Paris: Dag 4, Lila potatismos på pizza och att bara VARA

Klockan 05:20 vaknade jag på lördagsmorgonen av att det stod en man på innergården och pratade SVINHÖGT  i telefon (ja eller det kanske lät så för att det ekade i hela innergården men han viskade inte i alla fall och jag vaknade). Blev förbannad AF men svensk som jag är låg jag kvar och undvek att sticka ut huvudet och ropa diverse skällsord. Men människa, 05:20 på en lördagsmorgon?! Har folk inga gränser?!

Var så arg att jag inte trodde att jag skulle somna om igen, men hoppsan, det gjorde jag, och vaknade upp tre timmar senare för min sista heldag i Paris. Melankoliskt. Men samtidigt svårt att vara olycklig när en har en hel dag i Paris att carpa?

Det skulle bli runt 30 grader i luften och jag klädde mig därefter. Vid 11 så tog jag mig ut för att gå och möta upp Loïc. Var lite sen i tid och hann därför inte ta så många bilder, men lyckades fånga en på järndamen (den där kvinnan har en tendens att alltid locka till sig en bild eller två).

Mötte upp Loïc vid en ny napolitansk restaurang som jag funnit och ville testa - Caterina. Jag började med att raljera högt om idioten som väckt mig klockan fem på morgonen och Loïc skrattade så att han inte kunde sitta still på stolen. Sedan var han tvungen att ta en bild på mig som minne.

Har jag sagt att alla restauranger på vilka en får gratis-grejer innan maten är bra restauranger? Det ger sådan pondus, på något vis. Dessa små brödbitar med smör och oregano smakade mag-ni-fique! (och jag var så hungrig att jag åt alla utom två).

Loïc var på strålande humör och tog en pizza 4 fromaggio. Själv hittade jag något intressant på menyn: en pizza med bas av lila (!) potatismos (!), rökt mozzarella, coppa och basilika. 

Jag som älskar vita pizzor OCH dessutom potatismos kunde inte motstå. Och vet ni, hur kan jag inte ha tänkt på potatismos på pizza tidigare? Det är ju genialiskt! Svingott!

Loïcs pizza var också fantastiskt god - så pass jag vi bytte nästan 1/3 av våra pizzor med varandra. Denna pizzeria hamnar på min topp 3-lista av bästa restaurangerna i Paris, LÄTT! Gå dit om ni är i Paris!!!

"Jag tänkte gå ned till Jardin du Luxembourg [ca 1 timme] för att ta tåget hem, följer du med?" frågade Loïc. EH JA.

Fast det blev lite mer än en timme pga 1) Loïc stannar och knyter skorna varje tio minuter och 2) vi köpte dricka i butiker lite här och var för det var tokvarmt.

Denna gång var det franska samtalet ingen match för mig och det flöt på hur bra som helst - denna gång var det den 31-gradiga värmen som slog till och gjorde mig svettig och obekväm. Så fort jag lämnat av Loïc (med en avskedsgåva i form av hans favoritchoklad) så kastade jag mig in i Jardin du Luxembourg och sökte skydd.

Kryllade av folk som tänkte samma sak som jag. Slogs av vilka livsnjutare fransoser är. Liksom bara ta en bok, gå till parken, sitta och läsa en bok i två timmar. Hur ofta händer det i Sverige? Händer det ens i Sverige?....

Men insåg efter bara en kvart att om jag skulle sitta längre så skulle jag knappt orka sista timmen hem sedan. Lika bra att traska vidare medan kroppen var igång, för när jag väl vilar sedan kommer jag säcka ihop helt.

Fortsatte därför från mina gamla hoods i 6:e, för att ta mig tillbaka till 15:e.

När jag lämnat av alla grejer hemma så tog jag mig till parken som ligger precis i närheten av studion: här kunde jag slappna av, med närhet till hemmet! Square Saint-Lambert.

Blev irriterad på mig själv som tillbringade första halvtimmen med näsan i mobilen, när allt jag egentligen ville var att koppla bort allt och bara vila. När jag väl satte på ljudlös, skrev lite i min dagbok, löste korsord och sedan insåg att jag var så trött att jag lade mig raklång på parkbänken, då hittade jag det. Lugnet.

Tittade upp mot himlen. Blundade. Reflekterade. Fick perspektiv. Tänkte på Paris och på mitt liv här, på Emil och mitt liv i Nyköping. Tänkte på meningen med allt, med receptet på lycka och på hur jag kan optimera lyckokvoten i mitt liv. På vad jag behöver och vad jag vill ha, vad som är realistiskt och vad som får förbli dröm. Andades. Jag bara var.

Dagens finaste stund.

Efter två timmar så rörde jag på mig igen, och började gå hemåt. Magen kurrade efter middag och jag visste precis vad jag ville ha.

En nygräddad (ja, sedan jag jobbat på boulangerie är jag sjukt kräsen med att den måste vara färsk, nästan rykande varm, för att jag skall njuta fullt ut!) baguette tradition.

Klockan var 19 på kvällen och det var fortfarande 30 grader. Jag fick dessutom ett mega-craving på just schtroumpfs, så det var jag tvungen att köpa (och blev rå-stött på av kassören som bland annat erbjöd sig att betala mitt godis åt mig).

Älskar schtroumpfs. Som stora nappar, fast tjockare och med lite blåbärssmak. Tycker att deras olikfärgade hattar smakar hallon, citron och ananas (men det kan bara vara färgerna som lurar mina smaklökar). Haribo kan sitt gélégodis, det måste jag säga, och schtroumpfs (alltså det är en jävla tungvrickare att bara SKRIVA) är det godis som påminner mig mest om Paris.

Väl hemma slog jag mig ned med smörgåsar, löste korsord, och tittade sedan på...

... Alice och Biancas showcast. Underhållande, visst, men väcker samtidigt så många frågor?!

Hursomhaver. Pratade med Emil i telefon en halvtimme innan läggdags, då han varit ute och käkat samt hängt med Andreas under dagen. Insåg att jag saknat Emil hela dagen. Hade därför lite svårt att sova när vi väl lade på, och särskilt eftersom jag visste att det var hemresa som nalkades...