Lärde mig via erfarenheter att det inte är socialt accepterat att sjukskriva sig en dag för att man är "deppig". Märktes diskret på reaktioner när jag tillfrågades "är du ledig?" och svarade "nej, men jag kände verkligen att jag inte ville gå till jobbet idag" (okej kanske klumpigt uttryckt men ändå) att reaktionen bestod av dolt missnöje. Men som ni skriver i kommentarerna (underbara ni!) så var det nog det bästa beslutet jag kunde ta. Var så HIMLA skönt att få samla mig lite, bearbeta och förstå mina känslor och bara få andas.
Vilket innebar att jag igår var fit for fight igen!
Kändes faktiskt riktigt bra att komma tillbaka till jobbet, träffa mina två närmsta kollegor Malin och Ann-Sofie och ha patienter. Älskar mitt patientarbete, det är bannemig det roligaste! (sen att jag var på gränsen att sluta förra veckan pga att min chef retar gallfeber på mig, det är en helt annan sak! och tack och lov är hon stationerad i Eskilstuna och vi ses knappt. obs! kan vara en anledning till att jag inte klarade av att åka i måndags).
Malin fyllde dessutom år, så vi hade ordnat med finfrukost, presenter och uppvaktade henne lite extra. Peppar för AW:n vi ska ha i hennes ära nu på torsdag.
Hursomhaver! Jag slutade lite innan 17 och pilade ned på stan. Skulle möta upp ett gäng för att käka middag, och fastnade vid denna vy vid vattnet. Nyköping om somrarna, alltså!
Jag, Emil, Andreas, Fredde och Moa möttes vid Fazana denna tisdagskväll. Jag hade bokat bord eftersom det ryktas om att Fazana snart skall stänga, och vi då ville passa på att äta där innan vi inte kan det mer.
Kikade på menyerna och så beställde vi in maten. Jag tog en grönkålspizza. Alltså en vit pizza med mozzarella, bacon, friterad grönkål och parmesan. (skippar pepparrotskrämen för jag klarar inte av den.)
Emil tog en BBQ-pizza med barbecuesås som bas med mozzarella, kyckling, rödlök och lite ruccola.
Så satt vi och snackade om allt möjligt som hänt; Fredde och Moas flytt, jag drog min duv-historia från Paris, vi skrattade åt att Fredde och Moa beställde en rödbetspizza när de inte ens gillar rödbetor och så lite generellt skvaller. Vi hade dessutom världens mest ocharmiga servitris (som varken log eller nickade eller gav respons när en beställde eller sade tack. helt avtrubbad och med monoton röst) som vi alla småfnissade över.
… Och i och med den klena servicen så kändes det helt okej att Fazana skall stänga. Så goda är inte pizzorna ändå, så att det är värt 200 spänn per person.
Fredde tiggde även lite elektriker-hjälp från Emil, så att vi skall dit ikväll och kika på lite uttag och kontakter och sånt (*typ antar jag*).
Vid 19-tiden skildes vi åt och gick hemåt, och jag och Emil tog en kort promenad runt området. Det var fortfarande varmt och milt väder; sensommar! Älskar sensommar.
Det där är så sant men också jäkla konstigt att man inte ska kunna vara sjuk för psykisk ohälsa (annat än när man redan gått in i väggen eller blivit deprimerad) istället för att genomlida och kanske må sämre. Precis som att man är hemma en dag med förkylning för att det förhoppningsvis inte bryter ut och blir en superdunderförkylning.
SvaraRaderaHär har samhället ett jäkla jobb framför sig att det bör vara lika okej att vara psykiskt sjuk som fysiskt sjuk från jobbet utan att det är något konstigt. Man "får" ju vara sjuk när man tex förlorat en familjemedlem, fått missfall osv men det borde vara okej vid mindre grejer också tycker jag. Det svåra är väl om folk börjar missbruka det och känner sig halvdeppiga hela tiden hehe
Jag håller så så så med dig. Så dumt egentligen. Jag hoppas åtminstone vi är på väg någonstans och att det på något sätt blir mer acceptabelt att vara hemma för lindriga psykiska åkommor.
RaderaJag menar, vi kan ju lika gärna missbruka att vara förkylda, ha lite ont i halsen eller bara LÅTSAS vara sjuka isf? Så det är ju samma sak som att låtsas vara deppig eller utnyttja halvdeppighet. Plus att det ändå syns på lönesedeln sedan, så det borde ju gå???
Tror du att din nedstämdhet i veckan har haft ett samband med att du nyligen har varit i Paris, att du har upplevt något fantastiskt och att det gör att vardagen känns lite extra... grå i jämförelse? Eller är det något annat som ligger bakom dina känslor?
SvaraRaderaJobbig situation med chefen (och om du skulle känna för ät byta arbete skulle det ju säkert finnas andra tjänster för dig, även om jag förstår att du trivs bra med dina närmaste kollegor!). Hur har det förresten 1) gått med den härskande handledaren och 2) din handledning av barnmorskegrupperna (för visst var det barnmorskor du handledde?)?
Jag tror det är en kombination av massor, men både min Post Paris-Depression, också kanske någon hormongrej (inte som jag kan koppla men en vet ju aldrig med kroppen), samt konflikt på jobb... Men helt ärligt vet jag inte, för det håller i sig än?
Radera1) Det är bra!!! Jag lyckades byta ut henne nog en ny, så nu i september börjar den handledare jag DRÖMT om att ha :DDDD Som jag fixat fram!
2) Jag handleder både barnmorskor (2 grupper) samt BVC-sköterskor (1 stor grupp). det går jättebra! Är jättekul och jag växer mer och mer in i den rollen nu.
Hur fungerar det i ditt arbetsliv, Louice? :)