Florida: Dag 13, Krispy Kreme och 16 timmars hemresa...

På tisdagsmorgonen vaknade jag upp så tidigt jag kunde, för att ha den bästa förutsättningen att kunna sova på flyget på kvällen. Steg upp, gjorde mig i ordning, åt frukost med Emil i sängen, packade det sista, checkade ut (och lämnade väskorna i lilla hyrbilen) och sade god morgon till X-fam. Klockan 13 skulle vi bege oss mot flygplatsen.

Men timmen innan, vid 12, blev jag lite sugen på att testa Krispy Kreme. Jag har fått höra så gott om Krispy Kreme tidigare; både från youtube och från vänner som varit och besökt dem (däremot har det varit rätt lågt på prio-listan då jag har haft Five-O i fokus).

Emil hade lite problem med magen och vägrade allt sött. "Jag skall inte ha något!" hade han sagt på vägen dit. "Aja, nej, du behöver inte."... Men när jag stod och valde ut min donut så sade han lite skamset... "Jag vill nog också ha en, fast en såndär..." och pekade genom glasdisken.

Då fnissade jag bara. Det visste jag väl!

Vi åt dem på plats - i äkta Krispy Kreme-anda. 

Vi tog varsin: jag tog klassikern - original glazed donut, och Emil tog en cinnamon roll.

... och mums! Original glaze var fortfarande varm från bandet, alldeles mojsig och mjuk i mitten, men ett krispigt sockertäcke uppepå. Så enkel, men så god! Kanelbulle var också riktigt smakrik, fylld med kanelfyllning och det söta creme cheese-täcket. (Inte alls samma liga som Five-O, men ändå imponerande goda!).

Men efter donuten kände Emil att han behövde något matigt inför flyget också, så vi svängde förbi Subway. X-fam hade tipsat om att de fyller sina subs mycket mer här än i Sverige...

Nu var det jag som innan suttit och sagt "jag skall inte ha", men kom ändå ut med en sub när jag såg att de hade färsk mozzarella och basilikapesto på menyn...  (tillsammans med tomat, spenat, rödlök, isbergssallad och gurka såklart).

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet, och hängde lite på X-fams hotellrum. Nu när vi skulle hemåt hade de en vecka kvar (de åker nästan alltid vart fjärde år, och stannar då i tre veckor), och låg och vilade sig inför denna dags äventyr.

Vid 13-tiden kramade vi alla adjö, tackade för den här tiden och så tog vi lilla Ford Fiesta till flygplatsen. Där lämnade vi av hyrbilen för en maffig summa och traskade in med vårt bagage. Vid incheckning kom vi precis på/under viktgränsen (20,4 kg av 20 tillåtna på incheckat bagage, 9,95 kg av 10 tillåtna på handbagaget).

I säkerhetskontrollen för handbagaget var vi tvungna att ta fram "alla elektroniska föremål, alla flytande förmål och allt ätbart"... Just den där sista var ny för mig, så var tvungen att plocka fram mina välpackade äpplen, kakor och gummibjörnar.

"Whoa, that is A LOT of gummy bears!" sade vakten med ett skratt när jag placerade dem löst i facket. 
"Well, a girl gotta eat".

Så det roligaste (har har) med flygplatser: väntan.

2 timmar (+ 1,5 timme pga försening) väntan tog det innan vi satt på första planet mot London. Underhållning fanns! (Tyvärr var det exakt samma begränsade utbud som på ditresan, och Emils skärm var trasig).

Två timmar in i flyget (som jag använde till podcast-lyssnande) så fick vi mat. "Chicken or beef?".. Denna gång tog jag kött, och fick vad jag tror är långkokt nöt i någon thaiaktigt gryta med ris, sallad och en liten chokladbit. Gott; när en hällt över hela salt-paketet.

Resan fortsatte med mer podcasts, jag försökte sova en aning med musik i lurarna (vilket visade sig vara omöjligt för att ALLA ställningar var obekväma)... Istället åt jag och Emil chocolate chip cookies och de sista oreosen. Klockan 01 på natten fick vi frukost.

Sjukt udda att äta frukost kl. 01 på natten. Men men, på grund av tidsskillnaden var klockan inte 01 längre, klockan var ju 07! Och vi närmade oss London! (Emil hade suttit och spelat samma Pokémon-spel i 9 timmar, samma sittposition, utan att tröttna. Hur gör han?!).

Vi landade i London där vi lufsade omkring som zombies. För alla andra var klockan över 08, för oss var klockan egentligen 02. För att gaska upp oss lite så köpte vi lite socker.

Klockan 09:30 (men för oss 03:30) hoppade vi på nästa flyg. Jag försökte sova förgäves.

Klockan 12 mitt på dagen landade vi i Stockholm. Jag kände mig halvt döendes rent energimässigt.
(men lyckades ändock ta en söt bild? obs! menar högra inte vänstra).

På Arlanda hade vi lyxen att bli upphämtade av Emils farbror Lasse och farmor Kerstin. Vi försökte prata övergripande om allt vi varit med om, med kontentan: "nu är bara utmaningen att vi ska försöka hålla oss vakna till läggdags!"

[SKIP TO]: Tre minuter senare.

... Men jag väckte honom efter 10 minuter (powernap fick han ta, inte mer!) och så var vi snart framme. Gud, underskatta aldrig en bra skjuts! Särskilt inte efter 16 timmars sömnlöst resande i obekväma flygplatsstolar och extrem tristess.

Hemma var vi oroliga att vår blommor skulle ha dött, då de tvingats uppleva två veckors frånvaro från vatten. Vi hade dragit ned alla persienner och vattnat dem till bristningsgränsen innan avresa, och nu skulle vi se hur de mådde... Och tro't eller ej... Våra växter har aldrig mått bättre?!

Olivträdet har aldrig haft så många pigga blad, fikusen hade fått många fler ljusgröna tillskott och till och med Emils chili hade fått en stor, röd, saftig chili. (Jag vet inte hur jag skall tolka detta men nöjer mig med att vara glad).

Roligaste under upp-packet: Mina nya amerikanska glasslock!

Tog mig tiden att rensa på glassväggen och slängde lock som inte hör till (Breyer's, Geisha, Dumle osv). Så fin den är nu...!

Trots att solen sken ute och det var milt väder, så var min kropp alldeles för trött för promenader. Men den andra saken min kropp saknat, det gav jag den nu... Smörgåsar.

Älskade, älskade smörgåsar! Med bröd! Gott, sprött, mjukt, segt, fluffigt bröd med skorpa! Åt ost- och skinksmörgås samt äggsmörgås på ciabattabröd.

Vi orkade inte titta på någonting med kognitiv substans, utan slog på HIMYM. Vid 19-tiden höll jag på att somna i soffan, så då gaskade Emil upp mig så jag höll mig vaken i en extra timme.

Klockan 20:30 gick det inte mer. Vi lade oss i sängen och somnade direkt. "Ååååh, vååååår sääääääng" upprepade vi mumlande medan vi föll ned i sömnens magiska land.

Vi sov 13 timmar innan vi vaknade igen av ALARMET.