Jetlag och romantisk dejt

Jag lyckades ju hålla mig vaken hela vägen till 20:30, lokal tid. Jag lyckades ju somna på kvällen och vakna igen på morgonen. Som jag sade till Joppe igår: jag trodde jag hade lurat systemet - det visade sig bara att det var systemet som lurat *mig*.

Jag tillbringade en ledig torsdag med att promenera och vila upp mig, samt äta glass (en kan aldrig få nog av B&J's) i soffan med Andreas och Emil framför första avsnittet av tredje säsongen Stranger Things. Problemet var bara när jag skulle sova vid 21-tiden, då jag skulle arbeta morgonen därpå: Jag kunde för allt i världen inte somna.

Både jag och Emil låg klarvakna. Vi tog en nattmacka - hjälpte inte. Emil gick upp igen och började spela (han skulle ändå vara ledig dagen därpå). Själv låg jag och vred och vände mig fram till kl 04, då jag lyckades somna lagom till alarmet ringde kl. 07.

Jävla skit. Traskade till jobbet med bara ett fåtal timmars sömn, kände mig som en zombie. 

Kändes lite konstigt att komma tillbaka till jobbet igen. Bra, men konstigt.

Jetlag till trots kunde jag inte hjälpa att bli glas över vad min kollega Ann-Sofie lämnat åt mig innan hon gått på semester bara veckan innan. Mjölkchoklad och Ahlgrens bilar, åh! Älskar presenter som innehåller något ätbart - de är de bästa presenterna.

Så nu var jag i princip ensam på jobbet - båda mina kollegor samt de flesta i korridoren har gått på semester. Själv kommer jag tillbaka för att jobba nästan hela sommaren ut (med vissa strödagar ledigt). Men vad gör väl det, när man har arbetsgodis?

Mitt huvud kändes tungt under dagen. Jag hade dunkande huvudvärk och sömnbristen gjorde sig påmind. Jag hade bokat in mina tre "viktigaste" patienter (ja, de som jag inte vågar vänta med att träffa: post partum depressions-mammor) men var tyvärr inte min bästa psykolog.

Jag hade tre återbesök som trots mitt jetlag flöt på ändå. Under hela dagen så spöregnade det i skurar. Jag lyckades gå hemåt när det var ett litet uppehåll, pratade med Christer i telefon (så jag saknar honom!), men regnet kom ikapp innan jag hann hem och mina skor blev dyblöta.

Emil och jag hade bestämt bara kvällen innan att vi skulle ha dejt-night. Det var ju så länge sedan! Visst, det har varit många restaurangbesök på sista tiden, men det har varit familjetillställningar på snabbmatsrestauranger snarare än romantiska, fina restauranger.

Så jag piffade till med rött läppstift och Emil tog på sig sin blazer. Sedan gick vi för att äta på den fina restaurangen som ligger på samma gata som vi bor - men som vi aldrig fått för oss att prova?!

(Har ni märkt att flera att Nypans restauranger är titulerade med imperativ? Typ "ät" eller "umgås". Som en uppmaning snarare än ett namn, heh).

Jag ville bjuda, och trugade på Emil att beställa ett glas rött till köttet. Innan maten kom in fick vi oss en liten korg med bröd och färskost. Som jag alltid säger: "Får man in gratis tilltugg innan maten - då vet man att det är en bra restaurang".

Emil beställde en grillad ryggbiff med västerbottenkroketter, rödvinsky, sparris och vitlökssmör.

Själv tog jag en mix-n-match med två förrätter: en ost- och charkbricka (med tryffelsalami, prosciutto, marinerad kronärtskocka, oliver, sörmländsk ädelost och nybakt solrosfröbröd) och en kvällens soppa bestående av palsternackssoppa med färskost i botten och en skiva grillat vitlöksbröd.   

(obs! beställde mest detta på grund av BRÖD i rätterna.)

Maten var så fasligt god! Jag såg Emils min när han satte första biten kött i munnen, hur hans axlar sjönk ihop, han suckade förnämligt och lät ögonen rulla bak i skallen på honom. Västerbottenkroketterna var också fantastiska - som potatismosbollar infuserade med västerbottenost, och sedan friterade? Mmmm....

Min soppa var söt och otroligt smakrik, och charkuterierna fräscha och goda. Osten tyvärr lite för stark för min smak (har fortfarande lite svårt för tydliga mögelostar, trots att jag åt det konstant i Paris när jag var au pair), men vitlöksbrödet? Wow.

"Vill du att vi ska kolla på dessertmenyn?" frågade Emil.

"Nej, det behövs inte" svarade jag snabbt.

"Okej, jag är ändå rätt mätt...." han hann säga, innan servitrisen kom och frågade om vi ville se dessertmenyn.

"Vi vill gärna beställa in en äppelpaj att dela på!" sade jag snabbt (som redan kollat in dessertmenyn under första beställningen). "Men om du är för mätt, hjärtat, så kan jag äta den själv" blinkade jag.

Emil ville inte att jag skulle äta den själv, och han blev mycket förtjust i att jag ändock beställt dessert till oss. Dessutom var det en av de godaste äppelpajerna jag ätit - knäckigt och segt täcke av smuldeg med äpplen marinerade i kanel, rosmarin och havssalt. Rosmarinen gjorde all skillnad!

Vi traskade de fyra minuter hemåt (sådan lyx!) för att slå oss ned i soffan. Vi båda var förbryllade att det fanns en sådan fin restaurang bara ett stenkast från oss, som vi aldrig tagit oss tiden att prova.

Emil hällde genast upp varsitt glas kallt pepsi max, satte på avsnitt två av tredje säsongen Stranger Things och så kröp vi ned i soffan.

Emil håller ofta sin hand sådär i mitt knä när vi tittar på tv - väntar på att jag skall släppa mobilen med den andra och hålla i hans hand istället. Tycker det är lite gosigt, om jag skall vara ärlig.

Jag somnade sedan runt 21:30, och hoppades återigen att jag DENNA GÅNG skall ha övervunnit vidare jetlag. Jag som under morgondagen skulle låna farmor och farfars stuga i Mariefred med Emil, Andreas och Sofia! #megapepp