingen deppighet jag uppmärksammat. Men nu vid eftertanke..
RaderaJag förstår, det behöver du inte <3 Det är så dumt som du säger, att ens egen värld kan rasa samman men utanför dörren förväntar sig alla att man ska prestera likadant, tiden fortskrider i samma tempo ändå, allt är som vanligt.... Så tungt.
Vad jobbigt med ångest. Hur hanterar du det?. Tänker att du måste vara bra på att veta vilka verktyg du ska använda. Vad gillar du förresten att arbeta med när det kommer till psykisk ohälsa?
SvaraRaderaHanterar och hanterar.. Haha, tyvärr är jag ingen psykolog för mig själv riktigt. Jag brukar älta och gräva ned mig ibland, distrahera mig ibland. Men det viktiga är ju att försöka komma fram till var ångesten härstammar ifrån, och om det är något man måste åtgärda eller bara känna sig igenom.
RaderaJag älskar post partum depression numera! Men annars är det just ångest som varit det roligaste jag vet. Arbeta lite med kognitiv omstrukturering och beteendeterapi liksom. Så roligt! Eller relationsproblematik, men det är inte riktigt vad som klassas som psykisk ohälsa kanske...
Åh ändå vändningen från "...kändes livet komplett" till att ifrågasätta alla livsval :( Men det är ju så livet är!
SvaraRaderaDet går upp och ner och man känner yes och sen ifrågasätter man. Men tur är väl det – annars hade ju ingen dynamik funnits, och man hade bara nöjt sig och aldrig vågat utforska mer och nytt. Kram!!
Ja, visst är det sjukt, så snabba svängar som kan finnas? Fy fan. Du ger ändå ett väldigt sunt och fint perspektiv... Tack för tankeställaren! <3
Radera