Men det viktiga är att Emil och jag blev sams igår, efter en bergodalbana av känslor, och valde att trösta varandra med det vi gör bäst; gos och glass.
Fast nu är det inte bara vi som inkluderas i det goset. Vi har en liten spillevink som PRESSAR SIG mellan oss när vi kramas eller skedar. Såklart.
En sådan här nöjd lite spillevink ↓
Han är så genomgosig att en blir helt knäsvag (tur att en redan ligger ned).
Vi tar en till, vetja!
Jag somnade sedan någon gång efter kl. 22, då vi tittat på PH-finalen (jävla skitskitskitprogram då) och jag sov djuuuuupt.
Ända dess till att jag vaknade upp idag, blev pussat på pannan av Emil som åkte till jobbet och sade "idag är det vår dag!"... Sen somnade jag om. För jag tog nämligen sovmorgon.
Så tråkigt att höra, men skönt att ni är sams om det var ert bråk som gjorde dig ledsen. Skickar kramar och pepp! Och massa GRATTIS nu när ni är sams och säkerligen kommer fira er dag på det sättet ni kan bäst - äta massa gott!
SvaraRaderaJA! Precis det skall vi göra! Äta gott och kyssas massor. Tack för alla kramar, de värmer :')
RaderaUsch, usch, usch! Kan verkligen relatera till det du beskriver i det här inlägget. Hur otroligt uppriven en kan vara, och hur ont det gör, när det finns en stor spricka gentemot den allra viktigaste personen. Det är verkligen vidrigt. Omöjligt att tänka på något annat och så raktigenom smärtsamt.
SvaraRaderaVad fint att ni kunde mötas igår och att ni verkar vara på rätt sida om den här krisen. Hur känner du dig? Ibland finns det ju ett väldigt upprivet sår som liksom inte riktigt läkt ihop än, och ibland kan det ju tvärtom kännas väldigt fint att ha mötts igen, så att man liksom inte längre tycker att det där onda är jobbigt att tänka på längre.
Skickar hur som helst en lång kram, och hoppas att ni får en fin treårsdag, och att du snart får vara i kontakt med lite andra känslor, oavsett om du väljer att berätta för oss i bloggen om vad som har hänt eller ej.
Precis precis så!!! Gör så jävla ont...
RaderaJag mår bra. Lite öm som en eftereffekt, men i stora hela riktigt bra. Lycklig att det har ordnat upp sig och att Emil "steppade upp" liksom. Men jag kommer tyvärr aldrig glömma det, såklart, även fast jag nog inte kommer gå runt och ha ont för alltid.
Du är helt underbar! Tack för att du tar dig tiden att skriva så klokt, omtänksamt och stöttande till mig! <3
Tycker att du är modig nog som går ut med att du har mått fruktansvärt dåligt och att du har haft en konflikt med Emil, din ärlighet är nog en av de sakerna som jag uppskattar allra mest med din blogg. Att du visar alla de nyanser som finns i livet, inte väjer undan för dina (eller andras) känslor. En bamsekram till både dig och Emil <3
SvaraRaderaAlltså, när du skriver så, efter att jag har stått och tvekat framför tangenterna (skall jag skriva detta? hur mycket skall jag skriva? är det bäst att hålla det för mig själv?) och nu blir jag SÅ RÖRD över detta bemötande. TACK <3
RaderaHåller med Louice till fullo! Jag beundrar dig som vågar vara så öppen med oss och uppskattar det verkligen. Ibland kan jag dock känna lite dåligt samvete över att jag känner delar av dig så bra och du har väldigt dålig koll på mig. Men hoppas att du aldrig ska känna att du inte vågar dela med dig av något, för jag gillar när du gör det (och inte på något skvalleraktigt vis utan mer som när en vän öppnar upp sig). Sedan ska du såklart inte känna att du måste dela med dig av intima detaljer för att du brukar kunna göra det utan låta bli de saker du vill hålla för dig själv.
RaderaHaha, jag förstår vad du menar! Kan också tycka att det känns udda ibland med fördelningen, men samtidigt känns det som att jag lär känna dig lite mer hela tiden också, i och med snapchat och lite inblickar i dina kommentarer :') Och det gör ju som sagt att jag känner mig mer bekväm med att dela med mig. För att du (och ni!) bemöter mig så fint!
RaderaSkönt att höra att ni är på banan igen <3
SvaraRaderaÅh hjärtis! Här kommer en *bamsecyberkram* <333 Kan verkligen känna igen den där fruktansvärda känslan. Glad att det verkar ha lättat lite även om som du skriver, aldrig kommer glömmas. Vad det än är som hänt så är det otroligt modigt och ärligt av dig att skriva detta. Jag beundrar dig så himla mycket ska du veta :* Jag vet att jag sagt det förut men det går inte att säga för många gånger, jag finns här när som <3
SvaraRaderaDina kommentarer är alltid som en stor själslig kram, ska du veta... :3 Allt som skrivs från dig känns alltid så genomgott, genuint, kärleksfullt och får mig att må så mycket bättre <3 Tack, Petra <3
RaderaNi tar er igenom det <3
SvaraRaderaTack min vän <33
RaderaUsch, känner din smärta genom texten :'( Men vet du, ibland kan kriser/större bråk/turbulenta tider föra varandra närmre. Jag har upplevt det flera gånger. Och som flera har skrivit redan, så modigt och fint av dig att dela med dig... älskar ärligheten som är en så konsekvent del av dig och bloggen <3
SvaraRaderaJa, jag tänker så med.. Usch, vad fin du är, tack <33
Radera