Minous första dag

*TRIGGERVARNING* 
Förbered er på en jävla massa kattbilder 

Vår första natt med Minou gick oväntat bra! Vi somnade tillsammans vid 23-tiden, alla tre, och sedan märkte jag inte av honom förrän någon gång runt 2-tiden. Då ropade han från framför kattlådan, och vågade inte riktigt gå genom luckan. Jag öppnade luckan för honom och han smög in. Jag somnade om, och sedan vaknade inte vi inte förrän kl. 5 då Minou tyckte att det var morgon, dags att kliva upp och leka.

Han hoppade runt oss och jamade, och var på ett riktigt bushumör. Kan säga att det var rätt svårt för Emil att lämna oss och gå till jobbet.

Minou förstod inte alls först att jag ville gå och lägga mig där vid 06:30 när Emil åkte. Istället tyckte han att vi skulle vara vakna och leka. Lyckligtvis plockade jag fram en leksak med vilken han kunde leka själv, och så fick jag mig en extra timmes sovmorgon medan Minou lekte självständigt.

Sedan fick han nog med att leka och blev på goshumör.

Efter att vi legat och gosat i sängen ett tag (han tryckte sig tätt intill och spann), så gick vi upp. Jag gjorde te och han åt litegranna.

Morgonen varvades med lek - gos - lek - gos - lek. Minou bekantade sig med några nya leksaker (ja, vi har ju köpt en hel djuraffär i leksaksväg).

Leksaken med den roterande musen blev en favorit! (det var den han satt och lekte med i en timme medan jag sov, helt tyst är den också!).

Det är svårt att få en skarp bild på en lekfull liten kissemiss, men ibland fick jag till det! Som när han pausade i att leka med förklädessnörena.

Mest av allt tog han tupplurar, faktiskt. Han vill ligga nära, nära, helst mitt på. När jag satt med datorn vid köksön kröp han upp i knäet.

Tupplur #1

Tupplur #2

Tupplur #3

Tupplur #4 … (på tre timmar).

… och glöm inte snoozet i sängen på eftermiddagen!

Alltså jag DÖR så mysig! Särskilt också eftersom han älskar att bli smekt på magen *dör söthetsdöden*

Ringde farmor som gav mig lite bra tips och råd per telefon. Exempelvis att träna på att lämna honom själv korta stunder, genom att gå ut i trapphuset några minuter och höra hans reaktion. Han stod och jamade sorgset i ungefär en minut (då hjärtat gick sönder typ), men sedan tystnade han och verkade hitta på annat. Då "kom jag hem" igen, med godis i handen. Då kom pojken springande!

Sen kom Emil hem också, och då blev det gos med honom stället. MVH utbytt

Två tröttisar efter en lång dag ❤

Jag, som suttit still hela dagen, kände ett behov att röra mig lite. Emil hade också ambitionen att åka till gymmet, då han inte varit där på ett tag. Så vi åkte dit!

Det var svårare än jag tänkt att vara borta från Minou, även om det bara var för en timme. Under tiden vi promenerade på löpbandet (Emil sprang, hurtig!) så hann jag både få en och två katastroftankar om Minous död. Kändes självklart att det skulle hända nu för att vi lämnade honom ensam!

På vägen från gymmet hämtade vi mat från ät. Mmmm, oxfilépizza - du är saknad! När vi kom hem möttes vi av en tyst lägenhet.. "Minou!" ropade vi, och inväntade små tassar komma springande "Minou!" hojtade vi en gång till. Paniken steg.

Vid tredje "Minou!" skuttade en liten kille fram, och jag drog en lättnadens suck. Åh, vad vi saknat dig, lille älsklingen!

Kvällen rullade på smärtfritt - vi åt kalasgod mat med Minou som varvade mellan sitt lekande och gosande, och sedan låg vi och tittade på Paradise Hotel medan Minou upptäckte högre och högre höjder av sitt klösträd. Minou fick mig nästan att gråta av skratt när han lekte attack på Emils knä och mage.

Allt var utan anmärkning - förutom en liten incident där vi hittade en liten kattkorv i hörnet av sovrummet (gudskelov på Emils sida)... Vilket är udda, eftersom han ändå kissat på lådan. Så vi ska träna lite med att ta bort lock/lucka från lådan, och se om det hjälper något.

Det var vår första dag tillsammans. Jag är så lycklig, jag tycker det går över förväntan bra!